Vilken kärleksfull vecka jag har haft känner jag. Har på sistone vågat få kontakt med fler och fler i klassen och börjat inse att folk i min skola är så himla fina människor. Har varit rätt mycket emot de flesta där, för att dom dricker alkohol men känner lite att "skärp dig Sofie, vill dom dricka får dom väl göra det". Varför ska alkohol vara en stor bugg i min hjärna? Jag borde kunna umgås med folk ändå liksom. 

Sov hos en i klassen förra veckan. Hade haft en skit-dag rent ut sagt och kände mig rätt nere då hon frågade om jag ville hänga med hem till henne och sova där. Sötnos. Klart jag tackade ja till det. Vi hade det faktiskt riktigt trevligt och tror kanske att jag kan räkna henne som min vän. Hoppas det. 

Fyllde 25 i lördags också så nu är jag en oldie, haha. Fick ångest-attacken deluxe nu i helgen och kände mig som en gammal skata. Dock ser jag fortfarande väldigt ung ut och alla tror att jag är runt 20 så jag får väl vara nöjd över det. Var i skolan i lördags då vi har våra "uppvisnings-dagar" då. Kände mig sådär extra kärleksfull så jag hade stått uppe kvällen innan och bakat massa chokladbollar till mina kära classmates. Passade även på att hålla ett litet "tal" för klassen om hur jag kände över att gå där och över att jag tyckte om dom. Till min förvåning så berörde tydligen mitt tal så pass mycket så flera stycken grät. Det som var mest chockerande var att även de där stora killarna som man sett som så coola grät och blev berörd över det jag sa. Mabye I have a talang there? Beröra folk. 

Nu i veckan ska vi repa kabaréns om tusan och även ha den första övernattningen i skolan på fredag. 
PUSS