Halva juli har nu runnit gått och därmed har halva sommaren snart runnit förbi, borta vid horisonten börjar jag skymta hösten. Känner hur paniken börjar växa innuti mig.. För vad fan har jag gjort utav den här sommaren? Den har till stor del spenderats på en ätstörningsenhet, inlåst och med personal runt omkring en 24/7. Vilken jävla sommar egentligen. Man kunde ju spenderat den på bättre sätt om man säger så. Känner bara just nu att jag vill ur hela den här karusellen med behandlingshem och shit. Bara få slippa allt och leva mitt liv som den snart19åringen som jag faktiskt är. Få göra det jag vill och känner för alldra mest.

Paniken växer inom mig när jag inser att skolan faktiskt också börjar om drygt en månad. Och jag är supernervös. Har trots allt inte varit där sedan december och denna gång när jag kommer tillbaka är det med en helt ny klass. Vad ska de tycka om mig? Kommer vi komma överrens?

Jag ska iallafall (har jag bestämt mig för) börja skolan och jag ska ta mig fan rocka, slå alla med häpnad, köra skiten ur alla. Ja det ska jag!

Mandooo imorgon, as usual. Men innan dess ska jag ut och fika med en gammal barndomskompis idag. Sist vi sågs satt jag i rullen och hon fick dra mig fram och tillbaka. Stackare. Men nu är det jag som GÅR, säkert och stadigt på mina egna ben, haaa  .

Det har verkligen alltid varit känsligt för mig det här med utseénde. Har alltid varit så himla viktigt för mig att se bra ut, för man lärde sig ju tidigt i livet att såg man inte bra ut kunde man riskera att bli retad utav de andra, och det ville man ju inte.

Det var nog så jag kom in i själva ätstörnings-banorna. Ville bara den som stack ut, unik, "den där smala". Sedan gick det ju över styr det kan jag själv inse nu men då jag var mitt inne i smeten kunde jag inte se det.

Det känns jobbigt nu också att veta att man HAR gått upp i vikt, och det är ganska rejält också. Min behandlare råkade nämna för mig igår att sedan jag lades in på mando har gått upp runt 10kg. Fattar ni hur stört mycket det är? 10 mjökpaket lixom, på den korta lilla tiden. Nää det känns väl inge vidare direkt om jag säger så. Är inne i den processen då jag håller på att acceptera min kropp just nu. Sedan så tror jag att även fast jag blir frisk kommer jag kanske heller inte acceptera den fullt ut, men att jag kan vara mer nöjd än vad jag är nu/har varit. Men att jag kommer älska den vet jag inte riktigt. Men å andra sidan är det stor skillnad på att älska sin kropp och att acceptera den.

Var hemma hos en kompis för någon dag sedan och fick se bilder hon hade tagit på mig från maj månad då hon var och hälsade på mig på mando. Jag måste erkänna för mig själv att de bilderna hon tog såg inge vidare ut direkt, näe de såg för hemska ut rent ut sagt. Fyfan vad ledsen jag blev när jag såg dem, att jag inte då kunde fatta hur sjuk jag såg ut :/ det är skandal!

Vi tog nya kort igår som jag kommer lägga upp här bara så att ni kan se hur sjuukt mkt finare jag är idag   . Jag kan ju faktiskt se att jag ser bättre ut nu än i maj, tack gode gud.

enyoj the pics

Shuulelulu!

Idag har jag varit i Furuviks djurpark med min söta vän Josefin.  Vi har haft det supermysigt verkligen och vädret har varit toppen!

Dock viktigt att komma ihåg att dricka ordentligt ute när det är sådär varmt, någonting jag är så himla dålig på. Inte för att jag inte vill men jag glömmer ju jämt bort att dricka. En ovana jag har haft så länge jag kan minnas.

Vi har gått runt bland alla djuren och spelat på alla chokladhjul vi hittade, dock utan någpn vidare framgång hehe.   Guu vad kul det hade varit OM vi hade vunnit en 2kilos choklad.

Det har på det stora hela varit en mysig dag och kvällen blev inte så tokig den heller. Åkte hem till pappa och grillade och sedan bar det av hem till mamma där jag satte mig ute på balkongen i solskenet med en STOR skål fylld med vanilj och kola glass. Så härligt att äntligen kunna äta glass och njuta av det efterråt. Någonting som skulle vart alldeles omöjligt för bara 2 månader sedan men nu går det!

Imorgon är det dags för mando igen, ser ikke fram emot det men jag har ju inget val. Jobbigt att det ska bli soligt imorgon också när jag sitter där och ruttnar.

/Sofie

Svar på en fråga:

Hur funkar det när man är hemma, eller borta? Tar man med mandometern då eller? Eller är det meningen att man ska äta utan den på permissionerna?

Svar:

I början av behandlingen hänger mandometern med överallt, hemma som borta, vart man än är. Man använder den för att "lära sig" hur mycket mat man ska ta för att det ska bli en "normalportion" samt för att lära sig äta under en "normal" hastighet. Så den är mycket som ett slags hjälpverktyg i början då det är väldigt vanligt att man när man är sjuk i en ätstörning tappar uppfattningen om vad som är normalt. Det är minst lika viktigt att äta på den när man är hemma som när man är på kliniken så att man får i sig rätt mängd mat.

Så småningom i behandligen när man känner sig redo och mogen för det och kan ta tillräckligt stora portioner själv plockas mandometern bort. Men först måste man göra tester, så kallade w-base där man lägger upp så mycket mat man tror är det normala(utan att se procentaltalet, som man i normala fall brukar se. Det står alltid i % och man lägger upp tills man är uppe i 100&%)och sedan efterråt får man ett resultat på hur mycket man faktiskt la upp på tallriken. Lyckas man lägga upp normalportion (ca 280g mat) vid flera tillfällen får man sedan slippa mandometern. 

Är verkligen otroligt dålig på att förklara men hoppas folk fattar någonting ändå. Sabine har förklarat alltsammans väldigt bra i sin blogg. Kolla in hennes inlägg "working base"  theonlysabine.blogg.se/2010/june/

   The one and only - mandometer!

Ett tag sedan jag skrev nu märker jag.. Det händer så mycket annat i mitt liv just nu så då har jag en förmåga att glömma bort bloggen, heeh. Blir mest så att jag skriver när jag är nedstämd så att jag inte har skrivit på ett tag är isåfall bara ett gott tecken, tycker ni inte?

Jag har iallafall (som jag kanske berättat) blivit utskriven ifrån heldygnsvården och går nu i dagvård vilket innebär att man är på mando i veckodagarna från 8-16. Känns najs, skönt att få komma hem på kvällar och helger. Har fått en ny behandlare som jag älskar över allt annat, han är en sån sjukt härlig människa och jag kan skratta mig lycklig som fått just honom- som jag alltid önskat mig. Vi passar varandra som handen i handsken och jag har fått så mycket ny motivation och kämparglöd tack vare honom. Att en enda människa kan göra så mycket för en trodde jag inte. 

Jag sköter mig numera så bra också att han har sagt till mig att jag inte behöver vara på mando varenda dag nu längre utan det kanske räcker med att jag är där 3 dagar i veckan istället för 5. Nästa vecka ser ut som följande: 

Måndag: Mando

Tisdag: Ledig   

Onsdag: Halvdag på mando, efter lunch ska jag och min behandlare åka ut och hitta på någonting

Torsdag och Fredag får jag ledigt.  Känns som en bra vecka trots allt. Fortsätter jag i rätt riktning blir det mer frihet - ME LIKE. 

Idag var jag där tills efter lunch då jag åkte ut med Sabine, en annan tjej som också går där och fikade inne i stan.Världens urgulligaste tjej som man kan sitta och prata med i evigheter. Hade en toppen eftermiddag. Mysigt men också en utmaning för mig som aldrig brukar fika. Åt visserligen en pyttekaka  men det var fortfarande en kaka. Och det är poäng till mig. Dessutom var det så skönt att komma ut och få känna sig som en normal människa. Och Sabine kändes som ett skönt stöd dessutom. Puss på henne   .

KÄÄÄÄRLEK ! 

Tjoosan!

Nu idag äré midsummer och jag ska tillsammans med familjen upp till morfar i Dalarna. Det ska bli kul, det firas alltid midsommar rejält där uppe och alla är så seriösa på något sätt, annorlunda ifrån Stockholm. Det dåliga är bara att det typ alltid regnar där, eller ja det har iallafall gjort det de senaste 5-6 åren vi varit där så.

Känns skönt att få åka med och vara normal för en gångs skull. Så himla glad att jag följer med dem och inte sitter kvar på mando en dag som denna. Tycker ärligt talat sjuukt synd om de stackarna som måste vara där idag. Man borde inte få ligga inne en högtid som denna, borde vara lag på det, att alla ska få komma hem och fira midsommar med sina familjer/vänner.

Är allmänt trött på att vara under mandos behandling, på att inte få känna mig normal. På att använda den jävla mandometern , på att alltid äta exakt lika mycket. Jag menar, vissa dagar är man ju mer hungrig, andra mindre.. Är inte det normala att man äter olika mkt olika dagar? Man är inte lika hungrig varje dag, men det verkar inte de på mando eller någon annan fatta..Ibland är jag inte alls särskilt hungrig och då tar det emot extremt att äta upp allt det man ska, blir förfan supermätt och magen spränger. Illa.

Tror jag somnade i tårar inatt för att allt känns så konstigt. Vill bara få känna mig som en normal 18-åring tack.

Små grodorna m.m ikväll dååe.

Är uppe i Dalarna from fredag(idag) till förhoppningsvis tisdag. Hoppas allt kommer gå bra nu. Ni får hålla tummar och tår för mig.

Nu idag är det sista dagen hos farmor och om lite mindre än 1 timme ska jag sätta mig på tåget tillbaka till mando. Känns pissigt rent ut sagt, skulle så himla gärna vilja stanna kvar här för jag har haft det SÅ bra. Liten resumé ifrån helgen som varit nu då:

Fredags: Jag kom runt 6 på kvällen och började med att åka och handla mat tillsammans med farmor. Efter det åkte vi hem och käkade kött, klyftpotatis och brunsås, farmors specialare. Därefter fortsatte kvällen framför tv:n med film och mys. Så rann den dagen förbi.

Lördagen: Vaknade, gick upp och åt frukost. Tyvärr var det spöregn största delen av dagen så vi åkte aldrig och spelade minigolf som vi hade bestämt oss för från början.Åkte in till stan och käka sushi på stans bästa sushiresturang. Enda nackdelen var att vi fick vänta typ 1 timme på vår mat   . Efterråt åkte vi till min faster och hälsade på, kikade in på hennes hunddagis och stannade där ett tag för att gosa/leka med hundarna.

På eftermiddagen sprack molnen upp och det kom lite sol. Skyndade mig snabbt som attan att gå ut och sola lite, sedan tittade jag och farmor på brölloppet en stund fast jag tyckte det var alldeles meningslöst haha. På kvällen hade vi köpt hem vårrullar som vi åt och efter det blev det åter igen soffan och tv:n.

Söndagen: Sov lite längre idag, sköönt! Innan lunch kom mina kusiner och hälsade på så jag fick agera lite barnvakt där. Efter lunchen som bestog av vofflor åkte vi ner till min faster igen och jag blev klippt. Satt ute och solade igen eftersom vädret var mycket bättre denna dag och gosade med alla djuren. På eftermiddagen åkte jag och farmor in till köpcentret och kollade lite i affärer och som avslutning på det hela käkade vi wook-buffé.

På kvällen tog vi en skön liten kvällspromenad och sedan tittade vi på film.

Sedär, det var mina dagar i Värmland. Attans vad snabbt det har gått  

Hola amigoos

Guess where I am now? Jag är i  Värmland hos farmor på permisson. Har varit här sedan igårkväll och har det bättre än någonsin. Har visserligen inte gjort så mycket här men ändå, får vara ifrån mando och det är det som är poängen. Allt är bättre än det stället.

Börjar nu redan räkna ner dagarna innför hemresan. Hemsk tanke. Önskar jag kunde fått varit här flera veckor. Känns som om dagarna gåt så mycket snabbare när jag är här än om jag vore på mando. Där går allting långsamt.

Det är iallafall nya planer f.o.m nästa vecka. Nästa vecka ska jag inte behöva BO på mando längre utan kommer bara dit som dagpatient och SOVER hemma. Bra det, annars skulle jag blivigt alldeles störd i huvudet. Och på onsdag åker hela kliniken (eller de som vill iallafall) till grönan, wooho. Gonna be fun fun fun.   

Hörs på måndag när jag är hemma igen. Då berättar jag om min helg som varit.

PUSS