Fr.o.m nästa vecka startar jag upp bloggningen igen. Har saknat det rätt mycket måste jag erkänna.
Har hänt väldigt mycket sedan jag skrev sist. Känns som jag genomgått flera olika liv. Men mer om det senare.

På fredag ska jag upp till Emma-darling. Efter det kommer jag börja blogga regelbundet.

 

asså. jag måste ta hand om mig själv bättre nu. så jag kommer ha en bloggpaus. en lång bloggpaus.

puss och kram på er alla små monster där ute!

Ush vad jag har mått illa idag. Har känts som att jag har haft en sugpropp i magen typ och har absolut inte känt mig sugen på någonting idag till min stora bevikelse. Seriöst, what´s wrong. Kanske var det  gårdagen som helt sög musten ur mig? Borde kanske inte åkt och jobbat? Jag gick iallafall vid lunch-tid för kroppen pallade inte mer och jag ville inte stå där och värka svag och klen .
Har som sagt mest legat utsträckt på soffan och mått pyton.

Runt tolv-ett tiden tittade den underbara solen fram så jag slog mig ner på altanen men massa filtar, saft och en god bok och bara njööt. Blev sittandes i någonting som kändes som timmar. Fick sällskap av kissen som också uppskattade värmen och vi båda lyckades somna i solen.

Imorgon ska  jag till min psykolog som tycker jag har "ett knubbigt och runt ansikte", halleluja!
Ska man behöva svälta bort sig själv helt innan hon slutar säga så?

xoxo

Efter samtalet på scä igår insåg jag att det nog fan är dags att försöka utmana mig själv mer än vad jag gör.
Jag försöker verkligen, tro mig. Varje jävla dag är som en enda stor kamp och många gånger önskar jag bara att dagen kan få vara slut så jag får gå och lägga mig igen. Deprimerande kanske men det är så det känns.

Jag har iallafall bestämt mig att börja dricka näringsdrycker då jag har svårt att få i mig det jag ska för tillfället. Dock svider det i mig och det känns lite som en svaghet att jag måste ta till dessa drycker för att överleva men nu är det så. Försöker intala mig att jag inte är svagare än någon annan. Att detta inte är ett nederlag.

Har provat alla möjliga varianter och smaker genom åren. De flesta har jag tröttnat på ganska snabbt och vissa har jag fått kväljningar av redan efter första flaskan. Men det finns en sort jag älskar. Drack dem mycket under inläggningen på mando 2010. Fortimel yoghurt style. Jisses vad jag gillade dem. Nästan helt stört. Ibland ville jag t.o.m byta ut min mat mot de dryckerna för jag fäste mig vid dem så mycket. Kunde ligga och drömma om fortimel yoghurt style, haha.
Smakerna vanilj/citron, aprikos/persika och hallon. I´m in heaven.

Ska iallafall ge mig på att dricka en om dagen och hålla tummarna för att det gör mig någonting gott. Lite mer energi lär jag få iallafall. Det är aldrig fel. För jag vill inte gå och känna mig orkeslös. Vill inte . Vägrar.

 

Så är man hemma från resan då.
Finns så mycket jag vill skriva om. Känslorna inom mig är allt för många. Har allt för mycket tankar för att få ur mig någonting vettigt alls egentligen men jag ska försöka.

Det var en okej resa, det var det verkligen. Häftigt att gå där i staden och se alla byggnader och moskéer. Mycket annorlunda från vardagen här hemma.
Samtidigt som det ändå var väldigt jobbigt. Tyvärr. Tankarna om mat och rörelse var där dygnet runt och största delen av tiden hade jag så mycket ångest så jag inte kände mig närvarande alls. Hade stark ångest åtminstone 2 timmar efter varje måltid så jag kunde inte njuta till fullo av allt det andra vilket gjorde mig ledsen.

Försökte äta så bra det gick men jag fick nog i mig för lite om dagarna ändå vilket (såklart) ledde till enorma sug på kvällarna och jag kompenserade upp mina dagar med enorma mängder turkist yoghurt om kvällarna vilket ledde till ÄNNU mer ångest och slutade i tårar.
Det var svårt och annorlundare vid matsituationerna. Men jag gjorde det bästa jag kunde.
Jobbigt att äta ute varje lunch och middag och dessutom jobbigt att resturangägarna gick runt och "bevakade" en hela jävla tiden. Fick grymt panik över det . De menade säkert bara väl men det var sjukt jobbigt iallafall.

slänger in lite bilder någon dag nu under veckan. puss

Morning morning. Måndagsförmiddag och sitter här framför tv;n med en kopp mint-te och känner mig ungefär lika snygg som en guldhamster med stora uppsvullna kinder. Nice.

Insett att den här veckan kommer bli ganska intressant ändå. På onsdag åker jag, mamma, hennes kille och min syster ner till Istanbul över ett par dagar . Det är med blandade känslor. För.. visst kommer det bli kul att få komma bort från vardagen lite och upptäcka nya ställen. Men samtidigt kommer det bli jobbigt att behöva äta så pass mycket och regelbundet som vi säkert kommer göra där.  Har lite tappat den där regelbundenheten på sistone. Jag får helt enkelt se det som en väldigt bra utmaning. För jag älskar ju egentligen att prova nya saker. Tror Turkiet kan ha många olika maträtter som kommer falla mig i smaken. Mycket söta-sliskiga saker .
Aaa nu vet ni min vecka iallafall.


Lite fina ord sådär bara

   

Var på läkarmöta på scä igår. STOR besvikelse där. Gick ut ifrån läkarens rum med tårar i ögonen, besviken, ledsen och kränkt.
Hade hoppats på att kunna få bra hjälp. Nu. Med det samma. För jag är i så stort behov utav det nu. Men vad får jag? Jag får ha ett samtal 1 gång i veckan under 40 minuter. Förlåt men det känns som att just nu skulle det varken göra till eller från. Känns som att jag lika gärna kan skita i allting istället. För jag är i för bra skick för heldygnsvård men ändå i för dåligt skick för dagvård. Vart hamnar jag då? I någon jävla mellangrupp och får nöja mig med lite samtal ibland. Arg så jag kokar över. Jag har fan rätt till att få hjälp jag med.

Frågade om jag iallafall kudne få lite dietist-råd eller liknande just nu och få tips/råd med att komma igång med regelbundet ätande igen (för jag har tappat det nu) men nä minsann det kunde jag inte. Jag får ha samtal med min behandlare en gång i veckan under en tid och sedan kanske få mer hjälp. Men om läget är akut NU då? Om jag behöver snabb hjälp NU. Skulle fan kunna gå under och dö innan jag får dietist hjälp med mitt fysiska tillstånd.
Grät och skrek på läkaren. Ville få henne att förstå men hon värkade inte förstå.

Känner mig bara bitter just nu. Så jävla bitter. Och pappa är sur på mig för att jag "inte kämpar eller anstränger mig".  Vad fan har jag inte försökt med de senaste veckorna?

Woho! My lucky-day or something.

Denna dag kommer spenderas som vanligt, hemma i huset vilandes. Känner mig som en sån där äckligt lat fet människa som bara sitter på arslet dagarna i ända. Men jag vet att det bara är en känsla. Ska inte tänka allt för mycket på det.

Känner mig lite glad just nu för jag har lyckats hitta "Ronny och Julia" på youtube. Jag är ju en riktig sucker för julkalendrarna. Favoriten är geveholm alla gånger men tycker även om Ronny och Julia från 2000. Så nu har jag att gotta mig med i ett par timmar framöver. Sedan ska jag (om jag orkar) försöka slänga ihop någonting gott till mamma som kommer hem tidigt idag. Kanske en sockerkaka eller liknande.