Jag fick jullov igår och det är underbart. Jag svävar redan runt på rosa små moln och att få ha lov i yttligare 1½ vecka till får mina mungipor att åka uppåt. Jag uppskattar verkligen att få vara ledig. Så himla mycket.

Min höst har varit jobbig. Trodde aldrig att skolan skulle få mig att må dåligt. Jag som alltid gillat skolan. Men nu har det varit annorlunda. Jag har fått kämpa mer än förut. Knappt ätit eller sovit under vissa perioder och senaste veckorna i skolan har verkligen all min energi varit slut. Jag har varit så trött och orkeslös. Gråtit för minsta lilla motgång och somnat under varje föreläsning. En klasskompis till mig nämnde faktiskt det igår innan vi skiljdes åt:
- Jag har märkt hur trött du varit den senaste tiden, hur din energi gått ner och du somnat hela tiden.

Ja energin har varit borta ganska länge. Jag har gått ner i vikt, blivit deprimerad och massa annat skit. Just därför måste jag se till att våren inte blir likadan som hösten. Just därför måste jag svälja min stolthet och be om hjälp igen.
Var förbi på mando idag och pratade med en behandlare där. Tårarna forsade ner för mina kinder men jag är också glad att jag åkte dit. Jag behöver deras stöd, råd och tips. Jag har insett det nu. Jag kan inte klara mig själv. Ensam är inte alltid starkast. Jag måste få hjälp med att lära mig handskas med motgångar bättre.
Så efter julledigheten ska jag dit igen och starta upp på nytt förhoppningsvis. Visst är jag rädd, livrädd. Hatar att vistas på den där kliniken men jag går helldre dit några få gånger än att bli riktigt livsfarligt sjuk igen och behöva BO där igen.

Ska fortsätta min kväll nu framför bingolottos uppesittarkväll. GOD JUL! <3