Solsken idag, äntligen! Jag har haft en sån där göra-ingenting dag och bara legat och jäst som en degklump. Haha.
Somnade även i solen så nu är jag snyggt kräftröd.
Förra veckan blev det lite för mycket aktivitet känner jag. Jobbade tre dagar och övriga dagar flägde jag runt på andra ärenden. Jag vet om att det säkert vore förnuftigt att tänka sig för lite ibland, tagga ner.Men det är så svårt när det bokstavligt talat brinner i ändan på mig. Blir så fruktansvärt rastlös av att göra ingenting, måste verkligen tvinga mig att slå mig ner i soffan och ta det lugnt. Tur att datorn finns, tack vare den blir jag lugnt och stillasittande iallafall.

Har börjat fundera en hel del på vad det är för slags folk jag faktiskt har umgåtts med de senaste åren. Hur sunda alla mina relationer med folk varit. Det tråkiga är att många utav mina "vänner" har jag fått genom ätstörningen, vi har hittat varandra över internet. Samma ensamma och vilsna själar. Sedan har jag genom deras vänner fått ännu mer nya ätstörda vänner. Tillslut blev de för många och det slutade med att runt 90% av min bekantskap bestod av sjuka människor.

Har alltid sett dessa människor som mina nära och sanna vänner men när det kommer till kritan är jag inte längre så säker. Visst är dom alla fina människor. Ett gäng härliga tjejer som under sin sjukdom är helt fantastiska men på senaste tid har jag märkt att vår relation även gjort det svårare för mig att bli frisk. Svårare för mig att släppa taget. Vänner är oftast sådana som är lika en själv, folk man har saker gemensamt med och gillar att umgås med. Nu säger jag inte att jag inte har haft roliga stunder med de här ätstörda tjejerna, för det har jag. Men ibland har det känts som att sjukdomen har varit det enda som har förenat oss, det enda vi haft gemensamt och det känns så sorgligt. Att man är vän med en person för att båda har samma jävliga sjukdom. Det är inte sunt. Saken är också den att under den tiden jag haft kontakt med dem har jag själv underhållt min egen ätstörning, blivit påminnd om den och stannat kvar i den.
När vi umgicks pratade vi mycket om sjukdomen, olika behandlingar osv. Det var ämnet som vi alltid kom tillbaka till när vi inte hade någonting annat att prata om. Det fick mig att se sjukdomen som min identitet. Jag VAR hon den där med ätstörningar, inte Sofie. Visst var det skönt att ha folk som förstog en, förstog hur ens tankar gick , förstog ens ångest , men det var ändå konstiga vänskapsrelationer.

Känner mig så förvirrad. Jag vill tro att jag hade nära och bra "äkta relationer" med dessa tjejer men på senare tid har jag börjat bli mer och mer osäker på det. Har brutit kontakten med många av dem just nu för att förhoppningsvis i framtiden då vi alla mår bättre ses igen och få mer sunda relationer.
Droppen för mig som fick bägaren att rinna över var då många utav dessa människor börjar falla ner i skiten igen, få mer problem med mat/ångest/tankar och jag orkar inte vara i deras närhet just nu och se på hur de förgör sig själva. Det blir för mycket att hanskas med för mig just nu. Jag hoppas bara de tar mod till sig och tar emot hjälpen de får och går vidare med sina liv, och BLIR FRISKA.

Okej, massa ordbajs. Nu ska jag gå ner till köket och hjälpa mamma laga paj.

 

K

19 juni 2012 22:10

Å Gud du sätter ord på mina exakta känslor!

http://attblifri.blogg.se

 

izzy

20 juni 2012 17:54

Jag tycker att du gör rätt. Jag menar det är bra att veta andra som har varit genom samma skit. Det förstår en, när typ ingen alls gör.. men när man har en ätstörning kan man så lätt bli påverkad av andra. Det kan hända så lätt att en faller och då faller den andra också.
Jag har ju träffat och blivit kompisar med många från Mando, men nu pratr jag knappt med några av dem, mest för att jag är frisk och kan leva mitt liv men inte dem andra, och det är bara jobbigt för mig. För att det känns som jag vill kunna hjälpa dem, jag vill att det ska kunna ha ett liv men dem är bara för sjuka.
Så även fast det är svårt, så är det för sin egen skull. Och om det är en riktig vänskap, så kommer ni bli vänner igen när båda är friska!!
Och då kommer man inte bara prata om mat, och ätstörningen och sånt.

Jag hatade det mest, jag va kompis med en tjej från Mando, men det känndes som allt vi pratade om va ätstörningen, vad vi åt, Mando m.m och det blev jobbigt, för att jag hade andra saker i mitt liv. Jag tänkte inte på mat och ätstörning, och definitvit inte Mando... men nu pratar jag inte så mycket med henne. Men det är för det bästa!

Hoppas du har det bra!! :)

* Och jag vet hur du menar hur du blir rastlöss.... jag va också så där förut, men det bästa är att hitta någon sysselsättning, eller kanske gå en liten promenad värja dag så att du känner att du har rört på dig..? jag vet inte.

Kram

http://living-with-anorexia.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...