Jag är ju som sagt en riktig känslomänniska. På gott och på ont. Jag har ganska nära till skratt och skrattar mycket, vilket såklart är bra, men jag har också extremt lätt till tårar. En liten sorglig sak på tv, tårarna rinner. En sorglig låt på radion, tårarna rinner. Om någon säger en kommentar som uppfattas fel, tårarna rinner.

Jag tycker på riktigt att det kan vara jobbigt att vara en sådan känslomänniska. För det är många som blir rädda när man visar sina känslor. De flesta är inte vana vid det. Pratade om det här med ett gäng människor i torsdags. Vi i vårt samhälle är inte vana vid känslomänniskor. Man förväntas att ständigt vara glad, men att visa sig arg eller ledsen är inte lika mycket accepterat. Det anses "fult". En ung tjej ska vara glad och artig. Jag stämmer då rakt inte in på den bilden. Jag agerar ut vad jag än känner. Men visst, sedan finns det gränser. Ibland får även jag lägga band på mig själv. Jag kan inte om jag känner mig lite småledsen stå och storböla på tåget för då kommer jag garanterat få folks blickar på mig. Men jag är inte rädd att gråta ut om jag behöver det. Jag vet inte hur många utav mina samtal med olika behandlare jag haft då jag börjat storgråta mitt i våra samtal.

Men vet ni? Jag behövde det! Det är en sådan otrolig lättnad att få agera ut det man känner. Inte gå och hålla det inom sig. Gråt om du är ledsen, skrik om du är arg, skratta om du är glad. Var inte rädd för dina känslor. Skulle jag hålla för mycket inom mig skulle jag brista. Så jag kan faktiskt säga att jag är stolt över att jag vågar visa känslor. Jag har haft svårt att erkänna det tidigare men nu idag kan jag stå för det.

Men det här med känslor HAR förstört mycket i mitt liv och är en utav de stora anledningarna till att jag blev sjuk från första början. Jag var väldigt känslig som liten och grät lätt, någonting de andra började reta mig för och på så sätt startade 9 långa år utan mobbning. Mobbningen i sin tur, tillsammans med en dålig sjävkänsla och osäkerhet gjorde så att började svälta mig.
Man får oftast inte anorexi/bulimi/uns bara för att man vill bli smal. Det finns oftast någon mer bakomliggande faktor i det hela. Och i mitt fall var det var mobbningen.

När jag började svälta mig och tappa i vikt märkte jag att känslorna försvagades. Jag grät inte lika mycket, kände inte lika mycket ångest eller panik och blev inte lika arg. Det var ju skönt. Samtidigt som jag heller inte kände lika mycket glädje. Alla känslorna började försvinna mer och mer. Tillslut kände jag inte någonting längre. Jag var bara helt tom. Apatisk. När svälten fortlöpte försvann även min hörsel och en del av synen. Jag gick in i min egna lilla bubbla och på något sätt tyckte jag att det kändes skönt. Jag behövde inte bry mig om någonting längre. Jag kunde bara vara.

När jag nu äter bättre och har en bra vikt så har alla känslorna börjat komma tillbaka. Jag blev livrädd till en början för jag var så ovan att känna alla dessa känslor så stark som jag gjorde . Blev rädd för mig själv och tankar om barndomen kom tillbaks. Jag hatade mig själv för att jag var så känslosam. Vad var fel med mig? Men nu har jag lärt mig att jag är den känslomänniskan som jag är och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Vi är de vi är och ska inte behöva ändra på oss själva.

KÄNSLOR ÄR FINT!

Jag har som sagt haft en superfin dag!  På riktigt, jag sitter och ler framför datorn nu när jag skriver detta.

Förmiddagen spenderades med en gammal kompis från grundskolan. En helt otroligt underbar kille som jag lärde känna i 6an och hade spanska tillsammans med under 4 år. Han pluggar och bor numer i Australien dit jag förmoligen ska inom en snar framtid så vi satt och babblade i timmar om just Australien.
Det var många år sedan vi sist sågs och jag hade nästan glömt bort hur otroligt fin den här människan faktiskt är. Nu idag minns jag varför jag tyckte så mycket om honom i skolan.   

Dagen fortsatte med en filminspelning för programmet "Äntligen helg" som har premiär på kanal 5 nästa vecka. Med mig hade jag SÅKLART Jonas. Who else liksom? Min parhäst och kompanjon. Vi fick stå ute och frysa i timmar då inspelningen var utomhus. Halleljua. Men vi löste problemet genom att kramas hela tiden och värma upp varandra.

Kommer somna glad nu inatt med andra ord.


    

  

Godkväll, eller kanske godnatt just nu ? hah!

Min feber börjar äntligen släppa nu efter nästan en veckas sjukdom. Nu är jag på banan igen!

Har faktiskt haft en riktigt bra dag idag. På eftermiddagen var finaste Jonas över hos mig för att få hjälp med en filminspelning. Det slutade med att jag fick agera hans motspelare och det blev en hel del skratt, skrik och tårar i vår lilla film. Den killen är fantastisk! Någonting alldeles extra och jag måste erkänna att jag saknar honom när han inte är vid min sida. Vad kan det betyda? Det måste betyda någonting.

Efter inspelningen såg vi på film och skrattade så vi storknade. Älskar att vi har samma dåliga sjuka humor. Vår humor är verkligen riktigt rutten alltså.

Efter att ha vinkat av honom vid bussen vandrade jag hem och bosatte mig framför Paradise Hotel då en vän till mig är med i programmet. Så himla kul att se honom i tv-rutan.

  

Lorde - Royals

Idag har jag legat hemma med feber. Så himla typiskt. När jag är ledig så slår febern till. Eller ledig och ledig, jag är ju alltid ledig nu men jaja   .
Hade tänkt hitta på något kul idag men har mest legat i soffan. Så ovärt!
Var lite småsjuk igår också men pallrade mig iväg till capio ändå bara för att få träffa den fantastiskt underbara sjukgymnasten fast så fort jag satte foten innanför dörren därhemma kände jag att febern började komma tillbaka igen.

Seriöst! Jag brukar aldrig vara sjuk annars. När jag var mager och underviktig fick jag aldrig feber eller liknande. Och nu känns det som att jag är jätte infektionskänslig. Som att kroppen vågar "tillåta" sig själv att bli sjuk nu. Min kropp är och kommer alltid förbli ett mysterium.

Jag har en auditon som jag har planerat att gå på i helgen så jag hoppas jag kan gå dit utan feber.

  

Nejdå. Inte direkt. Men nästan.
Eftersom att jag är den lilla plugghäst som jag är sitter jag just nu och knåpar på ett skolarbete som jag ska hjälpa en kompis med. Men det är faktiskt kul, jag har inget emot det liksom. Nu när jag ändå bara är hemma idag så är det rent utav kul att få ha någon sysselsättning. Dessutom får jag känna mig som en bra person när jag hjälper en vän i nöd , haha.

Lite skön musik jag lyssnar på för tillfället.


Toto- I´ll be over you


Dixie chicks - Not ready to make nice


Det är faktiskt en bra dag. Jag känner mig på väldigt bra humör. Förutom en liten ynka sak. Strömsholms djursjukhus ringde nämligen mig i förmiddags och frågade om jag ville sommarjobba där. YES! Men sedan kom vi till den där lilla detaljen med körkort och bil. Det går inte att komma till Strömsholm på annat sätt än med bil. SJUTTON också! Så förutom den lilla detaljen har allting varit bra. Men nu blir jag bra mer taggad på att skaffa körkort istället!

  

Dagen har utbringat många känslor inom mig. Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv. Tror alltid att jag lärt mig allt men blir förvånad varje dag då nya saker kommer upp. Kan man ens bli full-lärd?

Suttit och klottrat ner mitt favoritcitat på massa lappar idag.


         

 
Och det är så sant! Allt jobbigt du går igenom får dig att växa som människa. Alla erfarenheter får dig att mogna. Jag kan ibland känna mig äldre än min ålder pga allt jag varit med om, samtidigt som jag även kan barnsla till mig rejält när jag känner för det. Härligt att kunna svitcha sådär. Men citatet stämmer iallafall så jäkla bra. Alla vi som klarat oss igenom jobbiga perioder är starka. Vi är överlevare.

Hade ett sjukt bra och givande samtal idag med en fin person som fick mig att tänka om både 1 och 2 gånger. Vad fan är det för mening med att sitta här och klaga och jämra sig om att allt är skit när det finns så mycket roliga saker att göra ute i livet. Jag har så mycket saker att se fram emot. Varför kan jag inte kämpa lite mer för de målen? Fan Sofie, ryck dig i nackskinnet och bara kööör! Sitt inte hemma och deppa.



Min vecka ser rätt full ut med kompis-träffar, klättring och tv-inspelningar. Sedan så har jag fått lite svar från några jobb också, arbetsintervjuer.


  

Och så är den kalla vintern här. Hurra kanske vissa säger, helvete kanske andra säger.
Kan inte påstå att jag är överlycklig. Det är fint att titta på. Mysigt att sitta inne och gosa i någon varm filt men inte lika mysigt att springa runt i snöstormen. - 10 var det hemma hos mig i förmiddags.

Har spenderat dagen med Angelica på fjärilshuset. Asså barnminnen! Fast det var inte likadant nu som jag kom ihåg det. Nu har de även lagt till en stor hajtank mitt i allt så jag fick lite Universeum-feelings.
Såg på finfina fjärilar och blev kompis med en söt grå papegoja som busvisslade till mig flera gånger. Söt.