Vet ni, jag känner mig ofta så himla ensam. Det dumma är att jag aldrig tycks komma på varför jag känner mig så ensam. Är det bara en känsla jag får för mig eller är det verkligen så att jag är ensam. En utstött och bortglömd själ? Och isåfall varför är jag dömt till att vara det? Vad har jag gjort för fel?

Ibland känns det som att folk bara sviker och kastar skit på en. Säger att de bryr sig och finns där för en fast det bara innerst inne är en stor fet lögn. Folk säger att de tycker om en men när det kommer till kritan så vill de aldrig ses eller umgås. Kommer alltid med ursäkter eller bortförklaringar till varför de inte kan träffas. Då undrar man ju samtidigt hur de är så himla gulliga på internet och skriver långa texter och meddelanden om hur mycket de tycker om mig. Jag blir så ledsen, sårad och besviken på sådana människor. Det tråkiga är att det finns alldeles för många utav dem.

Sedan vet jag inte hur man definerar "en vän". Hur nära ska man stå en person för att få kalla sig själ den personens vän? Och är bekant samma som en vän?

Jag har nämligen alltid trott att jag varit omringad utav många vänner men nu när sanningen ska fram och när jag börjat verkligen tänka efter så har jag nog knappt några "vänner" utan mer.... bekanta. För en vän skulle alltid ställa upp på och tycka om en vad som en hände, eller hur? Inte bara när man gör de där extra speciella och bra sakerna utan även till vardags.

Så ledsamt att tänka på det här. Hur jävla ensam jag ändå är. För det känner jag mig verkligen. Och vem vet, kanske är jag dömd till att alltid vara ensam? Kanske är det mitt öde?

 

Sara

15 juli 2011 09:43

Hej Sofie.
Nej, du är inte dömd till att vara ensam för du är en sådan otroligt fin tjej. Jag förstår dina tankar kring vänner som skriver men aldrig blir det något mer. Jag känner mig själv träffad men du ska veta att i mina ögon är du den underbara tjej som jag skriver om. Det som gör det så svårt att trffas är att distansen mellan oss är så lång att det alltid är så svårt att lyckas ta sig ner till Stockholm för en kompisdate. Här uppe har det varit så mycket nu med jobbet, att pappa är sjuk, flytten osv. Men vi ska ses jag lovar. Vad sägs om redan nu i sommar. På nåt sätt ska jag försöka komma loss.
Jag tycker så mycket om dig min vän och tänker ofta på dig.

Din vän Sara.

 

Angelica

17 juli 2011 19:15

du är inte ensam, jag finns här, hoppas du vet det. du är en av mina närmaste vänner ska du veta. vi måste ses snart, va så synd att du blev sjuk sist.
älskar dig <3

http://www.fluffen.bloggagratis.se

 

Royana

26 juli 2011 21:47

Du är inte ensam, you have mee :D Bara ringa eller messa om det är något :) I'LL be there <3

http://royanna.blogg.se

Sofie

26 juli 2011 22:05

Aaaw , TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...