Jag känner en enorm saknad just nu. Saknad efter min älskade prins.
Halvligger här i soffan och ser på en film på datorn. Känner mig så oerhört ensam. Ensam, liten och ynklig utan hans närhet. Utan att ha någon att kunna få lägga armarna runt. Jag älskar verkligen min prins. Så himla mycket. Trodde inte jag kunde fastna så för en kille men vad ska jag säga, I´m hooked. I´m hooked on a feeling, I´m high on believing...  

Vi umgås i princip jämt(förutom när hans plugg kommer ivägen), sover sida vid sida och gör det mesta ihop så så fort vi är ifrån varandra känns det bara fel och konstigt. Minuten efter att han har gått ut från min ytterdörr saknar jag honom. Han är den jag helst vill krama när jag känner mig ledsen. Den jag vill krama om jag får ångest samt den jag vill krama om när jag är glad. I min drömvärd skulle vi umgås varje dag men vi båda vet att det inte kommer att fungera i längden. Inte nu iallafall. Det får vi ta i framtiden när vi väl flyttar ihop(hehhe).

Nejmen det är väl sunt att få vara ifrån varandra lite så man hinner börja sakna den andra. För min skulle skulle det räcka med några timmar ifrån honom för att jag ska få en sån där extrem längtan men han behöver nog lite mer tid på sig. Dessutom som sagt har han mycket med sitt plugg och vem är jag som ska komma och förstöra för honom där? Är han jämt med mig kommer han inte kunna fokusera på sina studier som jag vet är viktiga för honom.

Slutsats: Saknar min älskade Jonas.