Det är ett enormt stort tomrum nu när jag inte har teatern om helgerna.  Kommer på mig själv att tänka varje helg att "ska jag inte till Nyköping nu?" Känner verkligen fruktansvärt tom. Men nu är det uppehåll för hela teatern oavsett så jag kommer ändå inte vara där nu i sommar. Vill vara med igen i höst, tror jag. Men min regissör är så himla överbeskyddande och tänker och tror att "men det blir nog jobbigt för Sofie i höst också" Hell no! Fattar inte hon och alla andra att få spela teater är det enda som verkligen får mig att andas. Det enda som får mig att känna mig levande. 

Försöker fortfarande desperat få mina helger att gå över så snabbt som möjligt. Får ångest varje fredag-kväll och tänker att "fan nu är det helg igen". Det är visserligen skönt att få sova ut, men dagarna är skit. Tog kontakt med Marie och Maria, två grymma tjejer som jag lärde känna på gymnasiet. Utan dom vet jag fan inte hur jag skulle klara mig, honestly. Är helt alone utan dom. Var först och klättrade med Marie på söndagsförmiddagen och sedan mötte vi upp Marie och gick och åt veggobuffé (eller dom åt buffé, jag åt raw-food glass) och myste i solen. Fina fina vänner. Under tiden med Jonas var jag så fullt besatt av honom så jag glömde bort mina vänner i all den där förälskelsen. Fan vad jag är dum och idiotisk. 
Inser också att jag måste från och med nu hålla hårt i dom vännerna som jag har. 

Love you guys. Börjar förstå nu vilka som verkligen finns vid min sida