Jag är ta mig tusan glad över att jag går i den skolan jag går i. Mina dagar är fyllda med massa teater, sång, dans och andra kreativa saker. Känns inte ens som att jag går i skolan utan som att jag leker mig igenom mina dagar. 
Det är så sjukt för när jag är i skolan så känns allting för det mesta bra . Blir nästan alltid glad över mina klasskompisar, lärarna är toppen och lektionerna är roliga och intressanta. Problmen blir väl när jag väl lämnar skolans portar. Det är då demonerna och mörkret besöker mig. Det är oftast då jag mår skit. Skulle gärna vara i skolan dygnet runt. Boa in mig där. Ta med sovsäck och övernatta där varje kväll. Vore så mycket skönare och enklare än att behöva facea sina problem därhemma....

Igår blev jag medbjuden på stand-up då en kille i min klass skulle uppträda på något ställe inne i stan. Så jag och en till tjej i klassen var och åt middag och gick sen för att titta på honom. Ord kan nog inte beskriva hur TACKSAM jag är över att hon ringde och frågade mig om jag ville följa med henne och käka innan. Hur kan någon vilja vara med mig, den frågan är fortfarande någonting jag dagligen frågar mig själv. Så låg självkänsla, fy. 
Kvällen var iallafall rolig. Tänkt först att "jaamen hur kul kommer det här bli då? Kommer jag ens kunna skratta något?" men det ska jag säga er . Jag SKRATTADE , big time   . Och han i min klass var så duktig! Stolt över min talangfulla vän. 

PUSS PÅ ER FINISAR