Det har varit en mysig dag idag och jag har för första dagen sedan jag kom hem från Sydafrika åkt kommunalt igen haha. Hade nästan glömt hur det kändes att sitta på tåget. Har varit hemma på besök hos underbaraste Emma i hennes mysiga lilla lägenhet i Vällingby.  Hon är allt bra den där tjejen och trots att vi bara haft kontakt med varandra i drygt en månad så känner jag hur himla mycket jag tycker om henne. Och jag hoppas och ber på mina bara knän att den här vänskapen ska få hålla. För hur trist det låter så har jag förlorat riktigt många kontakter under det gångna året och jag vill inte förlora ännu en.

Vi hade som sagt en mysig film-dag hemma hos henne, åt pepparkakor och dravk kaffe/te. Känner mig så bekväm i hennes sällskap och det är så mycket med den där underbara tjejen som jag känner igen med mig själv. Och idag när vi umgicks ingås jag hur mycket jag faktiskt hade saknat henne nere i Sydafrika.

Jag provade ringa scä igår men de har tydligen inte öppet förns nästa vecka så jag får prova igen då. Jag är otålig och vill att hjälpen ska komma NU liksom. Orkar inte vänta mer av min dyrbara tid. Men bättre måste det ju bli!

Ledsen om jag värkat så deppd men jag är inte helt glad just nu. Och en stor del i det hela har att göra med att jag känner mig ledsen och besviken över min resa. Det var mycket som gick fel därborta och många som betedde sig illa. Jag hade förväntat mig mycket mer utav resan och vi kan ju säga att det absolut inte blev som jag hade förväntat mig. Och nu känns det som att alla i min närhet är besvikna på mig. Främst mina föräldrar men även andra släktingar. Som att de ser mig som en svag förlorare.

Nu väntar fredagsmiddagen ....