Det är ganska deppigt nu till och från. Ganska less på det mesta. Behöver någon slags motivation men kan inte hitta den någonstans. Behöver någonting som kan dra mig upp till ytan igen.

Återkommer då det blivit ljusare tider och då jag mår bättre.

Jag har haft så fullt upp den senaste tiden. Varit så trött och stressad. Fan jävla skola har det liksom känts ibland. Jag har åkt iväg på morgonen och inte kommit hem förns sent på kvällen. Spenderat mer tid med mina lärare än med familjen.

Samtidigt så visste jag ju att det skulle bli så. Att jag skulle behöva få lägga ner mycket tid på skolan och pluggandet. Men det finns gränser.
Det jobbigaste är matten. Jag har och kommer alltid ha svårt för just matte. Så matten tar upp lika mycket tid som 3 kurser skulle göra för mig.

Jobb har jag dessutom fått. Helgjobb som djurvårdare på Karolinska Institutet med försöksdjuren. Passar mig som handen i handsken verkligen. Det är ju djur jag vill jobba med. Så varje lördag och söndag jobbar jag. Lite pengar i kassan är ju bra.

Men den här veckan har inte vart den bästa direkt. I onsdags hände det som inte fick hända. Sjukhusbesöket som inte alls slutade som förväntat. Mådde riktigt dåligt under dagen och kände en smärta i ena armen. Armen domnade och gjorde ont. Kände strålningar i armen. På kvällen åkte jag till sjukhuset där det kom fram att mitt kaliumvärde var dåligt igen. Väldigt dåligt. Därför fick jag spendera natten på deras hjärtklinik med dropp och en maskin som övervakade mitt hjärta.
Det som var mest frustrerande var att jag inte kan förstå varför det blev som det blev. Jag kan inte komma på någonting jag gjort fel. Det fick mig att minnas tillbaka till sist då jag var inlagd på den avdelningen. Fast då i mycket värre skick än i onsdags...

http://soffiproppen.bloggagratis.se/2010/04/

Mår bättre nu iallafall. Spenderade gårdagen med min finaste Angelica.
Helt sjukt hur jag kunnat hitta en sådan fin människa och vän. Hon är så viktig för mig. Vi kan ta ett exempel;
Alla blommor behöver vatten. Utan vatten så kan de inte leva . Utan vatten vissnar de och dör. Angelica är mitt vatten!

Without you I would be dead

Nä fy för skolan just nu. Speciellt matten. It´s killing me. Måste sitta och räkna minst 1 gång per dag för att överhuvudtaget klara av att hänga med. Hatar matten just nu. Blir jag underkänd tar jag livet av mig. Klarar jag inte av mattekursen kan jag lika gärna dö eller något känns det som.

It´s killing me

Har haft en jobbig och tung vecka. Skolan startade på måndagen med dunder och brak. Har visserligen inte så mycket timmar i skolan men måste å andra sidan jobba desto mer hemma för mig själv. Någonting som jag inte alls är van vid.

Matten är nog värst. Fyfan! Har behövt sitta hemma varje kväll och läsa på matten. Jag har mått riktigt psykiskt dåligt. Stressat som tusan. Det hjälper ju inte direkt att matten är så svårt som den är och att det går i så pass snabbt tempo heller. Dessutom värkar alla i min klass vara smartskallar.
Jag har somnat i tårar och med magknip nästan varje kväll, sovit dåligt om nätterna, drömt mardrömmar och vaknat tidigt. Med andra ord, nästan ingen sömn alls . Nä såhär kan det inte fortsätta. Får försöka hitta någon bra lösning. Göra upp ett plugg-schema eller något.

Så jag vet inte när jag skriver härnäst. Skolan måste få gå först nu.

KRAM!

Fyfan för denna dag. Började i katastrof. För det första var jag tvungen att åka in till mando vilken bara det är extremt jobbigt. Sedan blev det inte bättre av att det var knas med tågen vilket gjorde att jag kom dit 1½ timme senare än planerat. Fick väldigt mycket skäll med det eftersom jag då missade frukosten. Hallå, som att jag kan påverka tågen eller?

Bråk och en sur Sofie. Fan vad jag är arg. Jag bara känner hur jag kokar inombords. Snart slutar jag där. Jag orkar inte med det längre. Kalla mig dum, självisk eller vad tusan ni vill men jag är säker på min sak. Där ska jag inte gå kvar länge till. Det är dags att jag och mando avslutar vår relation med varandra.

Dagen skulle ha slutat skit om inte finaste hjärtat Angelica ställde upp och kom in till stan för en liten fika och pratstund. Finns det någon finare person? Asså jag blir helt varm inombords. Jag är så van att få skit ifrån folk så när det dyker upp en sådan som hon blir jag .....så himla rörd. Rörd och tacksam. Jag är glad att jag har Angelica vid min sida. Det finns ingen som ställer upp som Angelica. Hon finns där och stöttar när man behöver det. Jag skulle ha gråtit sönder denna eftermiddag om inte Angelica hade kommit. När hon kom blev allting plötsligt så mycket bättre.
   Vad vore jag utan dig? Vad vore ett liv utan dig?

Annars har jag nördat mig och pluggat lite matte idag. Det var ganska svårt faktiskt. Har lite panik inför nästa vecka. Vill gå gärna fixa detta. Vill hänga med. Vill förstå vad läraren pratar om.

All my love to you!

Har upprop på univetsitetet idag och är sjukt nervös. Kanske egentligen är värsta lilla skitsaken men nä jag är verkligen nervös. Vilken normal människa skulle annars kliva upp 04.00 på morgonen? Det har inte gått att sova inatt. 3 timmars sömn är vad jag har fått. Det knäppa är att jag inte alls känner av det för tillfället. Tröttheten kommer väl i eftermiddag eller ikväll gissar jag på. Lär däcka i sängen när jag kommer hem idag.

Naturvetenskapligt basår nu då. Det jag är mest rädd för är matten. Jag har aldrig varit någon mattesnille. Alltid haft lite svårt för det. Men man klarar ju allting bara man försöker heter det ju. Så jag får försöka och göra mitt bästa.
En sak som känns bra är iallafall att jag känner en annan som ska börja basåret tillsamans med mig. En person som gick i min gamla klass förut men hoppade av den skolan och bytte skola. Men nu får vi träffas igen, efter ungefär 3 år. Ska bli kul!

Många tankar snurrar i lilla Sofies huvud nu denna morgon. Nu ska jag varva ner ett tag, se något bra program(om det går något bra på tv;n).

Later!

Marie Stömfeldt
I grund och botten är hon en klasskompis ifrån min gamla djurgymnasietklass. Ännu en unik och speciell tjej. Hon är verkligen en sådan som är sig själv i alla lägen och skiter i andra. Beundrar henne för det. Fler borde vara som henne.
Marie och jag hängde mycket ihop i skolan, ända tills hon bytte skola.
Även hon var och besökte mig när jag var inlagd och hon stöttade mig massor. Kom ut till mig sena kvällar bara för att sitta och prata. Peppa. Marie är en toppentjej!

Camilla Bergvall
En tjej jag inte känt så länge men ändå känns det som jag känt henne i flera år. Hon gick i klassen under mig i skolan och vi träffades genom gemensamma vänner. Jag tycker mer och mer om den tjejen för var dag som går. Hon har varit en stor bidragare till att jag blivit friskare och friskare i mina ätstörningar. Hon har fått mig att gilla mig själv mer än förut. Camilla är min fikakompis. Vet inte hur många gånger vi har varit ute och fikat den här våren. Fler gånger än jag orkar räkna upp. Haha. Mår bra av dig tjejen , kram på dig.

Elin Svenneke; Du är en superfin liten tjej. Vill så gärna att du ska få må bättre snart. Du är stark och kommer klara det!
Maria Sandberg; Crazy och störtskön brud ifrån parallellklassen som man har kul ihop med.
Mikaela Wadström; En tjej som jag inte känt så länge men ändå tycker mycket om. En stark och inspirerande tjej!
Josefin Eriksson; Superfin tjej ifrån klassen med jordens största hjärta. Har stöttat mig mycket genom åren
Catrin Brottman; Lärde känna dig genom skolan. Tycker så fruktansvärt mycket om dig. Du är underbar att prata med. Ledsen att du ska behöva må dåligt dock.

Sedan till alla er andra. Ni är säker superfina ni med, men jag känner er inte lika väl. En stor kram får ni iallafall.   

Jag känner mig ofta ensam. Det är ett faktum. Men samtidigt vet jag ju om att det finns så många fina människor här i världen. Så många som på ett eller annat sätt har en plats i mitt hjärta. Ibland tror jag mitt hjärta är för litet för mig. Jag har så mycket kärlek att ge men ibland får jag för mig att all den kärlek inte riktigt räcker till. Men tanken bakom just det här kvällsinlägget var att hedra alla er som har de där platserna i mitt hjärta. Jag önskar jag kunde ta upp alla här men det vet jag inte om det får plats till.

Människor som har en plats i mitt hjärta och som jag tycker riktigt bra om.

Kim Greuling
En utav de finaste killarna jag mött. På min skola gick det knappt några killar alls så ni kan bara gissa hur sjukt uppskattat de få killarna som fanns var. Kim gick djurparksinriktningen med mig. Underbar och så himla speciell humor. Som vi har skrattat och haft kul ihop genom åren. Djurparkslektionerna tillsammans med Kim var någonting alldeles extra. Jag har alltid träffat på fel killar tidigare i livet och dömde tyvärr sedan ut dem och tänkte automatiskt att alla var likadana. Han kom och besökte mig på mando när jag var inlagd på heldygnsvården. Sötnos.
Kim är föralltid min älskade homie.

Mikaela Argin
Den första jag lärde känna på djurgymnasiet. Vi fann varandra och blev snabbt goda vänner. Jobbade tillsammans under lektionerna, hängde på rasterna. Älskade söta lilla unge! Vi var som helan och halvan, ying och yang. Vi åkte ner till Namibia tillsammans och där kom vi varandra riktigt nära. Har alltid älskat Mickis så himla mycket men den äckliga anorexin kom ivägen och drog mig isär henne. Nu var det längesedan vi sågs och hon pluggar för tillfället i Sundsvall. Men hon finns fortfarande kvar inom mig i mitt hjärta.

Alexandra Sköld
Min kära gamla barndomskompis! Hon är nog den älsta kompisen jag har kvar. Och detta ska ni veta är ett riktigt guldkorn. En sådan som verkligen inte sviker en. En sådan som alla vill ha som sin vän. Vi har haft våra roliga små äventyr när vi var små. Skrattar fortfarande ibland åt alla tokigheter vi hittat på genom åren. Med Alex mår jag alltid bra. Kan vara mig själv till 1000 %.
Vi var ifrån varandra under några år men sedan fick vi kontakt igen förra året. Då kom hon och besökte mig på mando. Det blev ett kärt men även jobbigt återseende då jag var så fruktansvärt mager och hon blev ledsen över det. Jag blev ledsen över att hon blev ledsen. Men sedan dess har vi hållt kontakten. Vill aldrig tappa dig igen Alex.

Angelica Granström
En tjej jag egentligen inte känt så länge men ändå kommit riktigt nära. Visst kan 1 år gå sjukt snabbt? För det är bara drygt 1 år jag varit i kontakt med henne, men under det året har vår relation växt något enormt. Jag kan säga från botten av mitt hjärta att jag älskar henne och jag skulle kunna hoppa från en bro för hennes skull. Hon är en sådan genomfin människa och har humor så det räcker och blir över. Vissa saker hon säger får mig att trilla av stolen av skratt. Hon har fått mig att tycka mer om mig själv på något konstigt sätt. Haha. Jag mår bra av att vara i hennes närhet.
Trist att hon inte alltid mår så bra dock. Önskar jag kunde trolla bort all det onda ifrån henne. Om man ändå vore magisk....Hur som helst är Angelica en tjej jag inte vill förlora.

Vivi Lass
Supercoola tjej! Vi gick djurgymnasiet tillsammans fast hon gick häst och jag djurpark. Har alltid tyckt bra om denna tjej. Hon är helt unik på alla sätt och vis, med sina egna personliga stil. Jag beundrar henne för det. Var ett tag sedan vi sågs nu också. Saknar henne. Hon kom och besökte mig på mando och var så stöttande. Körde runt mig i min rullstol och kom med sina peppande ord. Att hon dessutom är smal men ändå frisk fick mig att få hoppet tillbaka och inse att man blir faktiskt inte en fettklump bara för att man äter. Vivi, du är min ängel!

Maria Haster
Vi möttes på mando. Jag kände mig rätt ledsen då. Mådde väldigt dåligt. Hade varit inskriven nära 7 veckor och började tröttna på rullstolen, reglerna, allting. Då dök Maria upp som en liten sol. Vi lärde känna varandra och märkte samtidigt hur sjukt lika vi var. Lika gamla, samma intressen, liknande familjer, ja massor. Vi hängde tillsammans på mando. Satt och snackade om kvällarna och hittade på bus. Hon åkte tätt därpå hem igen till Karlstad. Under den korta intensiva tid vi var med varandra hann vi bygga upp ett starkt vänskapsband. Stöttat varandra när den andra haft det svårt.
Nu i somras när hon var här var vi på bio och sedan sov i över hos mig. Som jag saknat henne. En riktig liten pärla är hon. Min lilla sockertopp!

Jennifer Avenstedt
Lärde känna denna góa tjej via en ungdomssida på internet för många många år sedan. Vi pratade med varandra länge för att sedan bestämma att vi skulle ses. Den 25e juni 2008 sågs vi för första gången. Att jag fortfarande kommer ihåg. Haha. Den dagen var helt magisk. Och jag insåg att den här tjejen kommer jag alltid älska. Vi är också sjukt lika varandra. Samma intressen och så. Vi har så kul när vi är med varandra. Jag känner mig trygg med Jennifer. Som att jag skulle kunna göra vad som helst. Tyvärr ses vi inte så ofta eftersom hon bor så långt härifrån. Men hon finns alltid inom mig.

Sara Sandberg
Vart ska jag börja någonstans? Sara är en fantastisk och speciell individ. Vi lärde känna varandra på mandos heldygnsvård. Som jag nämnt tidigare var jag på mando under flera omgångar. Första gången dec 2009- feb 2010 och andra gången april 2010 tills nu. Under min första vända träffades inte jag och Sara så mycket för hon mådde inte så bra då. Andra gången när jag kom dit var det jag som inte mådde så bra istället. Sara och jag var de enda som hade rullstol då vilket gjorde så vi fick en "speciell" relation till varandra. Vi förstod varandra bättre än någon annan och kände att vi var i samma sits. Vi var de utsatta. De som behövde be om hjälp med allting. Vi satt ofta ihopkrypna i sofforna om kvällarna och snackade.

Sara är en underbart fin person och lätt att prata med. Det var skönt att ha henne vid min sida där och då i de utsatta situationerna. Vi pratade med varandra om allt. Både när vi var glada och när vi var ledsna. Gav varandra stöttande kramar och peppande ord. Utan Sara där hade jag inte klarat mig, det är ett som är säkert. Hon var som min storasyster där inne. Båda är även kattgalningar. Vi pratade mycket om våra katter och djur i allmänhet.
Sedan skrev Sara ut sig och jag blev förtvivlad. Hur skulle vi nu kunna hålla kontakt? Hon bor i Sundsvall så det är svårt. Tänker ofta på henne och hur hon har det. Skulle göra allt för att få träffas igen. Du är bäst Sara!

skriver mer imorgon om andra människor, har fortfarande mer kärlek att ge er