hey. vill inte sitta här varje dag och skriva om hur förjävligt allting känns nu. samtidigt kan jag inte  inte ljuga och säga att det är bra heller, för det är det absolut inte. varje dag är kämpig på ett eller annat sätt, men å andra sidan har jag aldrig trott att livet vore som en dans på rosor heller.

jag känner mig en aning desperat. orkar inte med att gå runt och må såhär dåligt med mig själv. orkar inte med den här jävla kroppsångesten. inte hur länge som helst.
läkare och övrig vårdpersonal säger att "det kommer gå över inom en snar framtid" "din hjärna kommer så småning om vänja sig vid din nya kropp". jovisst, men hur jävla lång tid ska det behöva ta? nog borde det få finnas gränser. det tycker iallafall jag. och det borde finnas en gräns för HUR dåligt man ska behöva må.
ska man behöva vara så pass äcklad över sig själv att självmord ska kännas som enda vägen ut? ska man behöva droga ner sig med tabletter för att klara av vardagen?
för kroppshatet är så stort. blir så handikappad. kan inte göra någonting utan ångest. inte använda de kläder jag vill ha, inte dusha, inte sitta ner på rumpan (måste stå på knäna lutad mot något bord), inte träffa folk och vara social. fan vad jag hatar det läget jag satt mig själv i.

jag vill ändå inte ge upp. det vill jag faktiskt inte när jag tänker efter.
jag vet också . att klarar jag mig igenom den här perioden då klarar jag ta mig tusan av allt. då har jag kommit längre i mitt tillfrisknande än vad jag någonsin gjort. då ska jag belöna mig själv med någonting stort.

förresten . kom just på. min tid på scä är nu ett avslutat kapitel. en ny remiss har skickats till ett annat ställe istället. slängs runt som en vante till olika institutioner. hur många vändor pallar man?

xoxo

 

sara

21 juni 2013 16:42

Du har såå rätt Sofie!! om du klarar dig genom det här, ja då väntar världen på dig runt hörnet! du kan göra allt! nog för att det är en hemsk erfarenhet som jag önskar att ingen behövde uppleva, men den erfarenheten är ett bevis på att du KAN och att du har VILJA. Det är inte alla som har den erfarenheten, den styrkan, det modet att klara av. men du klarar detta <3 Glad midsommar!! KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...