Just nu sitter jag och har ångest för en sån töntig sak som min vikt och mitt utseende! Sen när började jag bry mig om det så mkt? Mina dagar är så upp och ner verkligen. Ena dagen kan vara helt ok medan andra dagen är helt kaos. Jag har börjat få dom där nattliga ångestattackerna nu igen.  Då jag vaknar upp skrikande och fullständigt dyblöt. Vaknar med sådan ångest och önskar bara jag kan få somna om igen. 

Veckan har kantats utav jobb och jobb och gymnastik. Haft två kvällspass denna vecka och två gymnastik-kvällar. Haft avslutning på båda mina gymnastikträningar jag går på vilket var fruktansvärt tråkigt. Gymnastiken har verkligen hjälp mig under vintern/våren och jag har lärt känna så otroligt himla många fina och bra människor därifrån. Inget kan ju slå Jonas , tyvärr. Ingen kan bli lika nära mig som han var. Och det kommer fortfarande aldrig vara någon som kan ta hand plats i mitt hjärta. Jag försöker bli nära med folk men märker hur svårt jag har för att verkligen släppa in folk. 

Har även haft ångest för att jag inte har kunnat/orkat träna så mycket som jag brukat träna. Är van vid att köra 1 pass/dagen men jag har bara inte orkat denna vecka. Men det är väl så att energin går upp och ner. Imorgon ska jag dock träna 5 timmar i sträck så det borde väga upp för mina missade träningspass för denna vecka :) 

Ha det bäst vänner!