Fybubblan vad jag mått illa idag. Skulle jobba idag mellan 13-17.30 som planerat och timmen innan jag skulle till jobbet blev jag helt sjukt illamående. Var längesedan jag kände såhär men det var som att hela magen bara ville vända ut och in på sig. Ni vet sådär som man känner sig när man är riktigt riktigt magsjuk eller har blivit matförgiftad.
Inte blev det bättre på jobbet heller, snarare värre. Försökte ge en liten  hint om att jag inte mådde bra men det enda som hände var att jag fick en alvedon samt en klapp på axeln om att "det blir nog bättre snart". Orkade inte vara så glad som man ska vara, orkade inte servera alla gästerna med ett superstort leende som jag brukar göra. Huvudet dunkade som om någon stod bredvid mig med en stor hammare och slog på huvudet. Plus att jag kände mig alldeles febrig. Hurra!

Nejmen , tråkigt att bli sjuk men samtidigt är jag glad att det är nu jag blir dålig och inte nästa vecka. Fast även om jag skulle ha lite feber skulle inte det stoppa min resa direkt. Skulle åka iväg även med 40graders feber.

Jag är också glad över att bli sjuk eftersom det visar på att min kropp "tar emot näringen" eller vad man ska säga.

Förut när jag knappt åt blev jag aldrig sjuk  . Aldrig förkyld, feber eller influensor. Som om kroppen var immun mot allting. Jag kände mig såklart som superwoman vid de tillfällena men det jag inte förstod då var att anledningen till att jag inte blev sjuk var att kroppen hade fullt upp med att överleva och därför "fanns det inte plats" för att bli sjuk. Okej jag vet inte hur jag ska förklara det bättre..

Jag ska lägga mig i sängen nu. Peppa för att jag känner mig så pass bra att jag orkar jobba på fredag iallafall.