Sitter här med den där ångesten igen (haha). Men inte den "vanliga" ångesten om ensamhet, Jonas, framtiden osv utan ångesten över min kropp. 

Jag VET att jag inte är tjock, att jag inte på långa vägar är överviktig (även om det vissa dagar kan kännas så).  Jag är 1,65 cm lång och har en vikt som pendlar mellan 53-55 kg.  Ett bmi (body mass index) på 19,4 - 20,2  , med andra ord helt normalviktig. Snarare så att jag är i den undre delen utav normalvikts-intervallet. Jag skulle kunna väga 68kg också, och även då klassas som normalviktig. Men eftersom jag var sjukligt mager under så många år är min syn på vad som klassas normalt fortfarande rätt stört. Skulle jag väga 65 skulle jag probably tycka att jag vore stor som ett hus. 

Jag har varit sjuk nu sedan i söndags. Fick feber söndag kväll och är fortfarande (nu torsdag) ännu inte frisk. Har fått varit hemma från jobbet hela den här veckan och känner sån enorm skuld för det. Min feber brukar gå över om jag vilar 1 dag eller 2 men nu har den envist stannat kvar. Jag vet ju att den bästa medicinen mot feber är att äta, dricka mycket och vila. Just den där vila-delen har varit extremt jobbig för mig. Att bara få ligga i soffan/sängen och inte anstränga sig alls. Jag har med andra ord bott i min soffa, läst ut 2 böcker och sett ett x antal filmer/serier.  Jag som är van vid att ständigt vara igång och träna dagligen. Det har verkligen varit psykiskt jobbigt för mig.  Har haft sån enorm ångest och tankarna om att "nu sväller jag upp som en val" kom och besökte mig. För jag har ju ätit som vanligt trots att jag "bara" varit hemma. Tror t.o.m jag har ätit mer hemma än vad jag i normala fall brukar göra. Dubbelångest. Alla vet ju att mer energi in vs mindre energi ut = viktuppgång. 

Så hemskt att jag ens ska behöva tänka detta. Att jag ska få tankar om att "när jag är frisk ska jag tappa dom kg jag gått upp här hemma". Jag kanske inte har gått upp ngt egentligen. När jag är frisk kommer jag ju vara igång med träningen igen som vanligt och då kommer kanske extra-vikten falla av sig naturligt?

Bara ta bort mig från dessa tankar, typ NU!

  

 

Maria

9 oktober 2016 20:09

Hej fina du,

Läste din gamla blogg för några år sedan och kunde inte låta bli att kommentera när jag hittade din nya. Du är en mycket bättre & starkare tjej än vad du själv tror, kom ihåg det! Se inte ned på dig själv, tvärtom, du är stark och kan garanterat nå dit du vill!

Hjärnspöken om vikt och utseende har vi alla, men strunta i dom tankarna för du vet ju att du är perfekt som du är. Njut av livet och strunta i alla negativa tankar om dig själv - för dom stämmer inte! Du är absolut inte konstig och att göra sociala situationer "konstiga" gör vi alla!

Njut av livet och gör saker som får dig att må bra! Le mycket och sprid glädje omkring dig - du kommer få så mycket härligt tillbaka då :) För du är SÅ bra och vacker med livet framför dig.

Sofie

11 oktober 2016 23:16

Fina du, tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...