Hörrni, att ständigt försöka ha fullt upp om dagarna och försöka sysselsätta sig varje liten minut på dygnet för att försöka tänka på allt det jobbiga , kan ibland bli lite för mycket.  Jag jobbar så långa dagar på jobbet just nu och egentligen räcker bara det för att få mig att bli sådär supertrött och däckad. Har seriöst aldrig jobbat så här mycket, såhär många timmar förut. Sedan efter jobbet tränar jag oftast ett pass, antingen på gymmet eller ett gymnastikpass. Detta är ju såklart helt mitt val. Hade inte behövt träna egentligen men då det tar bort fokus och får mig att rensa huvudet är det så pass skönt. Sen så tränar jag ju för att bli starkare (på gymmet) och för att bli mer tekniskt duktig och utvecklas inom gymnastiken. Just nu är prio ett att klara av att göra en handvolt.

Jag åker hemifrån strax innan 7 på morgonen och kommer hem ca 22.40 Är med andra ord ALDRIG hemma. När jag kommer hem slänger jag mig i duschen, äter något snabbt och hinner kanske in på datorn någon timme för att blogga, se på youtube-videos för att sedan försöka sova. Har så svårt att sova när jag kommer hem sådär sent. Det tar ju minst 1½ timme för mig att varva ner och jag somnar runt 00.30-01.00 på nätterna. Kliver upp 06.00 så jag vet inte vart sömnen tar vägen direkt. Min kropp iallafall, tycker inte om detta levnadssätt och protesterar genom att dra på sig olika symtom som halsont, huvudvärk, värk i kroppen och feber. Så idag gick jag hem från jobbet med feber. Great. 


Statusen ang. Jonas då. Ja vart fan ska jag börja? Saknar honom fortfarande, som fan. Men samtidigt kan jag just nu inte ha kontakt med honom då det gör för ont. Jag kan fortfarande inte acceptera (eller okej acceptera kan jag, men tycket fortfarande hans val är helt crazy) det här med den lilla flikcan i teatergruppen och hur han bara kunde "glömma" mig. Jag har lärt mig att värdera mig själv högt och tycker därför att om han gör detta (förlåt) idiotiska val så är han inte värd att få vara med mig. Samtidigt saknar jag att bara vara med honom, ha kul ihop, skratta ihop, umgås(oavsett om det är pojk/flickvän , själsfränder eller bara vänner). 

Låtar får mig fortfarande att bryta ihop i tårar. Jag är ju så patetisk men låtar har och kommer alltid påverka mig starkt. Vet inte varför men musik går helt enkelt rakt in i hjärtat på mig.  Och visst, kan ju ta låtval efter hur jag vill känna mig och må men det är ändå väldigt skönt att lyssna på "vackra låtar" då man är ledsen. Skönt att kunna få gråta och släppa ut alla sina tårar till dessa låtar. Har ju som jag skrev förut svårt just nu att få ut mina tårar och känslor när jag är omkring folk. Därför gråter jag för mig själv när jag lyssnar på musik. Just nu är det dessa låtar som går på repeat. 

Sarah Dawn Finer    Älskar denna kvinna. Så underbart otroligt fantastisk. 3 underbara låtar av henne. 

Sedan denna fina låt som sätter så mycket ord för allt jag känner just nu