Jag skulle så himla gärna vilja veta vilka som kikar in här på min blogg. Ser ju läsarstatistiken men inte vilka som läser.

Så om ni orkar ta några minuter och svara på följande;
* Namn och ålder
*Stad
*Hur ni hittade ni till min blogg
*Varför ni läser ni den
*Förhållande till mat  (har en magkänsla av att många andra med "problem" läser)

Ätstörningsvården i Sverige. Ja, vad ska vi säga om den?
Jag känner mig rätt knäckt och nerslagen just nu.  Var där tidigare i veckan på det stället dit jag sökt för ny behandling. Har visserligen fått en behandlare nu så det är väl bra antar jag. Men längre än så kom vi väl inte.
Jag hade trott att en plan hade gjorts upp för mig. Kände mig redo och full med motivation att kickstarta någonting nytt just nu i.o.m att mitt läge just nu blivit ganska mycket värre sedan jag kom hem från Sydafrika. Det är som att det mesta har rasat ganska rejält just nu och maten går sämre än någonsin. Jag känner mig inte ens sugen på saker jag brukar älska. Sitter och försöker googla efter goda matbilder jag är sugen på men hittar inte ett skit. Kan ni förstå hur min apiti är då?. Jag har fått en dipp och behöver någon som nyper mig därbak just nu.

Blev ledsen då det enda vi kom fram till var att "nu får du gå hem och sedan återkomma nästa vecka och gå på ett läkarbesök och veckan efter det göra en stepwise och SEDAN ska vi utforma en behandling"
Men hallå? Fattar ingen att jag kanske behöver någonting nu med direkten? Vore det så himla lätt att bara gå hem och skriva matdagböcker skulle jag för tusen redan vara frisk just nu? Dessutom känner jag att samtal en gång i veckan inte kommer ge mig någonting. Då kan jag likabra strunta i allting.
Och varför ska jag göra en stepwise när jag gjorde en i november veckan före Sydafrika? Förstår inte.

Så jag får väl försöka kriga ensam så länge. Försöka "hålla mig flytande", åtminstone fram till läkarbesöket nästa vecka. För jag vet att min kropp är allt annat än sund just nu så varför skulle jag inte få hjälp? Egentligen ska inte vikten behöva spela någon roll, man ska få hjälp oavsett men ändå. Vissa erbjuder en bara hjälp när man är på gränsen till döende.  Jag förtjänar min hjälp.



Så trött på allt det här. Vore det inte bara bättre om jag slapp alla sjukhus och läkarbesök helt? Vlken frihet. Vad skönt det vore. För ....egentligen vill jag ju inte alls tillhöra den där sjukhusvärlden. Egentligen vill jag bara att allt ska vara bra,