Seröst. Ibland kan jag bli så jävla rädd. Livrädd.
Ibland reagerar min kropp så konstigt och jag har ingen aning om varför den gör som den gör.

För det första är jag alltid, och då menar jag alltid kissnödig(heh, kanske privat ämne men det är min blogg). Det kanske inte låter så jobbigt men det är det. Tänk er att aldrig kunna gå 100 meter utanför huset utan att bli kissnödig och behöva söka upp en toalett. När jag åker in till stan för att göra ärenden, hänga med vänner osv får jag verkligen kämpa med det. Hålla god min och försöka hålla ut(om det inte finns en toalett i närheten). Det jobbiga med det är att om jag är utan toalett för länge blir jag tillslut alldeles yr och svimmfärdig och får kramper i magen. En gång höll jag på att säcka ihop ute på stan för att jag inte hittade en toalett.
Det spelar även ingen roll hur mycket vätska jag får i mig under dagen utan jag är minst lika kissnödig ändå. Jobbigt nu på sommaren när det är varmt och man faktiskt måste dricka mycket. Då blir bara problemen såklart ännu värre.

Sedan så har jag på senare tid börjat få ont i vänster bröstkorg. En fruktansvärd smärta som sitter i riktigt länge när den väl kommer. Känns som knivar som skär in i bröstkorgen. Det kan uppkomma lite när som helst under dagen. Ofta vid ansträngning men ibland av minsta lilla anledning. Scary.....

Sedan så är jag alltid så trött. Jag känner ofta mig svimmfärdig och illamående om dagarna. Vad jag än gör. Ibland tilloch med när jag ligger ner och vilar. Detta har jag ingen aning om varför men det gör mig så ledsen iallafall.

Alla de här sakerna. Jag förstår inte varför?! Jag äter bättre och mer än någonsin. Jag borde vara piggare än någonsin. Ha energi så det räcker och blir över. Men de senaste dagarna har gjort mig seriöst livrädd. Vad händer med mig? Varför reagerar min kropp så konstigt? Jag har ju inte gjort något.
Inte ens när jag var som sjukast mådde jag såhär. Någonting är fel. Och jag vill veta vad.