Nu är det på riktigt. Nu är det nära.

Imorgon sätter jag mig på ett tåg ner mot Göteborg. Iväg från mitt hem, iväg från tryggheten och alla jag älskar för att praktisera på ett supercoolt ställe under 5 veckor. Jag ska inte ljuga när jag säger att jag är supernervös för det är jag. Men det är bara hur jag väljer att hantera mina känslor när de väl dyker upp där nere, för det kommer de att göra. Jag kommer känna av ensamheten ibörjan. Speciellt eftersom jag är ensam från klassen att praktisera där nere. Hade ju varit skönt om jag hade fått sällskap men jag ska fanemig fixa det här också.

Har ätit jordens godaste "hejdå-middag" här hemma ikväll och avrundat hela kalaset med bananasplit. Åherregud nu får jag separationstårar. Kommer sakna mitt hem och alla jag känner här. Kommer sakna den mysiga videoaffären som ligger utanför lägenheten, sakna kissen och allting med det här stället. Men jag har hört att dit jag ska är det också väldigt fint. Det låter ju bra .

Måste verkligen försöka sova nu. Tåget går runt 14 imorgon. Fast det är svårt att slå sig ner till ro, har överskottsenergi som bara den, eller är det resfeber och nervositet? Lite av båda tror jag.

Om jag får tillgång till internet bloggar jag lite därifrån.

SEEEYA