Den fysiska statusen: KAOS! Ont praktiskt taget överallt och funderar över om jag nått min maximala smärtgräns just nu. Igår vaknade jag och kunde knappt röra mig. Blev sängliggandes nästan hela dagen. Känner mig som ett super-roligt sällskap. I och för sig satt Jonas bara och pluggade så det gjorde väl inte så mycket men jag vill ändå kunna känna att jag är där och inte halvt nerdrogad av smärta.

Idag visade sig solen för första gången på väldigt länge (känns det som) och vi fick den första vårdagen. Soligt och runt en 15 + i skuggan. Bestämde mig för att ge mig ut på en kortare springtur, eller iallafall en promenad i solen. Kletade in halva ryggen + höften + benen i liniment och begav mig ut. AJ vad jag ångrar mig nu. Linimentet dämpade smärtorna för en stund men nu är det tillbaka multiplicerat med 100. Blir så ledsen och arg. Vill bara få slut på smärtan NU och kunna leva normalt igen typ. Kunna röra mig som förut, kunna träna, slippa få ont då jag böjer mig ner för att knyta skorna eller då jag ska resa mig upp ifrån soffan/sängen.

Som ett sista försök har jag bokat in mig själv på en akuttid till en naprapat i Sollentuna. Kan inte den personen hjälpa mig vet jag inte vad. Då blir det vidare till sjukuhset för en röntgen för att se hur allt står till inne i min kropp.