Så nu är julafton över då, typ? Av någon skum anledning brukar jag alltid bli rätt så nedstämt och låg när alla "juldagar" är över. Känner någon slags tomhet. Är det vanligt att känna så eller är det bara min invecklade hjärna?
Whatever. Julafton blev bättre än vad jag hade planerat. Hade tänkt köra på en solo-julafton då alla andra i min familj åkte iväg till olika ställen i landet. Jag skulle ändå jobba nu i mellandagarna så jag sa att jag skulle stanna hemma. Sedan bestämdes det i sista sekund(typ) att Jonas skulle till mig och fira jul. Gissa om jag blev glad? Visserligen är det jobbigt mellan oss men jag tänkte och hoppades att ett par dagar själva hos mig skulle väcka kärleken till liv igen och få oss båda att inse hur mycket vi älskar varandra. Vilket det gjorde.

Vi har fått tre underbara dagar tillsammans med massa kramar, mat, gos och skratt. Jag hoppas att han efter dom här dagarna inser att vår relation är värd att hålla fast vid. Han har varit mer kramgo än på flera månader och kramat mig varannan minut. Och han har fått mig att känt mig sådär älskad som bara han kan. Får dock ta det försiktigt fram nu och inte tappa det vi har återfått. Jag älskar iallafall min prins.

På tal om rubriken så var ju jag och mamma och såg på Helena Bergströms film "En underbar jävla jul" . Den var jävligt rolig faktiskt, och bra. Mysig julfilm. Kan lätt tänka mig att se den igen.