Det har varit en lång krävande dag för huvudet idag. Inte bara det att jag haft huvudvärk halva dagen, jag har också blivit introducerad nya arbetsuppgifter som känns lite knepiga just nu men säkert kommer ordna sig innan veckans slut.

Med tanke på rubriken. Fytusan vad sugen jag har varit på glass idag. Kunde inte motstå frestelsen och efter jobbet på vägen hem slank jag in på ICA och kom ut med en big pack GB gräddglass med vanijsmak.   Älska!

Tänkte lista mina favoritglass-ställen i Stockholm så here it goes!

Yoghurtshopen inne i Gallerian;
Paradiset på jorden! Jag älskar älskar älskar deras glass där. Om jag hade råd skulle jag äta där varje dag. Ni måste testa. Så mjuk, krämig och härlig. Favoritsmakerna är hallon och blåbär.

18 smaker, mariatorget;
De har visserligen inte så många smaker men väldigt udda och annorlunda smaker vilket jag gillar. Litet och personligt. Supertrevlig personal. Glassen är hemgjord och ekologisk.

Stockholms glasshus;
Vilket place! De har hur mycket glass som helst. Säkert upp mot 50 olika smaker. Snacka om stort utbud. Man kan även köpa deras olika "glassmenyer"

Montis; gallerian;
Äkta italiens glass. Utsökt

Kafferepet, t-centralen;
Det kanske inte är fin italiensk glass men den är ändå god och prisvärd. Även här har de roliga glassmenyer man kan köpa, ex bananasplit.

Jag är så himla himla trött. Har inte ens orkat blogga något de senaste veckorna. Som ni tidigare läst har ja fått jobb på en veterinärklinik över sommaren. Verkligen superkul. Jag är verkligen tacksam över att de tog emot mig. Känns himla fint och ärofyllt att ha fått anställning där då det är svårt att få jobb på det stället. Måste ju betyda att jag gjort något bra.
Jag har jobbat rätt mycket. Mer än vad jag hade förväntat mig. Tydligen behövdes min hjälp väldigt mycket. Det har blivit ganska långa dagar och när jag sedan kommer hem på kvällen är jag så trött så det enda jag gör är att äta och sedan gå och lägga mig iprincip.
Min kropp har nog fått en liten chock. Den var nog inte beredd på detta. Jag har den senaste tiden känt mig sådär småsjuk hela tiden med feber, huvudvärk, magont , illamående, halsont och allt möjligt. Fast det är ganska normalt för att vara jag. Brukar alltid reagera så när jag börjar nytt jobb/praktik. Det är väl kroppens sätt att säga att den inte är van. Jobbigt bara att bli sjuk nu när jag äntligen fått ett bra jobb.

Var nydligen och tog prover hos läkaren och tydligen har jag ovanligt få vita blodkroppar. Kanske också därför jag känner mig så sjuk just nu? Ush nu börjar jag bli sådär löjligt orolig. Känner mig som en riktig hypokondriker och börjar tänka mig allt möjligt otäckt. Men känner jag mig sådär febrig och sjuk många veckor till får jag gå och ta nya prover hos läkaren igen.

Vill ut och socialisera mig mer men just nu orkar jag bara inte. Någon fin läsare som har tips på någon superhälsosam mirakelkur för att bli frisk ifrån förkyldning/liknande? Någon riktig energiboost för immunsystemet?

 

Efter en lång och behövlig sovmorgon gick jag upp och la mig framför datorn. Slappade och bara tog det lugnt. Värdet var rätt dåligt så hade ingen vidare lust att hitta på någonting, annat än att söla mig i soffan som en liten degklump. Hah!
Dagen utvecklades dock senare till någonting mycket bättre .Efter lunch runt halv två tiden åkte jag in mot stan för att möta upp ett gäng tevliga tjejer som jag aldrig mött förut. Riktigt mysigt var det. Satte oss i kungsträdgården med varsin glass  (min gamla hedliga yoghurtglass) och snackade om allt mellan himmel och jord innan vi senare begav oss hemåt åt olika håll.
Kändes bra att komma ut och vara lite social idag. Precis det jag behövde.
Tack tjejer för den här dagen!

 
Izzy, Isa, Jag och Johanna.

Hej jag är typ en väldigt upptagen tjej just nu. Den här veckan har bara rusat förbi mig. Jobb jobb jobb, men jag ska inte klaga allt för mycket , det är ändå helt okej. Jag är i den miljön jag gillar som alldra mest, får vara omkring djur hela dagarna långa och det är underbart!

Jag är lite som en extrahjälp därborta och hjälper personalen med allt möjligt som de själva inte hinner med/har tid att göra. Det kan vara allt ifrån att städa, gå och lämna prover, fylla på lager med sprutor/kanyler/bandage/annat, assistera veterinärer vid undersökningar, hålla i djuren vid undersökningar, utfodring och vattenbyte, gå ut och rasta hundarna som ligger inlagda... Ja ni hör ju själva, massvis med småsaker. Men jag är trött efter dagen. Är ju igång nästan hela tiden. Fast det är bra att jag jobbar och kommer in i vardagsrutiner, då blir allting annat så mycket enklare på något sätt. Och min aptit ska vi inte snacka om. De dagar jag jobbar ökar aptiten enormt. Känns ju som att jag skulle kunna smocka i mig ett berg med mat och ändå inte bli mätt. Galet. Haha. Men jag vet att det egentligen bara är bra för kroppen. Den behöver det. 

Människorna på jobbet är också underbara! Har lärt känna ett gäng tjejer som är i min ålder och eftersom vi alla är lika stora djurnördar finns det alltid något att prata om.


Roligast denna vecka; Hjälpt till att plåstra om ett stort sår. Låter kanske snusko men det var intressant!
Varit med vid ett ultraljud och sett små valpfoster. Sååå sött.

 

Jag går runt med ett leende på läpparna. Jag känner mig så himla glad och tacksam just nu.
Har nämligen lyckats fixa jobb idag. Det bästa av allt är inte bara att jag får ett jobb utan även att det jobbet råkar vara ett sjukt roligt jobb. Ska nämligen jobba på djursjukhuset Albano. Kan knappt tro att det är sant. Jag? Ska jag få chansen att jobba på djursjukhus med alla djuren? Känns ....overkligt.
Jag som har drömt om att få jobba med det sedan barnsben. En stor dröm som går i uppfyllelse. Måste nypa mig hårt flera gånger för att inse att detta inte är en dröm.

Var iallafall där första dagen idag och fick lite rundvisning och gick med en sköterska i några timmar. Det var mycket information men samtidigt sjukt kul! Jag kommer trivas super! Hann under min korta vistelse idag vara med och ta både blodtryck och blodprov på några patienter.

Det som känns så sjukt bra är att jag nu äntligen får göra en sak jag är utbidad till. Mina år på gymnasiet kommer till nytta tillslut . Great.

Ska lägga mig snart. Ännu en ny spännande sak imorgon då min första "riktiga" dag börjar.

Mjaaao

Som sagt. Lägger ut lite valpbilder ifrån Värmland. Enyoj!

           

Tjatja. Sitter uppe med tuppen framför datorn och nördar mig. Det är helt dödstyst i hela huset, bara jag som är här hemma. Resten av familjen drog till Dalarna igår för att fira midsommar men jag blev hemma. Ganska skönt det också ,hade ingen vidare lust att åka med. Så dagen kommer spenderas här hemma först och sedan går jag nog över till pappa en stund så jag inte blir helt eremitkräfte-ensam över midsommar. Låter lite för deprimerande.

Hade en underlig dag igår. Det roliga var att den bara blev bättre och bättre hela tiden. Var på mando igår för att få ett läkarintyg (som jag förövrigt skulle fått redan i feb). Men denna gång lyckades jag få mitt kära intyg(HAHA)så nu slipper jag förhoppningsvis bli skyldig CSN massa pengar.
Var sjukt nervös på vägen in dit igår och många tankar snurrade i huvudet. Vilka kan jag tänkas stöta på där inne? Kommer de känna igen mig? Vad kommer de tycka om att jag är där?

Träffade på många välkända ansiktet och det var riktigt trevligt faktiskt. Blev glad och alldeles varm inombords. Speciellt en underbar människa som jag satt och pratade med en stund innan jag åkte. Hon gjorde min dag!
Fast att se alla patienter på heldygnsvården gjorde mig ledsen. Och jag insåg faktiskt för första gången på länge att mando trots allt gjorde rätt som skrev ut mig, för jag har ingenting därinne att göra. Jag är klar med deras vård. Jag behövde gå vidare från dem helt enkelt.
Fortsatte senare in till stan för att dela ut lite CV:n. Lyckades skapligt med det. Deppade sedan lite för att jag inte fått jobbet på veterinärkliniken som jag hoppats på. Man kan inte alltid ha flyt.

Vill avsluta med att önska alla en trevlig midsommar! Roa er och njut. Ät massa glass och jordgubbar(det ska jag göra iallafall   ).

Solsken idag, äntligen! Jag har haft en sån där göra-ingenting dag och bara legat och jäst som en degklump. Haha.
Somnade även i solen så nu är jag snyggt kräftröd.
Förra veckan blev det lite för mycket aktivitet känner jag. Jobbade tre dagar och övriga dagar flägde jag runt på andra ärenden. Jag vet om att det säkert vore förnuftigt att tänka sig för lite ibland, tagga ner.Men det är så svårt när det bokstavligt talat brinner i ändan på mig. Blir så fruktansvärt rastlös av att göra ingenting, måste verkligen tvinga mig att slå mig ner i soffan och ta det lugnt. Tur att datorn finns, tack vare den blir jag lugnt och stillasittande iallafall.

Har börjat fundera en hel del på vad det är för slags folk jag faktiskt har umgåtts med de senaste åren. Hur sunda alla mina relationer med folk varit. Det tråkiga är att många utav mina "vänner" har jag fått genom ätstörningen, vi har hittat varandra över internet. Samma ensamma och vilsna själar. Sedan har jag genom deras vänner fått ännu mer nya ätstörda vänner. Tillslut blev de för många och det slutade med att runt 90% av min bekantskap bestod av sjuka människor.

Har alltid sett dessa människor som mina nära och sanna vänner men när det kommer till kritan är jag inte längre så säker. Visst är dom alla fina människor. Ett gäng härliga tjejer som under sin sjukdom är helt fantastiska men på senaste tid har jag märkt att vår relation även gjort det svårare för mig att bli frisk. Svårare för mig att släppa taget. Vänner är oftast sådana som är lika en själv, folk man har saker gemensamt med och gillar att umgås med. Nu säger jag inte att jag inte har haft roliga stunder med de här ätstörda tjejerna, för det har jag. Men ibland har det känts som att sjukdomen har varit det enda som har förenat oss, det enda vi haft gemensamt och det känns så sorgligt. Att man är vän med en person för att båda har samma jävliga sjukdom. Det är inte sunt. Saken är också den att under den tiden jag haft kontakt med dem har jag själv underhållt min egen ätstörning, blivit påminnd om den och stannat kvar i den.
När vi umgicks pratade vi mycket om sjukdomen, olika behandlingar osv. Det var ämnet som vi alltid kom tillbaka till när vi inte hade någonting annat att prata om. Det fick mig att se sjukdomen som min identitet. Jag VAR hon den där med ätstörningar, inte Sofie. Visst var det skönt att ha folk som förstog en, förstog hur ens tankar gick , förstog ens ångest , men det var ändå konstiga vänskapsrelationer.

Känner mig så förvirrad. Jag vill tro att jag hade nära och bra "äkta relationer" med dessa tjejer men på senare tid har jag börjat bli mer och mer osäker på det. Har brutit kontakten med många av dem just nu för att förhoppningsvis i framtiden då vi alla mår bättre ses igen och få mer sunda relationer.
Droppen för mig som fick bägaren att rinna över var då många utav dessa människor börjar falla ner i skiten igen, få mer problem med mat/ångest/tankar och jag orkar inte vara i deras närhet just nu och se på hur de förgör sig själva. Det blir för mycket att hanskas med för mig just nu. Jag hoppas bara de tar mod till sig och tar emot hjälpen de får och går vidare med sina liv, och BLIR FRISKA.

Okej, massa ordbajs. Nu ska jag gå ner till köket och hjälpa mamma laga paj.