Nu är det på riktigt. Nu är det nära.

Imorgon sätter jag mig på ett tåg ner mot Göteborg. Iväg från mitt hem, iväg från tryggheten och alla jag älskar för att praktisera på ett supercoolt ställe under 5 veckor. Jag ska inte ljuga när jag säger att jag är supernervös för det är jag. Men det är bara hur jag väljer att hantera mina känslor när de väl dyker upp där nere, för det kommer de att göra. Jag kommer känna av ensamheten ibörjan. Speciellt eftersom jag är ensam från klassen att praktisera där nere. Hade ju varit skönt om jag hade fått sällskap men jag ska fanemig fixa det här också.

Har ätit jordens godaste "hejdå-middag" här hemma ikväll och avrundat hela kalaset med bananasplit. Åherregud nu får jag separationstårar. Kommer sakna mitt hem och alla jag känner här. Kommer sakna den mysiga videoaffären som ligger utanför lägenheten, sakna kissen och allting med det här stället. Men jag har hört att dit jag ska är det också väldigt fint. Det låter ju bra .

Måste verkligen försöka sova nu. Tåget går runt 14 imorgon. Fast det är svårt att slå sig ner till ro, har överskottsenergi som bara den, eller är det resfeber och nervositet? Lite av båda tror jag.

Om jag får tillgång till internet bloggar jag lite därifrån.

SEEEYA

Tjohej.

Jösses som tiden går. Nu är det redan mars. Mars 2011, det är helt galet egentligen. Tänk att det har gått ett helt år sedan mars 2010, då jag var hela död, både psykiskt och fysiskt. Då hade jag inte mycket hopp om livet inte.

Var på mando idag. Första gången på ca 2 månader. Kan inte direkt påstå att det kändes bra.Dock inte dåligt heller men ni förstår säkert. Att ett ställe som man haft så mycket jobbiga minnen ifrån kan man aldrig lära sig att älska. Det bara går inte.

Samma gamla vanliga. Jag träffar min behandlare, checkar läget och pratar lite. Idag fick jag även fylla i lite papper. Och åter igen får jag höra samma ord;

"Det går bra för dig, du gör bra ifrån dig. Men......" Alltid detta "men". Kan jag aldrig få komma dit och göra honom helt nöjd?Kan han aldrig vara helt nöjd med mig och uppskatta det jag gör. Uppskatta att jag överhuvudtaget pallrar mig upp runt halv 6 på morgonen, en dag då jag skulle kunnat legatoch sovit bra mycket längre. Känner mig så himla misslyckad och dum. När fan ska folk bli helt nöjda med en? Det är sånt där som får mitt självförtroende att sjunka rejält. När jag haft en sådan bra period, varit så nöjd och glad och så kommer jag dit och får bara skit. Eller, inte bara skit men ändå.

Inte en jävul skulle komma att kalla mig ätstörd längre. Inte någon i min klass eller umgängeskrets. Och vet ni hur jäkla skönt det känns? Att vara som alla andra, att vara normal. Vara med i gänget. Bli sett för den man är och inte för att man lidit av en livshotande sjukdom. Det kanske var jag DÅ men det är fan inte jag NU. Men det fattar inte min behandlare riktigt. Så synd, för annars tycker jag om honom jättemycket. Under dessa stunder känner jag bara "screw it, jag skiter i er nu och går min egna väg. Jag kan lika gärna klara mig utan er" För har jag inte haft kontakt med honom under 2 månader och ändå klarat mig bra säger väl det sig själv? Det tycker iallafall jag. Det är ju ett klockrent bevis på att jag kan klara av att leva mitt liv själv, utan något mando. Fine, dom är duktiga och bra, men ändå. Tycker bara det är så synd och trist att alltid behöva åka därifrån med gråten i halsen för att sedan ligga och gråta i flera timmar efterråt när jag kommit hem. SKA det vara så?

Då fortsätter jag. Tar inte med alla filmer som ex Djungelboken, Bambi osv....

1951 - Alice i Underlandet

Handling; Alice ramlar ner i ett hål i marken och kommer till Underlandet. Hon träffar på olika figurer som hattmakaren, påskharen osv..

Har aldrig sett den teknade versionen, bara den med Johnny Depp. Jag tyckte inte den var sådär superbra direkt. Helt okej men inte så mycket mer.

1953- Peter Pan

Handling; Peter Pan är en pojke som aldrig vill bli vuxen. Han bor i landet Ingenstans och dit tar han med sig syskonen Lena, John och Michael. Där bor de bortsprungna pojkarna, Indianerna och Peter Pans stora fiende Kapten Krok och hans pirater.

Hihi.Den här har sin charm. Det är en fin historia med mycket äventyr. Längesedan jag såg den nu.

1955 - Lady och Lufsen

Handling; Handlar om Lady, som är en fin och väluppfostrad cockerspaniel-hund. Hon träffar den busiga gatuhunden Lufsen och de blir kära i varandra.

En söt söt SÖT film. Den visar upp kärlek på ett fint sätt. Och så visas den ju varje år på julafton också. Det var även längesedan jag såg denna film. Ville alltid ha den när jag var liten men av någon anledning köpte vi den aldrig.

1961 - Pongo och de 101 dalmatinerna

Handling; Roger lever som ungkar i London och dalmatinen Pong är hans hund. De träffar Anita som lever med sin dalmatin Perdita. Pongo och Perdita får valpar. Men då kommer Cruela De Vil, en gammal kompis till Anita. Hon är besatt utav pälsar och vill döda och göra pälsar av hundvalparna. Tillsammans med sina kollegor Jalle och Jeppe stjäl hon valparna, men senare lyckas de fly ifrån henne.

Jag gillar den här filmen. Både den teckade och den icketecknade versionen. Det är egentligen hemskt att hon vill göra pälsar av hundarna. Djurplågeri verkligen! Ush. Blir ledsen när jag tänker på det. Hur man kan göra en sådan sak. Fattar inte de som vill gå runt i pälsar. De människorna kan inte vara särskilda djurvänner direkt.

1963- Svärdet i stenen

Handling; Ett svärd fastkilat i en sten blir under en period under Medeltiden ett mycket populärt objekt för Englands modiga och starka män, den som kan dra ut det ur stenen är Englands rättmätige konung. Pojken Artur arbetar som springpojke, och när han har glömt att ta med svärdet han blivit tillsagd att ta med blir han förtvivlad. Han springer in i staden, och får syn på svärdet i stenen, varpå han försöker dra ur det ur stenen - och lyckas! När han överlämnar det blir alla åskådare häpna. Framför dem står Englands rättmätige konung.

Ärligt talat så har jag aldrig sett filmen. Jag trodde att jag hade gjort det men hade visst fel. Dock skulle jag vilja se den.

1970 - Aristocats

Handling; Den rika Madame bor i Paris med sin katt Duchesse och hennes tre ungar Toulouse, Berlioz och Marie. I sitt testamente skriver hon att när hon dör ska hennes katter få äga allt hon har. Det gör hennes betjänt Edgar avundsjuk och han slänger därför ut katterna för att själv ta över. De träffar den hemlösa katten Thomas O'Malley.

Jag gillar filmen. Men liksom 101 dalmatinerna handlar det om folk som är taskiga mot djur. Hur kan man liksom bara slänga ut sina djur på gatan? När jag var liten tyckte jag att Duchesse var så himla vacker och fin. Ville ha exakt en sådan katt.

1977 - Filmen om Nalle Puh

Handling; Handlar om Nalle Puh helt enkelt.

Haha, vet inte vad jag ska säga. Vem har inte sett Nalle Puh? Och söta Nasse, hyperaktiva Tiger, sorgsna Ior osv... Handlar iallafall om det gänget.

1977- Bernad och Bianca (finns även filmen när de är i Australien)

Handling; På ett barnhem bor föräldralösa Penny som blir kidnappad av den elaka Madame Medusa, som bor på en flodbåt i träskmarkerna. Penny skickar en flaskpost och ber om hjälp. Bernad och Bianca, som är medlemmar i en internationell räddningskår(som FN) beslutar sig för att åka och rädda Penny.

Mysig film. Och det är så sött att Bernad och Bianca, som är två små möss åker och hjälper en människa. Såg den första gången när jag kanske var 8-9.

1981 - Micke och Molle

Handling; En räv(Micke)och en hund(Molle) blir när de är små vänner. De leker och har kul men sedan när Molle åker på jakträning med sin husse och inte kommer tillbaks förns han är stor är han tränad vakthund och hans uppgift är att jaga sådana som Micke. Vänskapen står på spel.

Filmen visar på att vänskap är stark och vilka som helst kan ändå bli vänner. Även sådana som utåt sätt inte är ämnade för varandra. Vänskap är stark. En fin mening med filmen.

And still more to come.....

Var på bio med underbara Angelica. På bion råffade jag åt mig en katalog om kommande filmer. Där stod det b l.a om disneyfilmer genom tiderna. Tänkte skriva upp dem här och ge min åsikt om varje film. Disney är ju bara för underbara. Genier faktiskt! Och deras första film gjordes redan 1937, hur sjukt är inte det. Trodde inte disneyfilmer var så gamla.

1937- Snövit och de sju dvärgarna.

Handling; Snövits styvmor, drottningen, är avundsjuk på henne eftersom Snövit anses vara skönare och vackrare än vad hon är. Snövit kickas ut hemifrån och får bo hemma hos sju dvärgar där hon tar skydd ifrån drottningen. Drottningen vill få Snövit dödad och ger henne ett förgiftat äpple...

Trodde absolut inte den här filmen var så gammal som den var. Minns att det var en utav de första filmerna jag såg som liten. Den är ganska grym egentligen. Ska väl erkänna att jag tröttnat lite på den. Har sett för mycket utav den liksom.

1940- Pinoccio

Handling; Handlar om trädockan Pinoccio som vill bli en riktig pojke. Men först måste han visa att han är en snäll docka. Med sig har han sitt samvete, Benjamin Syrsa som ska hjälpa honom. Varje gång han ljuger blir hans näsa lång.

Jag har bara sett Pinoccio ordentligt en gång tror jag, och det var längesedan. Men det är en fin historia. Och jag gillar det där med att hans näsa växer när han ljuger. Det brukade man skoja om mycket när man var liten minns jag =).

1941 - Dumbo

Handling; Cirkuselefanten Dumbo föds med jättestora öron. Han blir utskrattad av alla. Hans mamma blir arg och försöker skydda honom men då blir hon inlåst och Dumbo får klara sig själv. Dumbo finner den lilla musen Timothy. Timothy försöker få Dumbo att tro mer på sig själv och försöker få honom att flyga och Dumbo återvänder till Cirkusen och slår alla med storm med sina nya talanger.

En så himla söt film, men så himla sorglig där i början. Dumbo är nog jordens sötaste som unge. Gråter fortfarande alltid när Dumbo och hans mamma separeras. Längesedan jag såg filmen nu men den ligger ändå i toppklass. Fast det fattar man först när man sett den ett par gånger.

Forsätter snart. Ska käka middag förs.PUSS

Åter igen har jag fått göra det jag älskar mest över allt annat på denna gjord. Filminspelning med en väldigt rolig filur. En utav Sveriges humorelit. Var uppe redan vid 03.00 imorse, men det var det värt alla gånger. Värden ser så himla mycket annorlunda ut sådär mitt i natten när ingen annan är uppe. Blir en helt annan värld liksom, så himla mysig och mystisk känsla på något sätt. Och som tur är har jag ju jordens bästa pappa som ställde upp och skjutsade mitt i allt också. Tack!

Idag var jag inte alls den som fick stå i centrum av filmningen(även fast jag gärna velat det)utan fick hålla mig i bakgrunden. Typiskt! Just nu den här våren kommer faktiskt många utav de saker jag gjort visas på bio och i tv-rutan vilket ska bli spännande och kul. Om jag syns tillräckligt bra förstås. Kanske ser man bara min rygg i en halv sekund. Kanske syns hela jag under en längre tid. Den som lever får se.

Däremot träffade jag en riktigt snygg snygging som jag föll pladask för. Våren för med sig massor med känslor känner jag. Längesedan jag kände såhär starkt för någon person. Tänk om det kan bli något mer?  Han var jordens sötaste och körde mig hem från inspelningen, trots att jag så fint sa att jag kunde ta tåget hem insisterade han på att köra mig, sötnos.

/Sofie

Åååå. Skäms så för att jag inte bloggar. Sanningen är att jag orkar inte göra det nu. Visst skolan börjar bli lite mer slappt nu och jag börjar kunna ta det mer lugnt, men nu helt plötsligt har jag börjat bli så himla trött om kvällarna. Jag är helt slötkörd när jag kommer hem ifrån skolan. Idag la jag mig och somnade i ett par timmar när jag kommit hem. Orkar inte blogga direkt. Man måste få bara vila och ta hand om sig själv. Du är den viktigaste människan i ditt liv. Sant som det är sagt.

Lov om två dagar. Skönt som tusan! Och sedan efter lovet sticker jag ner till Göteborg för att praktisera som djurvårdare på universeum. Helt själv, all by myself för 5 veckor. Många tvivlar på mig, men jag säger att de ska ta mig fan gå bra denna gång. Kommer nog få brottas med ensamheten en hel del ibörjan, men sedan borde det gå bättre...

Funderar faktiskt på att (som så många andra i min klass gör) starta en blogg om just praktiken där jag skriver lite om vad jag gör om dagarna där nere. Vad tycks? Borde jag starta en sådan blogg?

  Sofie

Tjosan!

Sitter i skolan nu, börjar egentligen inte förns om någon timme men är duktig och är extra tidig idag.

Ush det känns som skolan tar kål på mig ibland. Jag älskar min skola, kommer aldrig sluta göra det, men blir samtidigt så himla stressad och nervös varje gång det kommer prov och inlämningar. Som att jag ibland slutat tro på min egna förmåga att klara av det. Fast innerst inne vet jag ju att jag är duktig.

Idag har jag ett prov och jag kan säga att det har inte blivit många timmars sömn för mig inatt. Legat och oroat mig och känt ren ångest över provet som är i eftermiddag. Oroat mig till den punkten att jag flera gånger trott jag ska spy rakt ut. Magknip och illamående till max är inte kul alls. Får försöka gå och sätta mig i något hörn , andas och tänka positiva tankar. För det ska ju ordna sig! Men kan liksom aldrig riktigt komma ifrån den där pressen jag har. Pressen över att behöva visa lärarna att jag är duktig. Vill att alla ska få se det, veta det. Vill att hela världen ska få veta.

Även nästa vecka är det tusentals inlämningar, prov och uppgifter. Men jag är superwoman, jag fixar det. Behöver bara hålla ut 2 veckor till. HAR varit med om värre saker.

Har inte skrivit på år och dagar. Mitt liv är ganska händelselöst för tillfället om jag får säga det själv. Är i skolan om dagarna, går sedan hem och pluggar och så är det inte så mycket mer med det. Det känns riktigt bra att vara tillbaka i skolan nu. Älskar varje sekund utav det. Fast det ska samtidigt bli skönt att lämna skolan i juni. En gång för alla. Sedan måste jag fortsätta fundera vidare vad jag vill göra efterråt. Vad jag vill med mitt liv.

Målet att resa utomlands står fortfarande kvar. Jag VILL ner till Afrika igen. Kanske inte Namibia men defenitivt andra delar av Afrika. Tanzanina mabye?

Var på en mässa om utlandsstudier igår och guud vad det lockade mig!

Det är alla hjärtans dag imorgon. Har stått hemma och bakat chokladbollar idag som jag ska bjuda min söta klass på imorgon. Då blir de glada hoppas jag. Tycker om att överraska sådär och komma med godsaker lite då och då.De blev riktigt bra faktiskt, provsmakade dem alldeles nyss.

Vet inte vad jag ska säga mer. Måndag imorgon, start på en ny vecka. Lov om ca 3 veckor, sedan drar jag ner till Göteborg på skolpraktik. That´s it. Längtar som en galning. Det kommer att bli min största utmaning någonsin där nere. Klara mig själv under 5 veckor. Men det kommer nog gå bra tror jag.