Jag känner mig ofta ensam. Det är ett faktum. Men samtidigt vet jag ju om att det finns så många fina människor här i världen. Så många som på ett eller annat sätt har en plats i mitt hjärta. Ibland tror jag mitt hjärta är för litet för mig. Jag har så mycket kärlek att ge men ibland får jag för mig att all den kärlek inte riktigt räcker till. Men tanken bakom just det här kvällsinlägget var att hedra alla er som har de där platserna i mitt hjärta. Jag önskar jag kunde ta upp alla här men det vet jag inte om det får plats till.

Människor som har en plats i mitt hjärta och som jag tycker riktigt bra om.

Kim Greuling
En utav de finaste killarna jag mött. På min skola gick det knappt några killar alls så ni kan bara gissa hur sjukt uppskattat de få killarna som fanns var. Kim gick djurparksinriktningen med mig. Underbar och så himla speciell humor. Som vi har skrattat och haft kul ihop genom åren. Djurparkslektionerna tillsammans med Kim var någonting alldeles extra. Jag har alltid träffat på fel killar tidigare i livet och dömde tyvärr sedan ut dem och tänkte automatiskt att alla var likadana. Han kom och besökte mig på mando när jag var inlagd på heldygnsvården. Sötnos.
Kim är föralltid min älskade homie.

Mikaela Argin
Den första jag lärde känna på djurgymnasiet. Vi fann varandra och blev snabbt goda vänner. Jobbade tillsammans under lektionerna, hängde på rasterna. Älskade söta lilla unge! Vi var som helan och halvan, ying och yang. Vi åkte ner till Namibia tillsammans och där kom vi varandra riktigt nära. Har alltid älskat Mickis så himla mycket men den äckliga anorexin kom ivägen och drog mig isär henne. Nu var det längesedan vi sågs och hon pluggar för tillfället i Sundsvall. Men hon finns fortfarande kvar inom mig i mitt hjärta.

Alexandra Sköld
Min kära gamla barndomskompis! Hon är nog den älsta kompisen jag har kvar. Och detta ska ni veta är ett riktigt guldkorn. En sådan som verkligen inte sviker en. En sådan som alla vill ha som sin vän. Vi har haft våra roliga små äventyr när vi var små. Skrattar fortfarande ibland åt alla tokigheter vi hittat på genom åren. Med Alex mår jag alltid bra. Kan vara mig själv till 1000 %.
Vi var ifrån varandra under några år men sedan fick vi kontakt igen förra året. Då kom hon och besökte mig på mando. Det blev ett kärt men även jobbigt återseende då jag var så fruktansvärt mager och hon blev ledsen över det. Jag blev ledsen över att hon blev ledsen. Men sedan dess har vi hållt kontakten. Vill aldrig tappa dig igen Alex.

Angelica Granström
En tjej jag egentligen inte känt så länge men ändå kommit riktigt nära. Visst kan 1 år gå sjukt snabbt? För det är bara drygt 1 år jag varit i kontakt med henne, men under det året har vår relation växt något enormt. Jag kan säga från botten av mitt hjärta att jag älskar henne och jag skulle kunna hoppa från en bro för hennes skull. Hon är en sådan genomfin människa och har humor så det räcker och blir över. Vissa saker hon säger får mig att trilla av stolen av skratt. Hon har fått mig att tycka mer om mig själv på något konstigt sätt. Haha. Jag mår bra av att vara i hennes närhet.
Trist att hon inte alltid mår så bra dock. Önskar jag kunde trolla bort all det onda ifrån henne. Om man ändå vore magisk....Hur som helst är Angelica en tjej jag inte vill förlora.

Vivi Lass
Supercoola tjej! Vi gick djurgymnasiet tillsammans fast hon gick häst och jag djurpark. Har alltid tyckt bra om denna tjej. Hon är helt unik på alla sätt och vis, med sina egna personliga stil. Jag beundrar henne för det. Var ett tag sedan vi sågs nu också. Saknar henne. Hon kom och besökte mig på mando och var så stöttande. Körde runt mig i min rullstol och kom med sina peppande ord. Att hon dessutom är smal men ändå frisk fick mig att få hoppet tillbaka och inse att man blir faktiskt inte en fettklump bara för att man äter. Vivi, du är min ängel!

Maria Haster
Vi möttes på mando. Jag kände mig rätt ledsen då. Mådde väldigt dåligt. Hade varit inskriven nära 7 veckor och började tröttna på rullstolen, reglerna, allting. Då dök Maria upp som en liten sol. Vi lärde känna varandra och märkte samtidigt hur sjukt lika vi var. Lika gamla, samma intressen, liknande familjer, ja massor. Vi hängde tillsammans på mando. Satt och snackade om kvällarna och hittade på bus. Hon åkte tätt därpå hem igen till Karlstad. Under den korta intensiva tid vi var med varandra hann vi bygga upp ett starkt vänskapsband. Stöttat varandra när den andra haft det svårt.
Nu i somras när hon var här var vi på bio och sedan sov i över hos mig. Som jag saknat henne. En riktig liten pärla är hon. Min lilla sockertopp!

Jennifer Avenstedt
Lärde känna denna góa tjej via en ungdomssida på internet för många många år sedan. Vi pratade med varandra länge för att sedan bestämma att vi skulle ses. Den 25e juni 2008 sågs vi för första gången. Att jag fortfarande kommer ihåg. Haha. Den dagen var helt magisk. Och jag insåg att den här tjejen kommer jag alltid älska. Vi är också sjukt lika varandra. Samma intressen och så. Vi har så kul när vi är med varandra. Jag känner mig trygg med Jennifer. Som att jag skulle kunna göra vad som helst. Tyvärr ses vi inte så ofta eftersom hon bor så långt härifrån. Men hon finns alltid inom mig.

Sara Sandberg
Vart ska jag börja någonstans? Sara är en fantastisk och speciell individ. Vi lärde känna varandra på mandos heldygnsvård. Som jag nämnt tidigare var jag på mando under flera omgångar. Första gången dec 2009- feb 2010 och andra gången april 2010 tills nu. Under min första vända träffades inte jag och Sara så mycket för hon mådde inte så bra då. Andra gången när jag kom dit var det jag som inte mådde så bra istället. Sara och jag var de enda som hade rullstol då vilket gjorde så vi fick en "speciell" relation till varandra. Vi förstod varandra bättre än någon annan och kände att vi var i samma sits. Vi var de utsatta. De som behövde be om hjälp med allting. Vi satt ofta ihopkrypna i sofforna om kvällarna och snackade.

Sara är en underbart fin person och lätt att prata med. Det var skönt att ha henne vid min sida där och då i de utsatta situationerna. Vi pratade med varandra om allt. Både när vi var glada och när vi var ledsna. Gav varandra stöttande kramar och peppande ord. Utan Sara där hade jag inte klarat mig, det är ett som är säkert. Hon var som min storasyster där inne. Båda är även kattgalningar. Vi pratade mycket om våra katter och djur i allmänhet.
Sedan skrev Sara ut sig och jag blev förtvivlad. Hur skulle vi nu kunna hålla kontakt? Hon bor i Sundsvall så det är svårt. Tänker ofta på henne och hur hon har det. Skulle göra allt för att få träffas igen. Du är bäst Sara!

skriver mer imorgon om andra människor, har fortfarande mer kärlek att ge er

 

angelica

22 augusti 2011 14:44

Sofie, du är så himla underbar, älskar dig av hela mitt hjärta <3<3<3<3<3<<3
skulle aldrig klara mig utan dig!

http://www.anorexijag.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...