Asså. Jag har varit så jävla ledsen idag. Så jävla skör. Inte har det blivit bättre av att det var sjukt stressigt på jobbet idag heller. Jag levererar verkligen inte bra under stress har jag lärt mig.  Var tvungen att bryta av, gå och sätta mig utanför kliniken och storböla. Bara få ur mig all gråt som samlats inombords. Skitsamma om jag såg "dum" ut , behöver jag gråta så behöver jag gråta. 

Midsommar var super. Helt perfekt faktiskt. Var hemma hos Jonas och hade det trevligt. Folk var snälla och stämingen var bra. Men det blev lite känsloladdat ändå, speciellt det här med maten. Jag vill inte påstå att jag är sjuk längre men vid vissa situationer så gör sig min bakgrund påminnd. Jag är väl medveten om att jag inte har det bästa förhållandet med mat. Jag äter rent ut sagt ganska konstigt (i andras ögon). Dock så äter jag det jag känner mig sugen på. Försöker inte smita undan mat längre eller svälta mig. Men ibland när det blir för mycket utav någonting så blir det jobbigt. 

Jonas pappa hade bakat en fantastiskt god jordgubbstårta. Midsommarstandard. Efter en stor middag(större än vad jag är van vid) kändes magen väldigt uppblåst och jag fick olustkänslor. Jag tänkte att "jag skippar tårtan, det är trots allt viktigare att äta maten". Men sedan gick några timmar, spel plockades fram och jag började känna det där suget efter någonting sött. En stund senare hade jag slukat 2 stora tårtbitar. Folk liksom tittade på mig med stora ögon "får hon verkligen i sig det där?" Ångesten var framme både en och flera gånger den kvällen. Grät väl en liten skvätt för mig själv men lyckades sedan prata lite med Jonas och säga som det var, hur jag kände mig. Hans ord var så klockrena, och han sa de där orden som jag så väl vet men som jag ändå behövde höra en gång till. "Det gör inget om man äter lite mer än planerat ibland. Du går inte upp i vikt för det". 
Och så är det ju.