Fick finbesök igår utav två gamla skolkompisar. Mycket trevligt vill  jag säga. Jag tycker att det är viktigt att hålla kontakten med vänner, även om man inte längre går i samma klass/skola. Viktigt att man vårdar vänskapsbanden så de inte går sönder och man kanske förlorar vänner som är helt underbara.

Iallafall var de hemma hos mig. Vi fikade och snackade gamla minnen. Synd att avståndet mellan oss är så långt bara. En utav dem pluggar i Halmstad och åker bara hem hit ibland.

Jag har funderad över en annan sak. Det finns så sjukt mycket saker jag vill göra i livet. Stora saker och lite mindre saker. Jag ska börja skriva på livets lista. Rada upp de sakerna jag vill göra i livet. Sakerna jag ska göra innan jag dör. Tycker ni borde göra detsamma, det är kul! Ännu roligare om man faktiskt lyckas uppfylla sakerna som man har på sin lista. Jag kan börja visa er ett litet smakprov på min lista. Sofie´s livslista.

Jag ska innan jag dör;

• Åka parisehjulet på Grönalund en vacker sommarkväll med någon jag tycker väldigt mycket om.
• Åka runt till varje tunnelbanestation inne i stan
• Skaffa mig ett bra extrajobb (en sak som gäller just nu)
• Gå på blinddate med någon
• Få en "större" roll i någon tv-produktion
• Köpa mig ett alldeles egen husdjur som bara är mitt
• Gå på midnattsbio med någon jag tycker om
• Äta bara glass i en hel vecka
• Resa jorden runt
• Besöka minst ett land i varje värdsdel
• Åka till regnskogen i Amazonas
• Besöka fler länder i Afrika
• Få se vilda pingviner i Sydafrika
• Få se vilda lemurer på Madagaskar
• Besöka galapagosöarna
• Övernatta i en iglo
• Övernatta ute i öknen eller djungeln
• Lära mig minst ett språk till flytande
• Åka på massa volontärresor
• Studera marinbiologi på Hawaii Pacific University

Ja men det där var väl bara början då   . Men listan byggs ständigt på.

Uppe med tuppen idag. Vaknade redan halv 5 faktiskt. Varit så himla nervös hela gårdagen och natten. Varför? Skulle träffa min behandlare från mando idag för första gången på år och dagar. Så dumt och onödigt att bli nervös egentligen. Jag gillar ju honom så himla mycket. Men samtidigt känns det jäkligt nervöst när det går så lång tid imellan. Rädd för att han skulle dömma ut mig för min storlek och för att jag fortfarande ser ut som en liten tunn sparris i kroppen.

Jag är så konstig just nu. Jag menar;
Jag är jämt törstig och dricker hur mycket som helst. Jag går jämt på toaletten.
Jag är jämt trött och slö.
Jag är alltid, då menar jag alltid hungrig, hur mycket jag än äter tycks jag aldrig bli riktigt mätt vilket gör så att jag äter säkert dubbelt så mycket som jag ska äta. Visserligen kan man ju tycka att det är bra men ändå tycks jag inte gå upp i vikt. Står och stampar på samma ställe liksom och det gör mig så irriterad/ledsen. Och när jag väl blir mätt blir jag övermätt istället och kan knappt stå upprätt. Jobbigt att det ska vara antingen eller.
Sedan så har jag ätit på tok för mycket socker nu i sommar. Jag har överätit onyttigheter verkligen. Någonting som inte heller är särskilt bra .

Alla möjliga saker har snurrat runt i huvudet på mig och jag börjar nojja sönder mig själv med diverse diagnoser. Diabetes, struma, osv.. Någonting är galet iallafall men jag hoppas han kan hjälpa mig med det. Har jag diabetes eller struma så skriker jag rätt ut, för det är absolut inga saker jag vill ha.

Mötet mellan oss gick bra iallafall och han var snäll och förstående som vanligt. Jag har upptäckt att han bryr sig så himla mycket om mig och det gör mig rörd. Fattar inte att han orkat bry sig alla gånger. Hur kan han tycka så bra om mig? Han tyckte vi skulle kolla upp alla mina "diagnoser" jag var rädd för så jag skulle få komma in och ta blodprov någon dag. Vet inte hur mycket ett enstaka blodprov kan säga men det stillade min oro litegrann iallafall. Innan vi skildes åt fick jag en stor kram varpå han sa ; "Jag tycker så mycket om dig Sofie. Du är en sådan fin och godhjärtat person och jag vill göra allt jag kan för att hjälpa dig, glöm aldrig det".  Liksom åh, nu får jag ju dåligt samvete för att jag vill sluta där. Måste han säga sådana fina saker till mig??

Skolan börjar om 1 vecka nu. Nervös tjej här. Har läst igenom nästan alla mina böcker jag har hemma så jag känner mig lite förberedd iallafall. Inte helt lost.

De här senaste dagarna har verkligen blivit konstiga. Inte nödvändigtvis konstiga på ett dåligt sätt utan mer konstiga i den bemärkelsen att jag inte gjort någonting planerat. Jag hade planerat in massa saker den här veckan, varje dag. Trodde jag hade klart för mig vad jag skulle göra på varje dag men när den dagen väl kom blev det så att jag gjorde helt andra saker än vad jag från början hade planerat. Haha.

Igår skulle jag provjobbat på ett ställe men det visade sig att det bara blev en kort liten intervju så mitt provjobb sker imorgon istället. Nervös tjej.
Efter den korta intervjun åkte jag iväg på en spontanfika med en väldigt fin och speciell kille jag lärt känna.

Känns inte riktigt som jag när jag skriver det här nu. Jag brukar inte vara den som umgås med killar på det där sättet. Aldrig haft någon relation med någon. Jag vet inte hur man gör eller ska bete sig. Trots min ålder har jag absolut noll erfarenhet. Men guud jag tror jag gillar honom på något sätt. Kanske mer än en vän. Och vad är det han ser i mig isåfall?  Vad är det med mig som han finner attraktivt?

Idag skulle jag sitta i någon testpanel för typ elektronikapparater men istället blev det möte med fina Angelica inne istan och sedan ett spontanbesök hos Elin som för tillfället befinner sig på SÖS. Blandade känslor men samtidigt kändes det fint och värdefullt att få komma dit. Få stötta en vän man tycker om. Hon fick en nalle av mig som jag själv haft då jag varit inlagd tidigare. Tackar både Elin och Angelica för dagen.

Så spontan får bli veckans ord.

Allting är inte alltid bra. Allt går inte alltid rätt. Jag har förstått det nu tror jag, men jag vägrar skämmas för det. Jag är ju människa och alla människor gör fel. Så det är lika bra att berätta om och våga erkänna sina brister än att förneka dem.

Igår hade jag ett breakdown. Jag gjorde ett litet snesteg. Åt på tok för mycket än vad som är bra att äta. Överåt igårkväll. Efter ett X antal stora skålar med gröt, honung och mjölk mådde jag allt annat än bra. Både psykiskt och fysiskt. Hade ont i magen så jag knappt kunde andas, skakade i hela kroppen och kände mig alldeles spyfärdig och svimfärdig. Hemskt. Det ska inte få hända igen.

Det jag blir så arg på med mig sjäv är att ibland tycks jag aldrig bli mätt. Jag menar, när övriga personer i min familj blir mätt på en sak kan det ibland krävas att jag äter tre gånger så mycket innan jag blir mätt. Hur wierd är inte det på en skala?

Så där har ni en utav mina svagheter. Jag fullkomligt vräker i mig mat ibland. Fast jag behåller den ju såklart alltid. Tro inget annat!!

Ändå ser man ut som man gör. Hmmm. Smal som en jävla sparris. Jag kan ibland få för mig att jag ser ganska hälsosam och fräsh ut. Smal, fast ändå inte sjukligt smal. Men det kanske är så jag ska se ut? Jag kanske aldrig ska upp i det som kallas för "normalt". Vad vet jag.

Nog om mina små bekymmer. Imorgon händer en trevlig sak. Ska lägga mig och tänka på det nu istället. Hej!

Ni skulle vart inne i stan idag asså, och sett prideparaden! Var det någon som gjorde det? Kunde inte låta bli det men jag fick ett fånigt leende på läpparna utav all musik och alla tjoande/skrikande/sjungande människor. Nästa år vill jag gå med.

Var egentligen inte alls planerat idag att jag skulle dragit in mot stan men så blev det ändå. Jag fick mig en riktig Sofie-dag idag. En eftermiddag på stan med mig själv och det behövdes kan jag säga.
Efter lunchen åkte jag in till stan, såg lite på pride som sagt och hamnade sedan inne på ett café där jag slog mig ner med min nyköpte kemibok och läste litegrann. Man behöver    sådana stunder för sig själv ibland också. Prova det vettja! Så skönt att inte behöva tänka på någon annan än sig själv.

Dessutom är jag glad och fylld av självförtroende just idag eftersom jag fått flera busvisslingar och blivit uppraggad asmycket idag och igår inne i stan. Kanske är jag finare än vad jag tror?

Vilken nörd jag är!
Var och köpte mina kursböcker inför skolan igår. 7 tjocka och goa böcker kom jag hem med. Spännande. Jag låter som en riktig liten plugghäst nu men "fan vad jag längtar efter att få börja jobba i böckerna".
Har redan börjat läsa lite i fysik och biologiböckerna. Känner att det är bra om jag har lite försprång och läser in mig lite redan nu. Tro mig, jag kommer behöva allt försprång jag kan få.

Nu; big brother och lite natt-snacks.

Det är augusti. Helt sjukt!
Sommaren är nästan över nu. Fast ändå är det kokhett utomhus. Jag måste säga att det här sommaren inte har blivit riktigt som jag tänkt mig. Det har varit en ganska rutten sommar faktiskt med massa sjukdom och andra små skitsaker. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa ska bli bättre. Även om det har varit lite ljusglimtar här och var.

Jag var så ledsen så ledsen i söndags. Det var en sån där helt sjukt dåligt och deppad dag och allt blev bara fel till en början. Dock så åkte jag in till stan för att träffa Angelica på eftermiddagen och det blev min räddning. Tack sweety, you made my day   .

En av de sakerna som gjorde mig mest deprimerad var alla dessa jobbansökningar som jag ständigt gör och som jag aldrig får svar på. Snart ger jag fan upp! Hur svårt ska det behöva vara att få ett extrajobb här i Stockholm? Samtidigt känns det som om vissa bara flyter in på bananskal och får varenda litet jobb de söker. FYFAN vad livet är orättvist ibland.

Kändes lite som mitt liv var över där ett tag. Som att jag aldrig kommer få någon inkomst och aldrig kommer kunna uppfylla de drömmar jag har i framtiden. Utlandsstudier, volontärresor. Goodbye.

Iallafall. Veckans planer är;

• Söka ännu fler jobb
• Åka in till stan någon dag och se pride
• Köpa studieböcker till skolstarten
• Börja läsa lite i böckerna
• Träffa en gammal barndomskompis

Snälla ni, stirra er inte allt för blinda på föregående inlägg. Det är lugnt. Jag mår redan nu efter ett par dagar bättre. Var ganska bara någonting tillfälligt? Biverkningar av medicinerna jag ätit för min hosta?

Dock är jag trött utav andra anledningar. Solen och värmen! Seröst, har vi plötsligt fått medelhavsklimat till Sverige? Jag tror det ibland. Vem behöver åka utomlands en dag som denna?  Samtidigt kan jag faktiskt ibland längta efter en lite svalare dag. Man tappar ju liksom lusten för allt i den här värmen. Orkar inte äta eller göra någonting och man blir tillslut bara liggandes där, flämtandes i värmen.
Lillkisses håller även hon på att få värmeslag tror jag. Sötnosen ligger bara ner och flämtar och orkar inte alls vara ute och springa som hon annars gör.

Ikväll blir det filmkväll med hela 3 bra filmer på tv:n.

PUSS!