I måndags hände en fruktansvärt tråkig sak. I måndags var jag tvungen att avliva min älskade katt Fiona. Min fina och trofasta vän som alltid funnits där för mig.

På hösten 2007 köpte jag hem henne från Stockholms Katthem efter att ha jobbat som volontär där en längre period. Jag hittade då en helt ljuvlig katt (som då hette Samosa men som sedan blev Fiona) som jag tog med mig hem helt enkelt. Hann ha Fiona i 9 år och är så tacksam för alla dom åren. Har fått sett henne utvecklas och bli mer och mer social och kelig. Hon har aldrig varit någon jätteskyggis direkt men var ändå lite avvaktande då hon kom till oss.

Fiona var en sån speciell katt. Visst, det säger väl alla om sina egna katter men hon var det verkligen. Hon älskade att vara nära oss. Inte sådär nära så att man kunde ha henne i knät men ville gärna sitta "med" , fast lite på avstånd. Smygsocial kan vi kalla det =) . Så hon gillade att sitta en bit ifrån oss i soffan när vi andra kollade på tv t.e.x Hon älskade även att bli buren. Man kunde gå runt med henne i huset med henne på sin axel och hon bara hängde där och dinglade. Så oerhört mysig. Och hon kurrade/spann konstant. Bara man strök henne lite lätt över ryggen kurrade hon så högt. Ett litet matvrak var hon allt minsann. Väckte mamma redan vid 5 på morgonen ibland och skulle ha mat. Spelade ingen roll hur mycket mat hon fick för hon var alltid ändå sugen på mer. Så fort man gick in i köket sprang hon efter jamandes i hopp om lite mat.

Hon var verkligen min finaste vän, och hon brydde sig om mig , även om man kan tänka att "en katt gör inte det , de är bara hundar som visar kärlek på det sättet". Fiona förstod när jag inte mådde bra. När jag ex låg med magkramper i badkaret och skrev av smärta brukade hon komma in i badrummet och lägga sig där vid mig tills jag slutat skrika. En gång hoppade hon upp på toaletten och satte sin tass på min axel då jag låg i badkaret. Hon brydde sig om den som mådde dåligt.


Men Fiona var sjuk. Vi upptäckte i februari att hon hade massa knölar vid buken vilket sedan visade sig vara juvertumörer (bröstcancer). Hon var ju snart 15 år så det är egentligen inte så konstigt att få sådana problem vid den åldern. Hennes cancer hade blivit ganska långgående och hon hade börjat få metastaser i lungorna och började få problem med att andas så vi beslutade oss för att ta bort henne vilket kändes hemskt men det var nog bäst för henne. Lillhjärtat.

Att få vara med när hon somnade in var fint samtidigt som det var helt fruktansvärt. Man verkligen såg när hjärtat slutade slå och när hon försvann iväg. När hennes själ försvann. Höll i hennes tass in i det sista och bara kände hur alla musklerna slappnade av mer och mer för att sedan bli helt ledlös.

Nedan följer en samling bilder på Fiona

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...