Ätstörningsvården i Sverige. Ja, vad ska vi säga om den?
Jag känner mig rätt knäckt och nerslagen just nu.  Var där tidigare i veckan på det stället dit jag sökt för ny behandling. Har visserligen fått en behandlare nu så det är väl bra antar jag. Men längre än så kom vi väl inte.
Jag hade trott att en plan hade gjorts upp för mig. Kände mig redo och full med motivation att kickstarta någonting nytt just nu i.o.m att mitt läge just nu blivit ganska mycket värre sedan jag kom hem från Sydafrika. Det är som att det mesta har rasat ganska rejält just nu och maten går sämre än någonsin. Jag känner mig inte ens sugen på saker jag brukar älska. Sitter och försöker googla efter goda matbilder jag är sugen på men hittar inte ett skit. Kan ni förstå hur min apiti är då?. Jag har fått en dipp och behöver någon som nyper mig därbak just nu.

Blev ledsen då det enda vi kom fram till var att "nu får du gå hem och sedan återkomma nästa vecka och gå på ett läkarbesök och veckan efter det göra en stepwise och SEDAN ska vi utforma en behandling"
Men hallå? Fattar ingen att jag kanske behöver någonting nu med direkten? Vore det så himla lätt att bara gå hem och skriva matdagböcker skulle jag för tusen redan vara frisk just nu? Dessutom känner jag att samtal en gång i veckan inte kommer ge mig någonting. Då kan jag likabra strunta i allting.
Och varför ska jag göra en stepwise när jag gjorde en i november veckan före Sydafrika? Förstår inte.

Så jag får väl försöka kriga ensam så länge. Försöka "hålla mig flytande", åtminstone fram till läkarbesöket nästa vecka. För jag vet att min kropp är allt annat än sund just nu så varför skulle jag inte få hjälp? Egentligen ska inte vikten behöva spela någon roll, man ska få hjälp oavsett men ändå. Vissa erbjuder en bara hjälp när man är på gränsen till döende.  Jag förtjänar min hjälp.



Så trött på allt det här. Vore det inte bara bättre om jag slapp alla sjukhus och läkarbesök helt? Vlken frihet. Vad skönt det vore. För ....egentligen vill jag ju inte alls tillhöra den där sjukhusvärlden. Egentligen vill jag bara att allt ska vara bra,

 

Minna

7 februari 2013 19:34

de kommer att bli bra!! du har viljan,de är de viktigaste! o de tar lite tid men håll ut,veckorna går snabbare än du tror o snart har du det gjort o kan få den hjälp du behöver! det är så scä lägger upp de för alla,sådär strukterat så de får ordning på allt först,men hjälpen kommer ska du se! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...