Jag känner mig lyckligt lottad ibland, och kan ibland känna hur mycket bra saker vi faktiskt får som vi egentligen inte tänker på.

Skolan tex. Jag känner mig så himla glad och tacksam som får gå om där yttligare ett år. Egentligen skulle ju skolan kunnat säga; nej glöm det, hon får inte en chans till och kastat ut mig helt men nu har jag istället fått en andra chans att klara av det en gång för alla, och jag tänker verkligen ta vara på varenda liten sekund av skolan nu framöver. Det är därför jag med glädje sitter massa extra timmar hemma på kvällarna och tar igen de sakerna som jag missat under tiden då jag inte gick fulltid i skolan.

Jag känner nästan att jag blir lite tårögd när jag skriver om det här. Blir alltid så himla glad när jag får så snälla och fina kommentarer utav folk i skolan. Alla lärare är så otroligt gulliga och är aldrig sena med att påpeka hur mycket fräshare och finare jag ser ut nu och hur bra jag är som orkar med allt det här. De ger mig sån peppning så det är inte sant.

Tänk också hur glad ett fattigt barn skulle vara om det fick gå i skolan. Överlyckliga!
När jag var nere i Namibia 2009 så fanns det ett barnhem där och vi fick vara med och hjälpa till som extralärare. De älskade att vara i skolan och lära sig läsa, räkna, skriva. Om bara fler kunde uppskatta skolan.

Nu lever jag iprincip som vem som helst och det är så skönt. Minns när jag satt på mando i rullstolen i våras. Hur mycket annorlunda mitt liv såg ut då. Hur mycket jag längtade ut till det "verkliga" livet.

Då uppskattde jag allting. Bara att få komma ut och ta frisk luft en gång om dagen fick mig att hoppa av glädje. Nu är jag ute dagligen   .

Att få komma hem varje dag och få umgås med sin familj. Att få vara nära dem som betyder allra mest. När jag satt på mando var det pest och pina. Var ständigt omringad av andra sjuka människor som inte alltid betedde sig särskilt bra. Saknade familjen varje dag.

Det är oftast när man är som sjukast och som sämst som man även inser hur mycket fina saker det finns i livet.

Det ska aldrig glömmas.

Så nästa gång ni klagar på livet, att det känns trist. Så tänk en andra gång. Att vanliga vardagliga saker för vissa kan betyda så himla mycket.

Ta hand om er fina människor