Well. Sofie är egentligen inte mitt förstanamn.

Jag heter Vanja Sofie, så mitt förstanamn är Vanja. Knäppt va?

Förut hatade jag det. Som jag skämdes. Tyckte Vanja var det mest puckade och konstigaste namnet en förälder kunde döpa sitt barn till. Stackare som får bära det namnet. Men det finns faktiskt en liten söt historia bakom det namnet.

Min gammelmorfar och gammelmormor var på Skansen en dag. De gick förbi den där stora scenen som finns där. Just den dagen sände de från någon radiostation tror jag och det var Sven Jerring som var programledare. Hur som helst så plockade han upp en liten flicka ifrån publiken som kom upp på scenen och fick sjunga i någon mikrofon. De tyckte hon var så söt och charmig, och ja, den flickan hette just Vanja.

Nu känns det väl okej att bära det namnet. Det är udda ja, men samtidigt tycker jag inte om att vara som alla andra :) . Gillar att sticka ut ur mängden..

Har funderat på en sak. Det är snart 2011. Med andra ord är perioden 2010 snart över. Har funderat på att göra ett inlägg där jag skriver om mitt 2010, i text och bilder. Skriva ett litet stycke om varje månad. Det har trots allt hänt så mycket under det här året. Har verkligen levt på de yttersta gränserna. Har upplevt så mycket smärta men också stunder av så mycket glädje. Blir nog ev någon gång under nästa vecka isåfall. Vad tycks? Ska jag skriva ett sånt inlägg??

Massa julkramar

Måste bara säga förlåt för gårdagens arga inlägg. Min aggression har gått över och jag är glad igen. Det var bara så himla skönt att få skriva av sig. Men visst ligger det någonting i det jag skrev ändå. Jag skulle bra gärna vilja flytta hemifrån. När jag ser på alla mina gamla vänner och vad de har åstakommit, vart de är i livet nu (pluggar i andra städer, bor hemifrån, tagit körkort, m.m) kan jag känna mig rätt misslyckad och barnslig i jämförelse.

Idag firar vi mini-jul här hemma eftersom vi i familjen( - mamma ) åker upp till släkten i Karlstad imorgon. Så nu håller vi på att laga julmat för fulla muggar här hemma. Funderar över hur jag ska lyckas få i mig allting. Får ta ett litet smakprov av allting , hehe. Vad är er favorit på julbordet?

I eftermiddag blir det därför julbord, paketöppning och lite annat mys. Och jag måste bara påpeka hur otroligt skönt det är att fira sin jul hemma i år( eller, hemma och hemma, med familjen iallafall). Julen 2009 firades på mandos heldygnsvård med sagan om de två tornen (what??). Ingen julstämning för fem öre. Så jag ska vara riktigt glad som slipper det stället den här julen. För egentligen, vem vill tillbringa sin jul där?

Nu tillbaka till julmaten. Måste ju bidra lite , eller hur?

AAAARH. Låt mig få skrika ut min frustration över allt och alla. Jag känner bara hur less jag är på allting just nu. Känner hur jag blir mer och mer irriterad på folk i min närhet. Så trött på alla där hemma just nu bara. Känner att jag skulle vilja flytta hemifrån så fort som det bara går.

Det är bara massa onödigt bråk därhemma. Om allt mellan himmel och jord. Det går inte en enda dag utan att vi råkar ut i bråk. Bråk som slutar med att någon smäller igen dörren efter sig och skriker.

Fan vad jag inte orkar vara hemma just nu. Vill flytta långt bort, ha mitt egna hushåll och bo själv. Slippa allt vad syskon heter för en tid. Vill växa upp.

Längtar tills i vår då det blir Göteborg över 5 veckor för mig.

Chiao

Vet precis hur jag skulle vilja ha det!

Fick jag välja skulle jag vilja vara Paris Hilton för en dag. Inte för att jag gillar henne något vidare, men jag gillar däremot lyxlivet hon får leva. Inte svallerpressens fula ord och rubriker, men övrigt. Tänk ändå att få leva hennes liv. Få miljontals pengar och i princip kunna köpa dig vad du vill. Och bo lyxigt. Bli bjuden på häftiga fester och liknande. Få allting serverat. Låter inte helt fel va?  

Skulle även vilja vara Vanessa Paradis för någon dag och få spendera tid/umgås med Johnny Depp  .

Ja ni. Inatt drömde jag ingenting(eller jo säkert, men ingenting jag minns).

Sist jag drömde var förra veckan. Dagen innan jag skulle ha mitt prov om judendom. Jag hade läst på så fruktansvärt mycket på det där provet så jag drömde att jag var en jude. Haha.Drömde om att jag var med under andra världskriget.

Men nu är provet gjort iallafall. Så himla skönt!

Och idag fick jag jullov också. Mysigt. Ser så mycket fram emot den här julen nu iår. Det blir en jul hemma med nära och kära. Inte en jul på ett sjukhus!

Finns inte så mycket att säga. Jag är inte så erfaren på den fronten om man säger så.

Men. Jag var väl runt 11-12 års åldern. Gick i 6an. Han hette Anton och det var allting väldigt fjantigt. Vet inte ens om det var riktig kärlek ens en gång. Det var mer att mina klasskompisar (som själv hade pojkvänner) ville att jag också skulle ha en och så "utsåg" jag en kille jag tyckte var okej. Haha

En speciel dag just idag. Ingen runt omkring mig vet vad som hände där, för just ett år sedan. Ingen kan inse eller förstå just hur det kändes. Hur hemskt det kändes. För det gjorde det verkligen. Den 20e december 2009 är ett fruktansvärt datum. Ingen kan nog förstå hur ont det gör i hjärtat av att behöva minnas allt det som hände.Tyvärr kan jag inte glömma det heller. Minnena jag har inom mig kommer alltid finnas kvar.

Det känns lite som igår. Då jag och mamma satte oss på tåget den kalla vintermorgonen. Påväg in till flemmingsberg och huddinges sjukhus. Vi hade fått en detaljerad beskrivning av hur vi skulle ta oss fram. "Ni går rakt fram till ni ser novum-huset" hade han sagt, läkaren vi träffade bara några dagar tidigare.

Vi gick in genom portarna, åkte upp till våning 4 , och där stod vi, utanför ingången till mandometerklinkens heldygnsvård. Blev mötta av en medelålders kvinna med rött hår, Nina, som hälsade mig välkommen och erbjöd sig att visa oss runt. Vi gick igenom avdelningen och jag blev visad till mitt nya rum.Allting kändes fortfarande bara som ett enda stort skämt. Det kunde inte vara verklighet. Men det var det.

Blev senare avdroppad i en fotölj inne på avdelningen där jag blev sittandes i något som kändes som evigheter medan mamma fick prata med diverse personal på avdelningen. Sedan gick hon och lämnade mig där, alldeles ensam med mina tårar. Kände mig så bortstött. Som en liten hundvalp som matte nyss har lämnat av på dagis för första gången.

Sedan kom några veckor utav rent helvete. Men det kan jag inte skriva om nu för tårarna räcker inte till.

En sak vet jag iallafall. Jag ska aldrig mer tillbaka dit igen. Aldrig i livet.

Måste bara tipsa om en låt. Min nya favoritlåt.

Robyn - Indestructible. Så himla skön och härlig låt. Och ja, Robyn är faktiskt hur bra som helst. Har aldrig riktigt förstått hur bra hon egentligen är och hur hon har kunnat bli så stor och framgångsrik som hon är. Men nu tror jag att jag förstår.

Och ett klipp ifrån när hon var med och uppträdde på Svenska Hjältar-galan i måndags. Asgrym!

Glömde att ge en resumé ifrån veckan som varit. Men det har iallafall varit fullt upp. Både i skolan och på fritiden. Veckans guldklimpar var;

måndagen då jag var på galan som sagt samt fredagen då jag var inne i stan med två sötnosar.