Den här veckan har inte varit som de senare veckorna. Plötsligt har jag fått väldigt mycket mer tid om kvällarna än vad jag brukar ha. I tisdags blev min gymnastikträning inställd då två av tränarna var sjuka. "No big deal" kanske folk tänker men för mig blev det en väldigt jobbig situation då jag de senaste tisdagarna sedan i januari har gått och tränat gymnastik. Jag har gjort det även under de veckorna då allt känts som värst just bara för att jag har känt att gymnastiken har varit en av de få sakerna som fått mig att inte tappa greppet helt , det enda som fått upp min livslust lite för stunden. Så för mig blev det en stor och jobbig grej att inte kunna få gå och träna i tisdags kväll. Har dessutom skaffat lite nya bekantskaper i min gymnastikgrupp , fyra trevliga människor som jag hoppas kunna fortsätta umgås med när kursen är slut. 

Har kommit hem tidigare om kvällarna hela den här veckan pga olika anledningar och en del av mig har tyckt att det varit skönt då jag kunnat vila och lägga mig tidigare om kvällarna samtidigt som det är väldigt jobbigt att få så mkt egentid hemma då det är då alla mina tankar kommer upp. Jag ser ju medvetet till att ha massvis med saker för mig bara för att slippa tänka. Orkar egentligen inte tänka alls för börjar jag tänka på något som känns svårt så spårar det oftast ut fullständigt och jag kraschar . Ibland varje eller varannan natt. Så på något sätt är ensamheten och den fria tiden hemma det värsta. Vet ju att jag måste ta tag i detta. Måste klara av en lugn kväll hemma utan att få total panik. Måste kunna ta det lugnt ibland och bara vara.  Landa i och känna mig bekväm med att vara med mig själv.  Ska börja hos psykolog för allt detta + mycket mer nästa vecka. Var och träffade henne i onsdags och hon värkar snäll.

Ta hand om er.