Måste bara få in det här snabba inlägget och videon innan jag lägger mig.
Den är så himla hemsk men tyvärr sann. Bra exempel som visar på hur fruktaksvärt jäkla hemsk ätstörningar är. Lider så himla mycket med tjejen i filmen. Mina tårar rinner för henne. Men filmen är ett bra exempel på hur hjärntvättad man blir utav sjukdomen. Tror inte jag förstått det riktigt förns nu.

Dagen blev inte alls som planerat. Skulle egentligen ha träffat en mycket fin kille som jag nydligen lärt känna men eftersom mitt huvud och hals bestämde sig för att åter igen bli sjuk var jag tvungen att ringa och ställa in. Hur rolig är man att umgås med om man går runt och är sjuk , trött och orkeslös?
Jag som ville umgås med honom. Har för första gången i mitt liv hittat en kille jag verkligen tycker om och så ska jag bli sjuk så jag inte orkar träffa honom. Typiskt.

Ut var jag tvungen att ta mig ändå. Var tvungen att åka till *ddoom dooom doom* , mando. Läkaren där har ju fortfarande inte gett mig mitt intyg som jag behöver. Får inget bidrag från csn just nu nämligen. And I need cash.
Det var en lustig känsla att åka dit. Skitkonstigt kändes det. Det här var typ första gången jag inte åkte dit som patient. Och idag var faktiskt första gången någonting som det inte var kul att vara där. Första gången jag tröttnade och ville åka hem så snabbt som möjligt. Annars när jag kommit dit har jag alltid stannat och pratat med massa folk och gett folk kramar åt höger och vänster. Men det är slut på det nu. Jag har gått vidare tror jag. Det var sjukt dött där och jag såg knappt någon jag kände igen(varken patient eller personal). Skönt att ingen värkade känna igen mig. Annars brukar alltid någon känna igen mig då jag kommer och ba "heeej Sofie". Ökändis på mando. Haha.

Ska skriva en labbrapport nu och sedan sova. Godnatt mina små monster.

Hey vilket deprimerande inlägg jag skrev igår(eller var det i förrgår?). Anyway. Har inte direkt mått på topp, av många olika skäl.
Har haft riktigt mycket äcklig ångest och tjock-känslor de senaste dagarna. Tror att mitt psyke börjar komma ikapp nu och jag börjar tänka så jävla mycket. Jag har även varit sjuk med feber, huvudvärk, magkramp osv de senaste veckorna vilket har påverkat mig både psykiskt och fysiskt. Har inte haft ork till någonting och inte orkat hitta på saker om dagarna vilket har gjort så jag mest glidit runt hemma, vilket i sin tur gjort så jag blivit sådär sjukt rastlös och när jag är rastlös börjar jag tänka massa onödiga dumma tankar och så fortsätter ekkorhjulen.

Nu vet jag ju faktiskt innerst inne att jag inte är tjock. Jag är inte tjock. Inte det minsta. Men jag har gått upp en hel del i vikt under den här sommaren och det känner jag faktiskt av nu. Har inte tänkt på det förns nu i helgen och även fast jag på ett sätt är glad och stolt att jag lyckats ta mig upp så pass mycket i vikt på egen hand är det också en del av mig som tycker att det är jobbigt. För lets face it, viktuppgång kommer alltid på ett eller annat sätt vara känsloladdat. Det är det för alla med en ätstörningsproblematik.
Men sedan är det upp till var och en vad man väljer att göra av de där dumma tankarna.

Det var iallafall en bättre dag idag. Var i skolan och pluggade fysik och kemi. Det är svårt och jag känner mycket prestationskrav i skolan men jag försökte se de positivt ändå . Jag är inte och kommer aldrig bli bäst i de ämnena.

Har så himla tråkigt och ser på dokumentärer just nu. Har ingen skola  imorgon så passar på att vara uppe extra länge idag :) .



Planerna för imorgon får ni senare imorgon... Men det blir nog en bra dag imorgon med hoppas jag!*

Vet inte vart jag ska börja någonstans just nu. Vet inte ens varför jag ska sätta mig och skriva nu när jag mår såhär som jag gör nu.
De senaste dagarna har jag känt en obehaglig känsla inombords. Som att jag går omkring med en stor stenklump i magen. Känner mig rastlös, orolig, ledsen och så fruktansvärt ensam. Blir så arg på mig själv. Varför kan jag bara inte få må bra? Jag vill inte ha fler kvällar då jag gråter mig själv till sömns. Orkar inte gråta längre.

Det känns inte som att jag har någon som riktigt förstår sig på mig. Har ingen nära som jag kan prata med eller som kan krama om mig då allt känns tungt. Känner mig så fruktansvärt ensam. Många som jag trodde var mina vänner har den senaste månaden "övergett" mig och det gör så ont i bröstet på mig. De som jag trodde fanns där för mig.

På toppen av moset går skolan åt skogen. Jag kämpar och kämpar men ändå är det lika svårt. Och min lärare vill inte hjälpa mig för enligt honom ska jag "läsa mer i boken" , då kommer jag förtå. Men om jag läser och ändå inte förstår, vad fan ska jag göra då? Kanke ÄR jag dum? Blir så arg....åååååh ##%%¤#¤¤""*^*

DESSUTOM har jag ätit så sjukt mycket nu ikväll så jag ligger här i sängen alldeles spyfärdig. Lyckat Sofie, lyckat.

Okej, förlåt för klagoinlägg men ibland måste det komma ett sånt också. Bye!

Okey asså jag brukar inte vara bruden som klagar över saker och ting. Men satan i gatan som jag har ont i magen. Ni vet när man har sådär ont så man knappt klarar av att stå ellet sitta upprätt. Fyfan! Det har pågått i mer eller mindre två veckor nu. Konstans magont varje dag. Men idag slog nog allting. Hade sådan fruktansvärd kramp när jag var i skolan. Kände hur tårarna bara ville leta sig ut. Fattar inte varför jag har så ont, vad jag har gjort för fel.

Någon vänlig själ som har erfarenhet utav långvarig magont? Kanske är jag allergisk mot någonting jag inte vet om? Kanske har jag blivit laktos eller glutenintolerant? Magen är liksom uppsvullen a lá 5 e månaden varesig jag ätit eller inte. Inte den roligaste känslan om jag säger så. Känner mig äcklig. Ush. Magen är stor, svullen och stenhård. Har aldrig varit såhär förut.

Borde man fråga sin läkare på vårdcentralen?''

Det har blivit en lugn hemmahelg den här veckan vilket har varit precis vad jag har behövt. Strosat runt i mina stora myströjor och mjukisbyxor och varit sådär riktigt sunkig. Ätit på tok för många äpplen och glass för magens bästa och druckit lite för mycket saft.
En sak jag fått mycket tid med i helgen är skolarbete. Kemi och fysik. Det roliga är att jag tror ta mig fan att kemin börjar gå rätt så bra just nu... iallafall när jag läst igenom mina böcker ett antal gånger. Det är verkligen en sådan härlig känsla när man slår upp skolböckerna och inser att "fasen jag förstår det här". Känner mig som en smart professor. Ska faktiskt bli kul att gå till skolan imorgon. Har redan fått ett par vänner där.

Förresten, vilket väder det var idag asså. Shit. Jag tänkte i förmiddags att jag skulle ta mig ut en sväng och gå och handla. Tji fick jag då himmlen öppnade sig från ingenstans och det började ösregna. Niagarafallet typ. Längesedan det regnade SÅ mycket.
Tog ett avbrott från studierna i eftermiddags och såg the hungergames med mamma och hennes kille. Riktigt sevärd. Bättre än jag trott faktiskt. Och jag lyckades hålla mig och sitta kvar och se nästan hela filmen(annars klarar jag inte av att sitta stilla längre än en halvtimme då jag ser på film, hehe).

Då var denna vecka slut och jag säger godnatt till er alla!

Det har blivit dåligt med uppdatering för mig. Plugget har satt igång igen på allvar och jag har insett att för att klara av det nu måste jag verkligen satsa allt jag har. Fast samtidigt får jag inte pressa mig själv allt för mycket så jag faller så djupt som jag gjorde förra hösten för jag kommer ihåg hur sjuhelsike dåligt jag mådde då och hur trött och utsliten jag var varje kväll. Jag kom hem om kvällarna gråtandes för att jag var så trött och matt.

Försöker annars leta nya jobb just nu och ska faktiskt provjobba redan nu ikväll på ett ställe.

Annars sitter jag bara och längtar efter att denna höst bara ska vara över så snart som möjligt så det kan bli 2013 snart för jösses vad jag har planer inför det året. Då blir det massa saker som kommer hända. Och ni vet när man bara går och väntar på någonting och tiden tycks gå så himla långsamt.
Egentligen hade jag tänkt dra ut på stora äventyr redan nu i oktober men förra veckan krossades mitt hjärta totalt och jag fick ändra om på mina framtidsplaner....Får helt enkelt vänta ännu längre och ta mig igenom den här trista och tråkiga hösten först innan alla roligheter kommer.

På tal om trist. Vädret asså. Suck. Hörde på nyheterna igår att det hade varit en riktig regn-sommar i år jämfört med förra året så det är inte mycket färg jag har fått inte. Känner mig som en blek mumie.

Ska fortsätta skriva på min labbrapport nu. Chiao.


 

Igår var det min sista arbetsdag på Albano. Jobbigt. Känner mig ganska tom just nu. Insåg i förrgår när jag låg i sängen hur mycket jag faktiskt kommer sakna stället. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket och fått varit med om saker som jag annars inte hade fått chansen till. Har hittat nya vänner och fått lite mer motivation i livet. Ett svart litet tomrum i mitt hjärta började sagta men säkert fyllas upp igen. Jag är tacksam över att jag fick chansen att jobba där, glad över att de tycks ha uppskattat mitt jobb jag gjorde där och att de är nöjda med mig.
Hade hoppats på fortsatt anställning men det var tyvärr redan fullt upp i höst. Däremot ska de ringa in mig som extra om någon av de ordinarie blir sjuka eller lediga.

Firade min sista dag igår med att baka chokladbollar till hela bygget. Ett mysigt slut på veckan.

Ska aldrig glömma denna sommar. Underbart är bara förordet.