Jag har inte riktigt förstått hur jobbigt det är att ha heltidsjobb förns nu. Att ha heltidsjobb = ingen fritid. Åtminstone inte för mig. Jag är helt fullkomligt slutkörd när jag kommer hem och har inte mycket ork över för roligheter. Iallafall inte på vardagarna. Beundrar de människorna som orkar med både jobb och fritid.

Fast jag kan samtidigt inte klaga. Jag är sjukt tacksam för att jag får jobba på den kliniken som jag är på med tanke på att de är så bra och eftertraktade och har ett sånt fint ryckte som de har. Jag borde fan kyssa jorden som de går på.

För var dag som går blir jag mer och mer intresserad utav det medicinska. Det bara kliar i fingrarna på mig och jag skulle vilja göra så mycket mer än vad jag gör. Operera något djur eller två. Haha.
Igår var en fin dag. Jag spenderade stor del av tiden inne på vård(där de inneliggande patienterna är)och hittade en liten kisse där som jag bekantade mig med. Jordens sötaste och goaste lilla plutt men som dessvärre var väldigt sjuk. Han hade inflammation i bukspottskörteln vilket gjorde så han inte ville äta eller dricka något eftersom han hade så ont.

Lösningen fick bli att skötarna satte en sond som de matade honom genom. Detta för mig var en sak som jag bara kände att jag ville vara med på. Jag och sonder har en speciell relation. Det står mig nära hjärtat då jag själv upplevt sondmatning flera gånger. Visst var det nu snart 10 år sedan jag själv blev itvingad den vidriga sonden och fick den äckliga sondvällingen. Inga roliga saker inte.
Jag minns själv att det var otroligt obehagligt när de satte sonden så jag kan tänka mig hur det kändes för den lilla katten som fick en slang nerkörd i sin lilla näsborre. Katter som dessutom har väldigt lätt kräkreflex. Stackare. Såg på hur den hulkade sig och inte alls uppskattade det men samtidigt var det ju viktigt att den fick i sig näring.

Känner att jag är så delad vad gäller tvångsmatning på det där sättet. Det är förnedrande men samtidigt kan det ju gälla liv och död och visst borde man då göra allt man kan för att hålla djuret/människan vid liv? Inte bara låta ett värdefullt liv gå till spillo?

Fick vara med och mata katten senare den dagen också och jag tror nog ingen i personalen någonsin kunde förstå hur mycket ja uppskattade det ögonblicket. Hur mycket det betydde för mig och hur mina känslor/tankar gick i det ögonblicket. Ingen utav de känner till min bakgrund och historia. Men för mig betydde det så mycket att få vara den som hjälper en annan med sond. Inte själv vara den som ligger där och är alldeles hjälplös. Imorgon jobbar jag inte men så fort jag kommer tillbaks till jobbet igen ska jag (om han är kvar)gå direkt och gosa med honom.

<3