Det var en absolut toppendag igår. Skönt att få umgås med sina gamla kompisar och könna sig normal för en gångs skull. Fick mig att inse hur "det normala" livet kan se ut. Jag tycker absolut inte illa om alla de fina människor jag mött under åren men runt 90% av dem har lidit utav olika psykiska besvär och stundsvis mått väldigt dåligt. Det finns fördelar med att umgås med varandra då men även nackdelar. Och en nackdel är att man aldrig får chansen att känna sig normal. Man går alltid på minor och kan aldrig veta när personen man umgås med ska börja må sådär superdåligt.

Igår fick jag vara bara jag, Sofie, sitta och disskutera normala och vardagliga saker. Inte bara prata om hur man mår osv. Ida och Maria är två helt fantastiska människor. Och de får mig att inse att det är inte så jävla hemskt att leva ett friskt liv. För de två är verkligen två utav de mest friska och hälsosamma människor jag träffat. De har inga ätstörningar, inga depressioner eller andr psysiska åkommor. De är två helt normala ungdomar som mår bra och värkar vara glada och lyckliga största delen av tiden. Jag ser verkligen upp till dem och beundrar dem för det.
Jag blir fylld av så mycket positivitet och motivtion när jag hänger med dem. Det GÅR att leva ett friskt liv! Det går!