Lite mer klagomål här... Min favoritsyssla numer, haha.

Inte nog med min dåliga hy som jag skrev om igår. Har även gått och blivit sjuk. Har haft febertoppar till och från sedan drygt en månad tillbaks. Gått med halsont och huvudvärk i en månads tid nu och honestly, det börjar bli jävligt irriterande. Jag är liksom på ett nytt jobb nu och kan inte vara borta hur mycket som helst, det funkar bara inte.
Så mycket jag vill göra. Jag vill orka:

• Jobba
• Filma med ett filmteam jag lärt känna
• Träna

Orkar knappt någonting. Det är ansträngande att gå uppför en trappa. Ansträngande att ta sig upp ur soffan samt ansträngande att andas då min näsa är halvt igentäppt. Asså fasen. Blir ett telefonsamtal till läkaren om det fortsätter hålla på kommande vecka.

  

Är ungefär så jag känner just nu när jag ser mig själv i spegeln. Jag är så jävla ful. Främst tänker jag på min hud som på senare tid har varit fruktansvärd. Asså, jag blir så ledsen. För mig är min hud allt. Finns ingenting jag värdesätter så mycket som att få ha fin hud. Jag skulle kunna vara flintis, ha ett ben längre än det andra eller ha jättestor näsa , vad som helst bara jag får ha fin hud utan massa äckliga pormaskar, finnar och sår/ärr.

Jag hade problem med acne när jag var i 15-års åldern. Ni skulle sätt min panna alltså, den var inte att leka med. På något sätt gick det sedan över efter ca 6 månader och sedan hade jag helt okej hud tills jag blev 17, då kom det tillbaka, fast acnen satte sig istället runt munnen/hakan. Jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt. Funderade på att avsluta mitt liv där på direkten. Stod inte ut med att se mig själv så.
Hittade iallafall acnespecialisten, en hudklinik på Söder i Stockholm och tog en utav deras behandlingar för att sedan börja använda deras produkter. Min hud blev bättre faktiskt och höll sig rätt bra .........tills nu.

I mitten av april hände saker i mitt liv som fick mina hormoner att rubbas och komma i obalans. Vet att när tjejer/kvinnor får acne är det ofta hormonrelaterat. Så är det nog även i mitt fall. Började äta p-piller för någon månad sedan efter ett kortare uppehåll och min hy är verkligen värre än någonsin. Och ja, jag skäms!! Jag har massor av vita tilltäppta pormaskar över hela ansiktet, pyttesmå visserligen men ändå jävligt synliga. Hela ansiktet , framförallt pannan är helt knottrig. Får även mycket "innåtfinnar" , sådan som man inte kan klämma ut utan sådana som bildar "bulor" i huden. Så just nu har jag två jättebulor i min panna och det känns fan inte bra.

Måste skriva av mig i ren frustration. Jag vet ej vad jag ska ta mig till. Blir så ledsen varje gång jag ser mig spegelbild och varje gång jag ska sminka av mig om kvällarna. Det krävs en hel del puder för att försöka täcka min fula hy som numer även ständigt är röd och irriterad. Det jobbiga är också att jag är tillsammans med en person som har helt felfri och len hud... Vi är varandras totala motsatser. Skäms inför honom när han smeker mig över pannan och känner bula efter bula, finne efter finne. Kan inte bara min panna få vara slät och fin som förut?!

  Min hy är såhär fast lite mer upphöjd, där bulorna är. Detta är min hy utan smink typ.


TIPS? HJÄLP? Använder scrub och återfuktande varje kväll.

Hade planerat att åka upp till morfar i Dalarna tillsammans med familjen + Jonas men bojkottade det pga prognoserna i tidningen och internätet hade sagt att det skulle ösregna och vara kallt där hela helgen. Övriga i familjen åkte trots det upp till morfar så Jonas och jag fick en ensam långhelg bara för oss själva vilket var MYSIGT. Tror inte vi någonsin har varit själva såhär många dagar förut. Torsdag- söndag, alltså 4 dagar att få rå om varandra. Annars är det alltid någon ivägen. Är det inte fölräldrar så är det syskon eller halvsyskon.

Vi trodde vi skulle få fint (finare) väder här i Stockholm men det visade sig att det var vi som hade dragit nitlotten och istället var det vi som fick allt regn och rusk medan de andra i Dalarna hade helt okej väder. Haha.
Det blev inte så mycket att göra direkt utan vi myste mest runt här hemma insvepta i en stor filt och såg på serier hela helgen. Känner mig en aning fet och äcklig fast jag vet att det egenltigen är helt okej att göra så. Vi har fastnat för serien Oreange is the new black och betat oss igenom nästan 2 säsonger på 3 dagar. Vi räknade ut att med serien plus annat vi sätt på tv:n har vi tittat på tv i över 15 timmar under helgen. Faaasen!   

Vi har även bakat massor. Mandelmassa/pistagebullar + kardemummaskorpor. Och som vi har ätit. Här är ett exempel på hur en "kvällsfika" kunde se ut för en kväll.


 
Tallrik 1: Vattenmelon, annan melon xD , kardemummaskorpor
Tallrik 2: Mandelmassa/pistagebullar
Tallrik 3: Chokladbiskvier. Även dessa hemmagjorda

  

Ja förra veckan rann ju förbi. 
Efter systers student rushade jag iväg till teater-rep och därefter blev det jobb fredag och lördag. Jag var slutkörd efter bara dessa två dagar. Hur sjukt är inte det? Men är man ny på jobbet så är allting extra energikrävande. Jobbar numer på Aquaria inne i stan. Ett vattenmuseum med levande djur och växter. Verkligen mysigt ställe. Dock hade jag oturen att vara lite halvsjuk förra veckan då jag jobbade så energin var inte direkt på top om man säger så.

Febern och det halsonda är fortfarande kvar, TROTS att jag försökt vila mig. Hate it. Kan inte träna eller på något sätt vara fysiskt aktiv när det är såhär. Känner att jag svullnar upp som en blobb av att inte kunna träna. Är samtidigt rädd för att bli ÄNNU mer sjuk om jag tränar, typ att jag blir sjuk hela sommaren och inte kan träna. 

Sitter i skrivande stund på Sollentuna bibliotek och väntar på att klockan ska slå 17.00 så jag kan åka till söder och hämta hem min keyboard som jag beställt av en tjej. 

Igår tog min syster studenten. Himmel och pannkaka. Verkligen alltid sett henne som en "lillasyster" , den där typen som aldrig kommer bli stor men nu har hon liksom gått ut gymnasiet. Vad hände där kan man ju tänka. Samtidigt inser jag att jag faktiskt gick ut skolan för fyra år sedan och vart står jag nu idag? På samma jävla gamla ställe som tidigare (nåja, nästan). Rest till Sydafrika en sväng , gått naturvetenskapligt basår, pluggat lite på komvux samt legat inlagd på mando. Men jag har fortfarande inte hittat rätt ännu i livet. Vet fortfarande inte direkt VAD jag vill göra i framtiden. Känns ju lagom kul...  

 

Det var iallafall ett himla liv igår med utspring, flakåkning samt studentmottagning där släktingar från alla Sveriger håll kom. Jag blir lätt så himla trött när man ska vara social i ett stort sällskap under en längre tid så jag var totalt slutkörd efter 3-4 timmar på mottagningen. Stack senare vidare mot teater-rep vilket gick awsome. Prämiär om drygt 2 månader nu, woop woop.

  

Yes, finally efter kanske 2 månaders uppehåll. Kan säga att det hänt mycket i mitt liv på den privata fronten. Jobbiga saker som jag inte kommer ta upp just nu (om jag någonsin kommer ta upp det), jag och min prins har gått igenom jobbiga saker så just nu försöker vi bara stärka varandra och stärka vår relation igen(känns det som). Dock glad att han står vid min sida, finaste finaste Jonas.

Jag har bytt jobb ifrån att vara vikarie på vikarieförmedlarna till att jobba på aquaria vattenmuseeum inne på Djurgården i stan. Ett jobb som passar mig jäkligt bra , den djurnörden som jag är.
Anyway. Dagarna går och nu är det ju äntligen sommar här i Stockholm och jag kommer ha fullt upp med jobb, manusrepetetion med teatergruppen samt sångövning och träninig, så det blir nog en häktisk men rolig sommar. Jag ser ljust på framtiden just nu(trots feber och halsont i snart 1 veckas tid).

Antar att jag har tappat alla mina läsare vid det här laget men så får det vara då. Blir glad om NÅGON vill kika in här now and then. Det är trots allt en dagbok där jag skriver ur mig mina tankar osv så egentligen behöver ju ingen läsa. Mest kul bara OM ni läser.