Fyfan för denna dag. Började i katastrof. För det första var jag tvungen att åka in till mando vilken bara det är extremt jobbigt. Sedan blev det inte bättre av att det var knas med tågen vilket gjorde att jag kom dit 1½ timme senare än planerat. Fick väldigt mycket skäll med det eftersom jag då missade frukosten. Hallå, som att jag kan påverka tågen eller?

Bråk och en sur Sofie. Fan vad jag är arg. Jag bara känner hur jag kokar inombords. Snart slutar jag där. Jag orkar inte med det längre. Kalla mig dum, självisk eller vad tusan ni vill men jag är säker på min sak. Där ska jag inte gå kvar länge till. Det är dags att jag och mando avslutar vår relation med varandra.

Dagen skulle ha slutat skit om inte finaste hjärtat Angelica ställde upp och kom in till stan för en liten fika och pratstund. Finns det någon finare person? Asså jag blir helt varm inombords. Jag är så van att få skit ifrån folk så när det dyker upp en sådan som hon blir jag .....så himla rörd. Rörd och tacksam. Jag är glad att jag har Angelica vid min sida. Det finns ingen som ställer upp som Angelica. Hon finns där och stöttar när man behöver det. Jag skulle ha gråtit sönder denna eftermiddag om inte Angelica hade kommit. När hon kom blev allting plötsligt så mycket bättre.
   Vad vore jag utan dig? Vad vore ett liv utan dig?

Annars har jag nördat mig och pluggat lite matte idag. Det var ganska svårt faktiskt. Har lite panik inför nästa vecka. Vill gå gärna fixa detta. Vill hänga med. Vill förstå vad läraren pratar om.

All my love to you!

 

izzi

27 augusti 2011 13:00

Usch.. vet vad du menar med Mando... aven fast man inte kommer dar så ofta så vill man bara avsluta...
jag hatar att gå dar, att va så nervös fore man ska dit...

Och det värsta är nar man kommer ute ifrån dar och gråter ...

Hoppas det blir battre... :) Bra att man har kompisar som man kan prata med!!! :)

http://living-with-anorexia.blogspot.com

Sofie

27 augusti 2011 15:01

Hmm hate it. Känslan av att komma dit och bara bli nedtryckt och ledsen.
Jag får ju liksom sluta nu om jag vill också. Men är inte helt säker ännu på hur jag ska göra. Kanske stannar en liten period till och försöker. We´ll see.

Take care sötnos!

 

Angelica

27 augusti 2011 17:32

jag finns alltid här o där för dig. vart du än är, det vet du <3 du är bäst. älskar dig,
<3
jag kommer alltid ta emot dig.

http://www.anorexijag.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...