Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öppna sig för mycket, inte visa för mycket av sig själv och jag blir så jävla arg på detta. Varför ska jag inte få skrika när jag är arg, gråta när jag är ledsen och skratta som en tok när jag är riktigt glad? Varför är folk så rädda för gråt och tårar?


Just nu går jag ju i en skola där det faktiskt ÄR okej att visa känslor, men även här ibland märker jag hur vissa i skolan fortfarande är obekväma när det blir för känsloladdat. Har ännu inte hunnit se alla i klassen gråta (bara går och väntar på det). Det sägs ju att känslomänniskor är dom som blir de bästa skådisarna   . 
Den här veckan har varit lång och jobbig för min del, så pass jobbig att jag stängde av mina känslor helt under ett par dagar då jag var runt på olika sjukhusmottagningar. Var väldigt ledsen egentligen men kunde inte få utlopp för det MEN nu i torsdags efter veckans sånglektion (som blev väldigt känsloladdad) så bara sprutade mina tårar. Grät som om det inte fanns någon morgondag, skakade och hulkade mig. Sånt där riktigt "ful-gråt" och sen dess har jag bara gråtit och gråtit. Tårarna tycks inte vilja ta slut. De bara fortsätter och fortsätter.

Har fått någon kommentar de senaste dagarna där folk undrat om jag är deprimerad. NEJ! Jag är inte deprimerad bara för att jag råkar gråta i ett par dagar. Att vara deprimerad är en helt annan sak. Jag kan vara jätteglad vissa dagar för att sedan dagarna senare gråta mig igenom hela dagen. Om jag inte minns fel så är man i ett deprimerat tillstånd om man varit "nere" i mer än 2 veckor. SLUTA JÄMFÖRA DEPRIMERAD MED KÄNSLOSAM. Jag kommer alltid att vara såhär. Alltid ha lätt till tårarna. Alltid vara den som gråter mycket. Men det är okej. Speciellt i min nuvarande skola där åtminstone ett par stycken till är sådana som jag, känslomänniskor. Och sen när folk går upp på scenen och kör känsliga scener så är det inte konstigt att man fäller en tår eller två. 

Nu efter ännu en gråtardag i skolan sitter jag här hemma, kollar på film och försöker återhämta mig efter denna vecka. 

PUSS