Jag.kan.absolut.inte.sova. 

Har som vanligt för mycket känslor och tankar inom mig för att få ro att kunna sova. Jag har haft en toppenhelg och blir alltid lika deppig när den vanliga vardagen kommer. Vardagen som för mig just nu består utav ingenting. Om två veckor börjar jobbet på veterinärkliniken så det längtar jag riktigt mycket till. Jag kanske borde bara ta det lugnt och njuta utav mina lediga dagar just nu? Innan jobbet drar igång. 

Jag har på tal om andra grejer bestämt mig för att försöka börja träna. Bygga lite muskler, få bort lite fett. Nu kanske det ringer varningsklockor i mångas öron i.o.m min tidigare livsstil men jag är fast besluten om att inte få återfall. Vill bara få känna mig lite mer hälsosam. Lite starkare, lite mer uthållig. Jag vill få mag och benmuskler för just nu är min muskelstatus = 0. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja träna, ska försöka ta hjälp utav folk i min närhet så att det blir på rätt sätt. Jag vägrar nämligen gå runt denna sommar och ha megaångest över min kropp. Jag vägrar skämmas för migsjälv. 

I eftermiddags var jag på capio för samtal med min behandlare. Mitt näst sista samtal innan jag slutar helt på behandlingen där. Det känns jäkligt konstigt på ett sätt, samtidigt som det känns otroligt bra och befriande. Jag behöver inte längre vårdens stöd för att klara mig ute i livet. Jag har så många andra fina människor i min närhet som jag kan ta stöd utav om jag behöver. Jag är färdig med vården. Redo att flyga fritt igen. 
Och jag måste verkligen passa på att tacka min behandlare enormt mycket. Hon har varit så himla bäst, stöttat, motiverat och peppat. Jag kommer verkligen sakna henne. Men det är dags för mig att gå vidare. Jag vet att jag klarar det. Jag vet att jag är stark. 

 

Jag mår bättre än på länge. Verkligen. Det bara sprudlar utav liv och lycka just nu. 

Först så har jag nämligen fått nytt jobb på ännu en djurklinik i Uppsala. Tycker alla där värkar supertrevliga och stormtrivs redan med mina kollegor , även om jag inte börjat jobba ännu. Börjar runt den 20e maj någon gång. 

Men sedan, till den största saken utav dem alla. Jag är förälskad. Så galet jäkla nyförälskad så det är inte sant. Ni vet att jag skrivit om Jonas länge. Denna underbara killen jag träffade på en filminspelning i September. Vår relation har gått från en stark vänskap till kärlek. Jag har kanske inte velat erkänna det för mig själv tidigare men för drygt några veckor sedan insåg jag på riktigt att ;jag är kär. Kär och lycklig. För han gör mig hel. Det är någonting mellan oss som inte går att förklara. Vi tänker lika, avslutar varandras meningar och är helt enkelt perfekt för varandra. Ni vet den där känslan när man vill vara med personen jämt. Så känner jag för Jonas. Min prins, krigare och livvakt.   

  

Lycka för mig är att ha dig vid min sida.


Jag älskar dig!

Jag var så himla, asså verkligen FÖRKROSSAD över det förlorade jobbet. Tror jag satt och grät hela den dagen.
Men jag har b.l.a haft Jonas vid min sida och med honom funkar allt.

Nästa vecka är det maj, herregud! Tiden rullar iväg läskigt snabbt.

Ville bara kika i och säga att jag lever, och mår under omständigheterna bra.

  

Det är kul när det känns som att allting går i ens väg. Härligt att få en stund utav lycka och glädje. När man känner sig sådär glad att det bara lyser om en. Då absolut ingenting kan förstöra ens humör. Jag fick ca 1 vecka med den glädjen. 
Men igår brast det. 

Jobbet, the job, som jag fått veckan innan(och som jag tyckte var så kul) blev jag kikad ifrån. Eller ja, kanske inte kikad, men utbytt. Egentligen var det jävligt fult gjort och jag fick ingen riktig förklaring till varför. "Du kan inte alla våra rutiner än"; nä vem fan kan det när man endast hunnit jobba 1 vecka? Men de bestämde sig för att byta ut mig mot en annan som kunde deras system bättre. Asså? 

Dessutom kom febern som ett brev på posten inatt. Hey, det går bra nu. Jag behövde därmed svika Jonas nu idag. Fina fina Jonas. Min bodyguard, prins, livräddare och tvillingsjäl. Ni ska veta något, att denna människa är helt ---- jag finner inga ord. Jag har liksom hittat den där människan jag alltid letat efter. Vi har massa saker gemensamt och tänker även likadant. Vi kan liksom avsluta varandras meningar ibland. Hur sjukt? Att behöva såra och överge denna fina människa just idag får mig att känna mig lite mycket värd som ett ruttet ägg. 

Vi hörs snart go vänner, då med goda nyheter hoppas jag. För som rubriken säger. Efter regn kommer väl alltid solsken?

  

Så kan man väl sammanfatta min påsk.
Jag har haft en helt underbar påsk, bättre än jag vågat drömma om. Nu kanske ni tycker jag överdriver en aning men nä, inte det minsta.

Jag har spenderat påskhelgen med två utav de mest underbara människorna jag känner. Maria och Jonas. Asså jag kan nog inte förklara med ord över hur GLAD jag faktiskt är över att ha dessa människor i mitt liv. Över att ha vänner överhuvud taget. Så tacksam för att ni finns gullisar.

Solning, matlagning, filmmys, massage, promenader osv. Perfekt recept för en lyckad helg.

Underbara Maria
 

Underbara Jonas

Glad påsk gooa läsare!

Denna långhelg(fre-mån) ska jag försöka njuta så mycket jag kan och unna mig det jag är sugen på. Så trotts att jag känner hur låren och armarna dallrar lite extra mycket just nu har jag tagit mig i kragen och b.la ätit en STOR 3rätters middag igår och en stor påskbuffé idag. Äckelkänslorna jag känner över min kropp nu går inte att beskriva med ord. Men vafan, jag får väl vara fet ett tag dårå? 

Nu till rubriken. Jag har kanske fått den bästa påskpresenten ever. Jag har fått jobb! Deltidsjobb på en veterinärklinik som assistent/receptionist. Jag är verkligen SÅ tacksam. Och så glad. Så i sådana här läget är det faktisk mer än okej att vara lite extra fet och äta lite extra mycket. Här ska firas hela påsken.