Fan i helvete vad det ska ta emot nu då. Allting går emot. Ändå står jag kvar här med fötterna på jorden. Jag vägrar ge mig. När hela världen finns där ute och väntar på mig kan jag inte ge upp. Även om det känns lockande. Även om jag är trött.
Tröttheten ja, den kan vi nämna många gånger om. Jag känner att jag har lika mycket energi i kroppen som en 85-åring för tillfället och jag blir seriöst avfådd av att gå uppför trappan i huset. Igentligen skulle jag bara vilja ligga i sängen nu och inte göra ett skit. Orkar inte byta kläder så jag går runt i samma flera dagar innan jag samlar ihop tillräckligt med kraft för att fysiskt orka byta kläder. Fan vad det låter hemskt.

Ni som säger att ni vill gå ner i vikt? Blir galen på er. Fyfan vad jag ogillar er just nu. Förlåt men det är absolut ingenting man ska sträva efter. Vem sa att man blev glad och fick kickar av att gå ner i vikt? Inte en djävul. Jag har nog aldrig känt mig med ledsen, ensam och vilsen som nu. Några kilon lättare visserligen men många kilon tyngre i bröstkorgen. Hatar att gå ner i vikt. Det är fan inte värt någonting någonstans. Nä, upp ska jag!

Lugnt på skolfronten denna vecka iallafall. Har fått order om att "stanna hemma och vila" Mjaaa.. lättare sagt än gjort skulle jag vilja säga, men på fredag ska jag träffa psykologen + en läkare och disskutera hur vi ska göra med allt och hur man ska kunna hjälpa mig på bästa sätt. Även mando och jag har kontakt nu igen vilket känns som en stor lättnad. Jag behöver allt stöd jag kan få, av alla nu. Även om det innbär inläggning under en period så sure. Whatever it takes

Varför ska det vara så många unga därute som mår så fruktansvärt dåligt?
Varför finns ätstörningar, depressioner och andra psykiska åkommor? Hatar dem och vad de gör med folks själar. Snart kommer inte någon må bra längre.

Jag hatar alla de flesta i min omgivning mår så dåligt. Vill utrota allt det onda om jag kunde.
De senaste månaderna har två vänner till mig försökt ta sina liv. Och många av mina närmaste snackar om att de vill ta sina liv och snackar om döden. Det gör mig arg och äcklad. Att livet inte värkar vara mer värt än en hästskit i en dystack. Varför önskar man sitt liv? När går det så långt? Vad får folk att ta sina liv? Vad är det som gör så att döden är den enda utvägen?

Jag ska inte säga att jag själv inte upplevt dessa smärtor, för det har jag. Känner själv mig ensam, rädd och ledsen och kan få mörka tankar, men jag vill ändå fortfarande leva. Jag vill inte avsluta mitt liv som en ung 20åring som har hela livet framför sig. Efter att ha börjat gå hos en psykolog denna vecka har jag insett att jag verkligen vill försöka förändra mig själv och hela mitt liv. Och döden finns inte med i mina planer. Tragiskt att alla andra känner så bara.

Funderar på om det vore förnuftigt att bryta med allt som har med det deppiga att göra. Ta avstånd från det mörka för ett tag. Inte för att jag inte älskar de runt omkring mig, men att se dem så deppiga, att läsa om hur de vill dö varje dag gör mig inte något bättre alls. Jag behöver inte det på toppen av allt det andra. Inte när jag själv är skör och svag.

Trodde jag skulle dö i fredags. Kände paniken växa inom mig.. Trodde mitt hjärta skulle sluta slå. Var så rädd så rädd. Hela kroppen skakade, armar domnade, kände smärtor över vänster bröstkorg och det kändes som jag var "utanför min kropp". Var riktigt nära att jag ville hoppa med ambulansen in till akuten.

Imorgon börjar en ny vecka. PUSS!

Hade frågestund för någon månad sedan. Fick inte så många svar men svarar dock på de jag fick . Fortsätt fråga vad ni vill. Ingen fråga är för stor eller för liten.

Har du några syskon?
Två yngre syskon. En bror och en syster.

Hur mycket väger du just nu? Vad har du vägt som mest vs som minst?
Just nu pendlar det mellan 41 - 42 beroende på om jag druckit något samt om det är morgon eller kväll. Men snälla snälla ni, tro inte att jag är nöjd med den vikten. Inte någonstans.
Som mest har jag vägt 46 och minst 28.

Gick du natur på gymnasiet?
Nej, det är därför jag går basåret. För att läsa in ämnen jag inte har behörighet i.

Vad vill du göra efter basåret?
Jag är ganska splittrad där. Antingen vill jag ta ett år off, jobba lite och chilla eller så fortsätter jag kandidatprogrammet i biologi. Sedan vill jag resa en massa också och både jobba och plugga utomlands.

Vilken är din favoritfärg?
Lila tror jag.

Favoritmat?
Sushi! Och allt asiatiskt.

Tror du att du kommer behöva hamna på mando igen?

Jag hoppas för allt i världen att jag inte behöver det men samtidigt så känns det lite som att det är upp till dem att avgöra. Jag menar, mår min kropp så pass dåligt så den är nära på en kollapps kanske det är bra att få låta dem ta hand om mig ett tag tills jag blivit mer stabil.

Har du gått ner i vikt när du mått dåligt?
Tyvärr har jag det. Det har blivit för mycket med skola och jobb. Att ständigt vara i farten och ha tusentals saker att göra om dagarna. Maten har kommit i andra hand.

Hur skulle det kännas att gå upp i vikt igen?
Innerst inne så vill jag gå upp i vikt. Men sedan känns det jobbigt just i det ögonblicket som man gör det. Men min vettiga sida säger att jag vill och måste gå upp i vikt.

Skulle du säga att du var frisk?
Nej, faktiskt inte. Jag trodde jag var nästan frisk i somras. Det kändes så iallafall. Men sedan kom motgångarna och jag lyckades inte hantera dem lika bra som jag trott.

Vad finns det för fördelar med att vara frisk tycker du?
Massor! Vet inte vart jag ska börja någonstans? Starkare, mer energi, gladare, man kan leva ut sitt liv mer än om man är sjuk. Lättare att träffa och få kontakt med nya människor. Lättare för andra människor att älska en.

Hur blir det med skolan?
Det vet jag inte än. Jag vill gå så mycket som jag klarar av fast det får inte vara till vilket pris som helst. Just nu kör jag på så länge jag orkar. Skulle jag inte orka får jag plocka bort en kurs eller två.

Vad är din favoritsak att göra?
Tycker om att dansa, vara ute i naturen, resa, hålla på med djur, klättra,  spela teater. Massor!

Vad vill du ha i jullkapp?
Haha, kul att jag svarar på denna fråga nu. Önskade mig nog inget speciellt. Mest pengar till en dyr utbildning.

Hur ofta går du till mando?
Pinsamt sällan. Var där sist i somras liksom.

Har du någon "fear food"?
Asså nä, egentligen inte. Jag har vissa saker jag inte äter men det är inte pga jag tror jag ska bli tjock utav det. Ost och choklad tex är jag försiktig mer, just för jag fått inbankat i min skalle att det ger dålig hy. Gillar inte att äta så jag blir sådär övermätt heller.

Vilket är bästa tv-programmet?
Ser inte så ofta på tv. Men tycker om dokumentärer, typ outsiders. Var ett huge fan av cityakuten förut och såklart top model. Nu har även gladiatorerna börjat igen och det följer jag.

Vad har påverkat din sjukdom negativt?
Jag är klen och tröttare än normalt. Fryser typ jämt, har problem med magen och tarmar. Känner mig ofta ensam och depppad. Har aldrig haft någon seriös relation med någon. Osv..

Ångrar du att du har/haft anorexi?
Faktiskt nej. Alla åren utav sjukdom har visserligen inte varit roliga men jag har lärt mig otroligt mycket och blivit mognade i mig själv på något sätt. Nästan lill-gammal ibland kan jag känna mig. Har även träffat otroliga människor genom åren på sjukhus och vissa av dem har blivit vänner för livet.

Vad tycker du om behandlingen på mando? Skulle de kunna förbättra sig på något sätt?
Jag tycker de är bra när det gäller att jobba med mat. Men, och det är ett stort men. De tror att maten är det enda som är problemet. Att bara man äter bra så mår man bra/blir frisk vilket jag känner är helt fel. Man behöver även mycket psykologisk hjälp och beteendehjälp enligt mig. Så det kan de förbättra.

Hur länge har du varit sjuk?
Utvecklade anorextiska beteenden när jag var 10.

Hur har din mens funkat? Är du orolig för att inte kunna få barn?
Har alltid haft den kvar. Konstigt nog. Den brukar ju för de flesta försvinna rätt snabbt men jag har alltid haft regelbunden mens till läkarnas förvånande. Hade forft. kvar då jag var nere på bmi 11 och satt i rullstol.

Har du någon dröm som du hoppas få uppleva snart?
Jag vill resa massor och plugga utomlands. Vill volontärarbeta med vilda djur igen.

Favoritlåt?
Just nu har jag ingen. Det varierar så ofta. Men några som jag gillar just nu är;
Adele - Someone like you
Lil Wayne ft Bruno Mars - Mirrors

Kelly Clarkson - what doesn´t kill you

Favoritbok?'

Gillar de flesta verklighetsbaserade böckerna.

Jag kan börja med att säga att denna dag har varit ganska rutten. Meningen var att jag skulle skrivit fysiktenta på förmiddagen men när jag väl satte mig inne i salen var det som om både min hjärna och min kropp slog av totalt. Allting låste sig och jag "kopplades bort" ifrån omvärlden. Först grät jag, sedan började hela min kropp skaka och jag började hyperventilera för att till slut efter det bara bli helt blank. Jag satt ner och bara stirrade tomt ut i 4 timmar och lyckades inte få ner en enda mening på det där pappret jag hade framför mig på bänken. Misslyckat.
Men min lärare upptäckte det där och jag ska ha tur som har fått en sådan shysst och bra lärare. Han ger mig en ny chans att skriva om tentan och sa att vi skulle bortse från det här provet då jag som sagt inte skrev någonting alls.
Så fin han är. Tycker dock synd om honom som fick ta hand om mig där ett tag efterråt när hela jag var i chocktillstånd och nästan helt okontaktbar under en period. Vad skulle han tro om mig? Psykiskt störd brud.

Gissa vad jag upptäckte ikväll när jag kom hem då? Ett mail ifrån min lärare. Och det sötaste av att. I mailet stod;
Kära Sofie. Efter regn kommer ALLTID solsken. Förr eller senare.

Ville nästan börja böla utav dessa fina ord. Gud vad jag känner mig tacksam som har så bra lärare. Jag vet inte om jag förtjänar så bra lärare.  

Var hos en psykolog igår. Första gången på många många år som jag verkligen gått och pratat med någon på riktigt. Det var dock mycket behövligt och bra. Klickade direkt mellan mig och psykologen(annars har jag svårt för psykologer)och jag lyckades få ur mig saker som jag gått och burit på så länge. Så mycket hemligheter och lögner. Det var skönt med smärtsamt att gräva upp saker jag länge försökt förträngt. Det fick mig att inse att jag kanske inte mår så bra som jag trott. Jag kanske inte är så pass frisk och stabil som jag utgett mig för att vara.
Jag är skör just nu. Skör och svag , både kroppsligt och mentalt och har nog varit det ganska länge egentligen fast jag försökt förneka till det. Det gör mig ledsen inombords för jag trodde jag hade kommit längre.

Imorgon, onsdag är jag ledig från skolan. Det känns jobbigt på ett sätt, för då känns det som att man inte är lika duktig när man bara sitter hemma. Inte lika effektiv. Duktiga männikor går i skolan varje dag och pluggar. Sitter man hemma är man en loser. Eller, jag är det då iallafall. Pluggar jag inte flera timmar om dagen är jag en loser. En förlorare.

.....någonting som jag absolut inte vill vara.

Inte orkat blogga på länge. Mitt jullov är slut och i måndags drog skolan igång igen.
För att vara ärlig så hade jag aldrig lov. Pluggade mig igenom hela julen och nyår med. Inte ens på julafton kunde jag hålla fingrarna ifrån kemi och fysikböckerna. Skamsligt . Pinsamt. Jag har iallafall fått sova ut lite mer än vanligt. Var så trött så jag somnade flera gånger under dagarna. Krafterna var verkligen helt borta.

Har försökt lova mig själv att den här våren inte ska bli likadan som hösten. Jag måste försöka ta hand om mig själv bättre. Sova och äta bättre.
Jag börjar märka av hösten dåliga mathållning. Jag har börjat bli sådär äckligt benig igen och det är ingenting jag uppskattar. Tog mig flera timmar att somna igår för hur jag än låg så gjorde det ont. Benen skavde in i sängen. Trodde jag skulle börja böla så ledsen blev jag.

Nästa vecka är det mycket. Jag har tenta i fysik, ska ta kontakt med mando och så ska jag träffa en psykolog och börja få ordning på mig själv och mitt psyke. Och det är ta mig fan nödvändigt.

Juste.. Ni kan fråga frågor ett par dagar till , sedan ska jag svara på alla frågor... *