För någon månad sedan lagade mamma och hennes kille vår gamla cykel som varit sönder ett x antal år.
Sedan den dagen har det blivit rejält mycket cyklandes kan jag säga. Speciellt nu när jag inte har jobb. Håller på att få rejäla lårmuskler känner jag.
Jag hatar visserligen min kropp och känner mig konstant fet men en sak jag uppskattar med min viktuppgång är att jag orkar göra alla dessa fysiska saker som jag vill göra. Hade aldrig kunnat ge mig ut på en 2timmar cykelfärd i vintras eller i våras. Det finns inte ens på kartan.

Var ute idag och det var helt perfekt. Min cykeltur bestod utav:
Antal jobbiga uppförsbackar: 3
Antal gånger jag fick stanna och pausa : 1

Antal hästar jag såg : 22
Antal kossor jag såg : 15
Antal flugor som flög in i mitt öga : 9
Antal flugor som flög in i min mun: 2

För att summera det hela. Det är sjukt härligt att ta en cykeltur mitt på dagen när solen står som högst och vädret är sådär toppenfint. Och flugor är blinda, eller helt enkelt bara dumma i huvudet.

   

De allra flest låtarna jag hört har jag minnen ifrån. Antingen så minns jag en speciell tid eller händelse i mitt liv. Eller så är det någon speciell person som påminner om låten. Jag vill nu dela med mig utav mina låtar med starkaste minnen.


Swedish House Mafia - I wanna know you name.
Jag var på statistuppdrag för en serie som hette Inkognito. Det var en scen som utspelade sig på någon festlokal och vi statister skulle stå och dansa som galningar. Denna låten spelades på repeat hela kvällen lång.


Robyn- Indestructible
Var statist till Svenska hjältar och blev som tack bjuden till själva galan. Denna otroliga tjej uppträdde och det var hela magiskt.



Veronica Maggio- Jag kommer
Då jag hade skolpraktik nere i Göteborg på Universeum spelades denna låt hela tiden på radion. Brukade stå och skura akvarium till denna låt. Haha.



Ansiktet- Äckligt
När jag var inlagd på Mando 2012 och vi satt i pysselrummet spelades denna låt hela tiden. En personal fällde kommentaren "men vad fan är det för text" och efter det började jag asgarva varje gång låten spelades.


Yolanda Be Coo - We no speak americano
När jag var inlagd på mando 2 år innan, våren 2010 var det en tjej där som spelade denna låt hela tiden. I pysselrummet. I alltummet. I värmerummen. Hon hade den även som rington så säker upp mot 20 ggr om dagen hörde man denna irriterande låt.


Lady Gaga- Lovegame
När jag var nere i Namibia med några klasskompiar hade jag denna låt som alarmlåt. Så varje morgon vaknade vi alla upp till "lets have some fun this beat is sick, i wanna take a ride on your discostick". Efter två veckor blev mina klasskompisar ganska trötta.


Jesse Mccartney - Because you live
I högstadiet när jag kände mig väldigt ensam och ledsen brukade jag lyssna mycket till den här låten. Den påminner mig tyvärr om min jobbiga och ensamma tonår.


Kalle Moraeus - Underbart
Tänker på min underbara mamma då jag hör denna låt. Hon har många släktingar och band knutna till just dalarna och tycker om folkmusik. Detta är en utav hennes favoritlåtar.

Känner mig lite låg just nu. Gårdagen bjöd på ett ganska jobbigt möte . Tårarna rann och jag kände att jag tappade lite utav den styrkan jag försökt bygga upp. Maken till människa har jag nog aldrig träffat. Jag förstår inte att jag råkar ut för de värsta. De där dumgökarna. Har alltid sådan otur när det kommer till vården. Fick lust att skrika och slå på den människan. Stirra henne i ögonen och säga "fuck you".

 Jag försöker tänka på alla de fina människorna jag har omkring mig. Det är galet. Även fast jag känner mig som jordens ensammaste människa har jag samtidigt så mycket kärlek omkring mig i min närhet. Så många personer som tror på mig, hejjar på mig.

Fortsätter söka efter jobb, men utan någon vidare lycka. Jag får panik snart. Måste.Fan.Ha.Ett.Jobb.Typ.Annars.Dör.Jag
Även sökt tusentals olika statistjobb de senaste dagarna. Även där lyser allting med sin frånvaro. Har en god vän till mig som är påväg att lyckas inom TV-branschen. Ska inte ljuga , jag är en smula avundsjuk. Skulle också vilja få vara med om de sakerna hon får vara med om. Men hon har å andra sidan verkligen förtjänat allt det. Någonting som jag tydligen inte gjort.

Jag skulle bara vilja få känna mig viktig för en gångs skull. Betydelsefull. Jag vill betyda världen för någon människa. Skulle vilja förändra någons liv.

  pics from greenalund. rockbjörnen 2013.

Jag kan inte riktigt med ord beskriva min dag. Jag har haft en helt magisk dag. Helt klart topp 3 under sommaren, eller förresten, top 3 under hela året hitills. Jag har känt mig glad och lycklig idag. Skrattat från hjärtat. Jag är så glad att jag valde att inte helt ge upp i våras, att jag valde livet, även om det gör ont ibland.
För det första har jag träffat Angelica som jag inte sett på år och dagar. Jag insåg idag att jag saknat henne riktigt mycket. Och jag är så glad att hon ville hänga med mig idag. Vi var på Grönan för att se årets upplaga utav Rockbjörnen. Ett pris till svenska artister för er okunniga.

Innan själva konserten(kan man säga så?) fick vi ett par timmar att spendera på Grönan. Och eftersom att det var vardag var köerna minimala och vi kunde rusa in och ut på alla möjliga attraktioner. Hade glömt bort att det var vardag nu eftersom jag för tillfället inte har något jobb. Dagarna flyter liksom in i varandra. Det hade lika gärna kunnat varit söndag idag. Eller fredag.

Trotsade min rädsla och åkte eclipse. Och jag som är höjdrädd. Hur tänkte hon där kan man ju undra men det gick faktiskt hur bra som helst. Även fast jag befann mig cirkus 100 meter upp i luften. Men det var rent utav härligt. Jag tror jag har funnit min nya favorit åk-attraktion nu.

Sedan kom konserten (?) då. Underbart. Mer än underbart. Uppfyllde mer än mina förväntingar. Åter igen tack Angelica att du hängde med. Jag kan inte riktigt säga vem som var bäst. Alla var bra på sina sätt. Vi stod väldigt långt fram och såg rätt bra.

Efterråt fick jag träffa en speciell person jag beundrat och sett upp till väldigt länge. En person vars resa inspirerat och peppat mig till att välja livet. Sanna Bråding. Jag trodde knappt mina ögon då jag faktiskt fick gå backstadge och träffa henne. Prata med henne. Vad har jag gjort för fint för att förtjäna det? Jag vet inte om ett hjärta kan sprängas utav lycka. För just nu känns det så. Jag behövde den här kvällen.
Även om det kommer komma jobbiga dagar framöver och ångesten kommer knacka på ska jag försöka leva på alla dessa känslor jag känner just nu.

"För jag ska inte dö nej" "det är aldrig över för mig"  (var bara tvugnen att citera lite Håkan Hellström låtar, tyckte de passade bra in här som slut på detta inlägg)

Känsligt och laddat ämne för mig. Eller det är det nog förresten för alla. För....finns det någon som egentligen tycker att det är kul, trevligt att hetsäta? Tappa kontrollen helt och bara vräka i sig allt som kommer i ens väg.
Jag kom in i ett extremt dåligt mönster med hetsätningar för ungefär 4 månader sedan. Egentligen så var det nog inte så konstigt att jag började hetsäta eftersom min kropp bokstavligt talat SKREK efter föda då jag hade svultit mig själv så länge. En del utav mig skäms för att berätta detta medan en annan del vägrar att skämmas. 

Mina dagar var verkligen kaos. Åt ALLT jag kom åt.    

Jag åt tills jag inte längre kunde stå upprätt. Åt tills det fysiskt inte gick att få ner mer. Tills jag mådde riktigt illa.  Kunde helt enkelt inte sluta. Jag åt mat för 2-3 dagar under loppet utav några timmar. Jag fick sådana plågsamma magsmärtor utav all mat. Blev ofta så matt och svimfärdig så jag brukade falla ihop. Matkoma kan man verkligen snacka om. 

Och även om jag faktiskt inte ville fortsätta äta längre så kunde jag inte stoppa mig själv. Det var som att någon annan hade tagit över min hjärna. 

   


Mina föräldrar blev tillslut tvugna att låsa in all mat vi hade. Det var nästan så att de övervägde att sätta hänglås på kylskåpet. Bara för att hindra mig ifrån att äta ihjäl mig själv.
Jag började hantera ALLA mina känslor jag hade med mat. Var jag glad åt jag. Var jag ledsen åt jag. Var jag upprörd åt jag. Var jag trött åt jag. 

 

Som tur var så blev det bättre och bättre men det var några veckor som var helt fruktansvärda.

Jag vet att ni är fler där ute som varit med om liknande saker. Och vad jag vill säga till er är. SKÄMS INTE. Och jag förtstår om det är svårt att ta till sig eftersom just hetsätningar är så skambelagt. Att det inte är någonting man ska prata om. Men samtidigt är det en sån vanlig grej. Många lider utav det. Speciellt vanligt är det efter en längre period utav svält/dåligt ätande. Kroppen är smart och den vill ta igen för den näringen den inte fått tidigare. Jag önskar bara att jag hade förstått det DÅ när jag var mitt uppe i det. Att någon skulle lagt sin hand på min axel och sagt "det är okej Sofie, du SKA inte skämmas".


Och OM ni råkar hetsa/överäta snälla försök att INTE kompensera det dagen(arna) efterråt, det gör bara saken värre. Då hamnar ni bara åter igen i det där onda cirkeln igen och det blir ÄNNU svårare att ta sig ur.  Anklaga INTE er själva för mycket om det skulle hända att ni hetsade någon gång. Att begå misstag är mänskligt. Ingen kan vara perfekt. Alla får bakslag.

Ny vecka. Nya möjligheter.
Blev av med mitt extrajobb förra veckan så det var en rätt jobbig vecka. Så nu är jag i full gång med att söka nya jobb igen. Ska ut på jobbjakt med Angelica på fredag, haha. Funny funny.
Ska även imorgon bege mig ut på äventyr och åka runt till diverse tv-produktionsbolag och dela ut statist cv:n. 
Har nästan saker planerade varje dag den här veckan och det är bra. Blir lite gladare i själen när jag har saker att göra och är på språng.

Har levt lite som en hamster den senaste veckan. Varit uppe länge om nätterna och sovit om dagarna. Inte med flit men har bara haft så sjukt svårt att somna. Ofta ligger jag i timmar och funderar och sedan inser jag att klockan vips är 05.00 och att solen börjar gå upp. Somnar jag då? Nej, då blir jag piggare istället.
Suck. Ibland känner jag bara såhär
      


Nu ska jag sluta med att blogga och istället knarka arbetsförmedlingens hemsida. Chao.

Sitter här ensam hemma med ett glas cola och en marabou starbar. Det får mig att tänka tillbaka på en händelse i våras. I mars rättare sagt. Jag var med på en reklamfilms inspelning för marabou sorten starbar. Jag brukar älska sådana saker men denna gång var det bara hemskt. En riktigt jobbig upplevelse.

Filminspelningen utspelade sig ombord på en buss. Jag var så fruktansvärt mager och svag vid detta tillfälle. Minns hur jag hackade tänder och frös ända in i benmärgen när jag var påväg mot inspelningsplatsen. Lager på lager med kläder. Två tjocka fleesetröjor under min dunjacka. Iallafall. Det var ganska mycket folk på plats inne i bussen och jag blev placeras ganska långt bak där jag skulle stå upp och hålla i en ledstång medan bussen körde omkring inne i stan. Tror vi filmade i fyra, kanske fem timmar non stop. Vi fick dessutom inte någon påfyllning, varken dricka eller käk ombord på inspelningsplats. Så dåligt som jag mådde. Efter två timmars stående började jag må riktigt illa. Jag började se suddigt och min kropp började skaka. Jag trodde jag skulle falla ihop mitt ibland allt folk.

Jag minns att jag sa till en tjej som stod bredvid mig som jag pratat lite med ibörjan av inspelningen och sa till henne att jag inte mådde bra. Jag var vit som ett lakan i ansiktet. Minns att hon lyckades få tag på den statistansvarige. Hon kunde tyvärr inte göra någonting just då eftersom de precis skulle påbörja en ny scen. Så jag höll ut....någon timme. Mer gick inte. Efter det kunde jag äntligen kliva ut ur bussen. Jag minns att jag gick bakom en buske och spydde. Sedan fall jag ihop utav utmattning. Det var hemskt. Dessutom skämdes jag så inför alla andra. Kände mig som en idiot.