Helloij

Har ni tänkt på en sak, hur mycket ens föräldrar egentligen betyder för en. Ibland(allt för ofta) tar man de bara för givet och skiter i dem när man borde uppmärksamma dem mer. Tänk att vara föräldralös, kan ni tänka er?Fy! Eller att bo på barn/fosterhem och ha tappat all kontakt med sina biologiska föräldrar.

Ofta tycker man nog bara att de är pest och pina, att de förstör ens liv och lägger sig i för mycket, men tänkt efter, de skulle aldrig göra det för att de menade att vara elaka utan för att de innerst inne bara bryr sig. Jag har under många situationer varit så fruktansvärt gaalet sur på mina föräldrar för att de lagt sig i för mycket i saker jag inte tyckt angått dem.

....Som när de gått in på internet och kollat upp allt jag gjort där, alla sidor jag besökt eller som när de började läsa min blogg utan tillåtelse och snokade reda på mina privata dagböcker och sträckläste dem. Vid den tiden mådde jag väldigt dåligt, hade många mörka tankar inom mig och ätstörningarna hade ett starkt grepp om mig. Jag skrev mycket om hur jag ville dö, hur jävla pissigt jag mådde osv, onda tankar, som mina föräldrar kände att de var tvugna att försöka stoppa. Fan vad jag hatade dem för att de snokade runt som de gjorde. Men de gjorde nog bara det med välmening, kan jag tänka NU, men det var svårt att tänka så DÅ.

Speciellt mamma har betytt så oerhört mycket för mig genom åren. Hon har funnits där genom all de jobbiga tiderna, vid de svåraste av situationer. När jag legat på sjukhus efter sjukhus med sondslang i näsan och dropp i armen har hon funnits där vid min sida, tröstat när jag gråtit, skrattat med mig när jag skrattat. Hon har varit en viktig del i mitt liv, och även om vi ofta(numera tyvärr) går varandra på nerverna och det har blivigt en del småtjafts så älskar jag henne gränslöst! Därför mamma, lägger jag ut den här låten jag hittade på youtube, om kärleken till alla er mammor där ute i landet.

Idag har jag varit och handlat med mamma, köpt hem en massa naturgodis som jag ska försöka äta lite av, trots att det är fruktansvärt svårt att äta överhuvudtaget nu. Men jag ska försöka - det är ju så gott!

Pussilipusspuss

Orkade aldrig blogga igår, kände mig så ledsen/arg/besviken över hela dagen.

Började ju med att jag åkte till skolan för att ha möte med min mentor, biträdande rektorn och skolsystern om mina studier, om jag skulle plugga vidare på distans nu eftersom jag ska börja behandling igen för min anorexi.

Det första de sa när vi satte oss ner var:
 

"Oj vad smal du har blivigt, du är smalare nu än när vi såg dig sist"(vilket var strax innan jul).

Speciellt skolsystern uttryckte tydligt sin oro för mig och de frågade mig hur länge jag hade varit utan behandling, hur jag mådde nu, hur jag åt osv och jag svarade ju såklart så gott jag kunde och sa att jag knappt äter någonting alls, är ganska trött och att jag har varit utan behandling i ungefär 2 veckor nu.

Sedan pratade vi om skolan. De alla var överrens om att jag inte skulle fortsätta skolan just nu då jag enligt dem var i ett "för dåligt fysiskt skick" för att orka med det. Det förvånade mig. Ingen har någonsin påpekat hur illa jag ser ut, att jag är smal eller så, INGEN DJÄVUL. Förvånar mig att de sa så.

Bit.rektorn sa även att;

"Vore du min dotter skulle jag kasta mig på telefonen och ringa behandlingshemmet på en gång för du behöver en plats där NU. Du kan inte vänta ens en månad till i ditt nuvarande skick- du kan dö!"

Frågade om jag inte kunde få plugga hemma lite iallafall, eller passa på att komma till skolan nu när min klass ändå ska ut på praktik och läsa ikapp lite, men noooway att jag fick det. De tyckte jag skulle vara hemma och vila nu i vår, börja behandlingen igen och sedan börja om sista året i Augusti med nya krafter. Känns lite sådär..... Egentligen är jag lättad, för jag skulle nog ändå max orkat gå i skolan ett par veckor nu innan jag skulle fallit ihop som en hög på golvet MEN ÄNDÅ , att gå om ett år får mig att känna mig rätt så trög och världelös. Det enda lilla possetiva är att jag känner en hel del folk ifrån den nya klassen jag ska få börja i, det känns great.

Sen till mando då. Var där en kortis för att hälsa på ett par goa vänner till moi. Så looovely att få se dem igen(även fast jag råkade missa en utav dem som hade permis då, menmen). Kramades och pratade riktigt länge med dem innan en behandlare kom och slängde ut mig därifrån, hoho. Någon hade vaknat på fel sida den dagen märkte jag. Hon var smått sur över att jag bara "ploppade upp" där och stannade för länge än vad en besökare egentligen brukade få stanna.. Tuff rules där. Snart lär jag ändå komma in dit igen, då som patient. Kanske för snart....

Nu äre snart dinner-time vilket för mig = minimalt med dinner(om ens något alls), men det vet varken mamma eller mina syskon om.

  +  

LOVE LOVE LOVE !

Hooho, sov så otroligt himla länge idag så det är inte sant.   Vaknade först runt 6-tiden av att jag hade så fruktansvärt ont i magen. Var tvungen att gå upp och ta ett glas vatten och lägga en vetekudde på magen för att stoppa den värsta smärtan. Tittade upp mot klockan och såg att den visade 06.05 och tänkte att "jag går och lägger mig och vilar någon timme till innan jag går upp". Nästa gång vaknade jag av att pappa kom in på rummet. Han sa att klockan var halv 12, saay whaaat :O :O  . Så länge hade jag absolut inte tänkt sova minsann.

Egentligen ska man (enligt mando) vid den tiden hunnit äta både frukost och mellis men jag gick direkt på lunchen istället. Tog mig en kopp kaffe och drack upp den innan jag gick vidare till maten.Rostade först två mörka mackor som jag hade tänkt äta och bredde kaviar på dem men tyvärr åkte den ena mackan i soporna efter en ynka tugga och den andra tog jag aldrig upp ur brödrosten ens en gång, så hejdå till den misslyckade måltiden lixom. Tänkte sedan ta upp och äta rester från helgen som pappa hade i frysen. Någon gratäng-liknande sak. Värmde upp den till max och satte mig för att börja äta men även det mesta utav den hamnade i sopporna. Fan, jag vill ju äta, varför går det inte? Blir så sur på mig själv när jag gör så. Jag MÅSTE äta, annars kommer det bara bli akutinläggning på mando igen och det VET jag om. Men ändå klarar jag inte av att sköta mig så bra som jag borde här hemma.   

Gick ut en stund på en prommis men det blev inte så långt eftesom jag frös som en dåre, och då trots att jag hade klätt på mig massa lager med kläder. Fy! Vill flytta utomlands just nu, bara bort ifrån äckliga kalla Sverige. Namibia , I MISS YOU lixom. La mig framför TV:n och tittade på supersize VS superskinny som handlar om två människor (en smal och en tjock person) som ska byta mat med varandra under en veckas tid. Det är faktiskt väldigt intressant att titta på, fast jag tycker så himla synd om de smala som måste stå ut med att äta de tjockas gigantiska portioner mat. De fullkomligt vräker i sig och äter massa onyttigheter om dagarna, det kan ju bara inte vara bra. Tyvärr jämför jag mig jämt med de "smala" och idag var den en ung, supersmal blond tjej.. Känner mig som en kossa jämfört med henne fast konstigt nog hade hon då högre BMI än vad jag har.. Hmm

Nu på eftermiddagen gick jag till mammsen som jag ska sova hos ikväll på påvägen dit var jag bara tvungen att gå förbi Vivo och köpa en portion sushi(love love loooove)eftersom min matdag inte varit så bra hitills. Sushi är iallfall någonting jag vet att jag kan äta, iallafall litegrann, så nu har jag nyss avnjutit min gudomliga sushi framför tv:n. Skulle fan kunna leva på det, jag är en sushiholic verkligen. Speciellt räkorna och de små rullarna älskar jag. Även advokado är en favourite. Massa soya ska det vara också, yoooooum, slurp slurp <3.

Imorgon ska jag på möte med skolan och prata om mina studier. Nervös? Ja! Men det går nog finemang. Sen ska jag förbi mando. Nice to see mah homies again.

Kisses

Hej! Det här blir mitt första inlägg i bloggen dårå.

Det är som sagt måndag idag och ännu en vecka har runnit förbi i rasande fart. Har egentligen inte så mycket att säga om veckan som kommer, blir nog mest att jag sitter hemma och degar eftersom jag varken går i skolan nu eller går på mando(har en "time-out" ifrån deras behandling under några veckor).   

På onsdag händer det iallafall grejer, då ska jag till skolan på samtal med min mentor angående fortsatta studier. Antingen kommer jag behöva plugga som en dåre och försöka ta igen de här senaste månaderna jag missat p g.a behandlingen eller så kommer jag få gå om en klass och börja skolan igen nästa vår. Hmm... vet inte riktigt vad jag vill göra känner jag. Skulle på ett sätt vara skönt att få allting gjort nu, gå ut skolan och ta studenten MEN samtidigt mår jag inge vidare just nu, varken fysiskt eller i psyket så jag vet inte hur mycket jag pallar med riktigt. Ska även förbi mando på onsdag för att hälsa på mina gamla polare från hvd(heldygnsvården)där jag själv låg inlagd och sprida lite glädje över till dem. Var inne i stan i helgen och köpte lite presenter som jag hade tänkt dela ut också, så nu bliré julafton då santa claaus Sofie kommer with some paket yaao.

Har sovit sjukt dåligt inatt btw, haft ont i hela kroppen och vridit och vändit på mig, fy! Hatar att inte kunna sova. Inte kan jag ta en stund och sova nu på dagen heller för då ska jag ju vara vaken. Får roa mig bäst jag kan idag, lär väl ta mig ut och gå en prommis idag under dagen så man får ut och röra lite på sig iallafall, fast det är svinkallt ute. Det blir på med alla kläder man har hemma med andra ord.

Kisses

Sofie