Nästa vecka har jag bestämt mig för att åter igen ge det en chans. Åter igen ge mig själv en chans att få må helt bra. Jag ska påbörja en behandling.

Även om jag numer anser mig själv  som hyffsat frisk VET jag samtidigt att jag har kvar många tankar som inte alls är bra. Många beteenden som i längden kommer vara skadliga för mig.

Så nästa vecka ska jag prova på en ny behandling under en periods tid. Jag kommer vara där ett par timmar om dagen. Vara där och käka samt prata lite. Det känns bra. Det som känns bäst är att jag kommer kunna kombinera behandlingen med jobb och annat. Jag kommer inte förlora min fritid och mitt liv. Jag kommer inte behöva ägna all min tid åt behandlingen som jag tidigare behövt göra.

Mycket fokus kommer läggas på just det psykiska. På tankar och beteenden. Istället för att allt bara ska handla om vikt, vikt och vikt hela tiden som de gjort på tidigare behandlingar. På mando var jag alltid så pass svårt underviktig att vikten var det man prioriterade först. Självklart. Problemet var bara det att när jag hade varit i mandos behandling så pass lång tid så att jag börjat få upp min vikt till en acceptabel nivå och skulle börja jobba med det psykiska skrev jag alltid ut mig, eller slängdes ut ifrån behandlingen. Så behandlingen blev alltid avbryten. Istället för att ha varit kvar och kört hela vägen ut.

Nu när jag är uppe i min normalvikt så KAN jag äntligen börja jobba med det psykiska. Allt det bakomliggande.
För jag tror på att det ofta är MER än bara ätstörningen. Det finns alltid ett varför, ett svar på anledningen till att man hamnade i de destruktiva banor som man gjorde.
Kanske är det här just det jag behöver? Någon som tar sig tid att sätta sig ner och faktiskt prata med mig. Prata med mig och lyssna på mig.

Jag är stark. Jag har klarat mig igenom SÅ svåra tider och situationer förut. Klart jag gör det nu med.


 Puss

 

Det är jobbigt att kämpa mot psykisk ohälsa. Vissa dagarna när tankarna och ångesten är så stark så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vissa dagar rinner tårarna konstant.

Det är ta mig fan inte lätt alla gånger, absolut inte. Men allting skulle vara BETYDLIGT mycket svårare om jag inte hade haft alla mina drömmar som jag kämpar för.

Djuren och skådespeleriet. Har sagt det förut men det tåls att säga igen. Utan dessa två underbara saker skulle jag för länge sedan vara förlorad. Förra veckan hade jag tre roliga dagar med skådespeleri. Och denna veckan handlar det om djur.

Jag har fått extrajobb på en djuraffär där även en nära vän till mig jobbar. Det är en djuraffär kombinerat med hunddagis. Kan jag säga att jag trivs? Jag ÄLSKAR det . Fullkomligt älskar. Ändå har jag bara jobbat 3 dagar än så länge. Men jag märker verkligen skillnad på mitt humör de dagar jag varit och jobbat. Hur jag är gladare då jag kommer hem om kvällarna. Det är liksom en helt annan energi omkring mig än tidigare.

Små djur ger SÅ mycket kärlek. Jag har dessutom funnit min drömprins, i form utav en liten svart/brun chihuahua som heter Ferdinand. Att man kan känna så mycket kärlek för en liten varelse.

De senaste två dagarna har jag märkt att det har börjat komma upp fler leenden i mitt ansikte. Och det är inte en dag försent.

Keeping up the good spirit.   

Denna vecka har jag haft rätt fullt upp faktiskt. Det började med att Baluba telvision ringde mig och undrade om jag ville vara med på en tv-inspelning. SÅKLART tackade jag ja till det då jag fortfarande inte skaffat något jobb.
Asså det är sånt här jag älskar. Verkligen älskar. Få en liten inblick i den där fantastiska tv och film- världen som jag tidigare bara kunnat drömma om.

Så i måndags spelade jag alltså in för tv-programmet Partaj. En serie i programmet som heter "Hollefjord High" och handlar om norska skolelever typ. Det var sjukt kul och som topppen på allting fick jag säga min första replik någonsin - PÅ NORSKA   . Men det gick kempe-bra och alla gav mig komplimanger.

Sedan var det torsdag och jag blev inringd till en inspelning av Hellenius Hörna ute på Lindingö någonstans. Även där hade jag skoj och träffade ett gäng helt otroliga och underbara människor.

Och nu idag gjorde jag yttligare ett avsnitt utav Hollefjord High. Skulle inte ljuga om jag sa att den här veckan har varit AWSOME. Jag behövde all denna energi och glädje för det jag ska gå igenom nästa vecka kommer inte bli kul. Så jag passar på att ha skoj nu medan jag kan.

  

Har gjort det nu. Mött en utav mina största rädslor. Och trots tårar fixade jag det.

Jag ÄR starkare än vad jag tror...

Tänker utmana mig själv riktigt rejält idag.
Jag är ju hemma just nu och har varken jobb eller plugg. Ska förhoppningsvis börja jobba nästa vecka men tills dess  har jag ledigt.

Tänkte åka till badhuset och simma idag. Dels för att jag har känt mig sugen på det rätt länge plus att jag behöver röra på mig lite om dagarna så det inte blir så att jag bara sitter hemma i soffan. Jag tänker också utmana mig själv med att gå i badkläder. Tror inte jag har gjort det på flera år. Speciellt inte nu när jag är normalviktig.

Kan inte påstå att det känns helt okej . Tanken på att visa mig så lättklätt är skrämmande men det är bara att bita i det sura äpplet. Utmana sig själv för att komma framåt. Jag är min egna behandlare.
Dessutom sitter alla mina bikinis bra på mig nu för en gångs skull. De hänger inte längre.


Uppdatering om hur det gick sedan. Chao!

Mamma blev rätt ledsen när hon för några dagar sedan såg mitt deppade inlägg nedan.
Förlåt mamma.

Jag vill undvika att bara skriva om trista saker men vill samtidigt inte ljuga och säga att jag mår bra om jag inte gör det. Jag har jobbiga stunder men det betyder inte att varje dag är så. Vissa dagar är rätt fina också.

Helger över lag har varit helt okej. Jag har försökt sysselsätta mig så gott jag kunnat. Myst på katthemmet med mina små skruttungar i lördags och varit på filminspelning nu idag. Djur och skådespeleri. De två sakerna här i livet som gör mig glad, som gör mig lycklig. Vad tusan skulle hända om de sakerna inte fanns i mitt liv?

Träffade ett gäng härliga människor på filminspelningen. En kille som jag fick upp ögonen lite extra för. Charmig. Snygg. Trevlig. Hela paketet. Och jag min nöt glömde såklart att ta hans kontaktuppgifter innan vi skiljdes åt. Good job Sofie . Skulle fan slängt mig framför honom, ropat "kan jag få ditt nummer", haha. Eller åtminstone skrivit upp mitt nummer på någon lapp och givit honom.

Åter igen FÖRLÅT för mitt senaste inlägg. Var bara så ledsen tidigare i veckan. Två jobbiga samtal som inte alls gick den vägen jag hade tänkt mig. Kände mig arg, frustrerad. Irriterad. På att vissa människor inte värkar lyssna ett dugg på en.

Nu avrundar jag kvällen med filmen Good Luck Chuch.

Take care  

Okej. Jag mår inte bra nu. Inte alls. Orkar inte ens gå in på detaljer utan låter ett gäng bilder beskriva hur jag mår och känner mig at the moment .
You can not allways be strong.

Hade en helt otroligt mysig helg. Började uppe hos morfar i Siljansnäs för att sedan på söndagen åka vidare ner mot Eksjö. Min bästa fina otroliga Emma fyllde nämligen år och jag passade därför på att åka ner och överraska henne. Och överraskad kan man verkligen säga att hon blev! Tycker sådana saker är så roliga. Roligt att överraska folk.
Fick dock endast en natt i Eksjö men bättre det än inget.

Imorgon ska jag provjobba på en vetrinärklinik. Spännande och nervöst. Går det bra har jag goda chanser att få jobbet. Går det dåligt....ja. Det vore så guldvärt om jag fick jobbet. Det är visserligen ett extrajobb men jag är glad för den lilla inkomst jag får. Need it big time.

Det märks att dett börjar bli höst ute. Känns mysigt men samtidigt jobbigt då jag alltid deppar ner mig på hösten. Den där förändringen i vädret, mörkret som kommer. Ush. Jag blir precis likadan på våren. Deppig, mer ledsen än normalt. Säsongsdepression ?