Det är kul när det känns som att allting går i ens väg. Härligt att få en stund utav lycka och glädje. När man känner sig sådär glad att det bara lyser om en. Då absolut ingenting kan förstöra ens humör. Jag fick ca 1 vecka med den glädjen. 
Men igår brast det. 

Jobbet, the job, som jag fått veckan innan(och som jag tyckte var så kul) blev jag kikad ifrån. Eller ja, kanske inte kikad, men utbytt. Egentligen var det jävligt fult gjort och jag fick ingen riktig förklaring till varför. "Du kan inte alla våra rutiner än"; nä vem fan kan det när man endast hunnit jobba 1 vecka? Men de bestämde sig för att byta ut mig mot en annan som kunde deras system bättre. Asså? 

Dessutom kom febern som ett brev på posten inatt. Hey, det går bra nu. Jag behövde därmed svika Jonas nu idag. Fina fina Jonas. Min bodyguard, prins, livräddare och tvillingsjäl. Ni ska veta något, att denna människa är helt ---- jag finner inga ord. Jag har liksom hittat den där människan jag alltid letat efter. Vi har massa saker gemensamt och tänker även likadant. Vi kan liksom avsluta varandras meningar ibland. Hur sjukt? Att behöva såra och överge denna fina människa just idag får mig att känna mig lite mycket värd som ett ruttet ägg. 

Vi hörs snart go vänner, då med goda nyheter hoppas jag. För som rubriken säger. Efter regn kommer väl alltid solsken?