Allting är inte alltid bra. Allt går inte alltid rätt. Jag har förstått det nu tror jag, men jag vägrar skämmas för det. Jag är ju människa och alla människor gör fel. Så det är lika bra att berätta om och våga erkänna sina brister än att förneka dem.

Igår hade jag ett breakdown. Jag gjorde ett litet snesteg. Åt på tok för mycket än vad som är bra att äta. Överåt igårkväll. Efter ett X antal stora skålar med gröt, honung och mjölk mådde jag allt annat än bra. Både psykiskt och fysiskt. Hade ont i magen så jag knappt kunde andas, skakade i hela kroppen och kände mig alldeles spyfärdig och svimfärdig. Hemskt. Det ska inte få hända igen.

Det jag blir så arg på med mig sjäv är att ibland tycks jag aldrig bli mätt. Jag menar, när övriga personer i min familj blir mätt på en sak kan det ibland krävas att jag äter tre gånger så mycket innan jag blir mätt. Hur wierd är inte det på en skala?

Så där har ni en utav mina svagheter. Jag fullkomligt vräker i mig mat ibland. Fast jag behåller den ju såklart alltid. Tro inget annat!!

Ändå ser man ut som man gör. Hmmm. Smal som en jävla sparris. Jag kan ibland få för mig att jag ser ganska hälsosam och fräsh ut. Smal, fast ändå inte sjukligt smal. Men det kanske är så jag ska se ut? Jag kanske aldrig ska upp i det som kallas för "normalt". Vad vet jag.

Nog om mina små bekymmer. Imorgon händer en trevlig sak. Ska lägga mig och tänka på det nu istället. Hej!