Faktiskt, för första gången på länge så är jag glad att det är helg. Inte sådär superglad direkt men lättad snarare. Veckan på jobbet har varit riktigt tunga. Fick komma in på möte hos chefen i onsdags då hon berättade att det tydligen är folk på jobbet som klagar en massa på dig. Både kollegor och kunder sa hon. Det kom som en stor chock för mig, som ett slag rakt mot bröstet. Okej, så folk ogillar mig alltså, det var ju sjukt tråkigt att höra. Blir så himla himla ledsen faktiskt. Nu känner man sig verkligen välkommen på jobbet. Dock sa hon inte VAD det var dom hade klagat på, i vilken situation jag gjort fel. Då är det jävligt svårt att bättre sig också ellerhur?

Är ialafall sjukt besviken på detta jobb som jag kände skulle bli så himla bra. En djurklinik liksom, hur bra är inte det? Vet ni , ibland känns det som att allt jag gör blir fel. Allt är menat att misslyckas. Jag har tagit mig igenom anorexin sure men är fan inte lyckligare för det. Ibland (OBS ibland) tänker jag att "ja men jag kan ju ta och svälta igen, det brukare ju hjälpa förr?"

Iallafall har helgen gått sjukt fort även fast jag inte gjort något speciellt. Sån jävla ångest (som ni vet) över att ha fria helger. Som att jag inte är "värd" att få ha ledigt och vila. Inte värd att ha en fri dag.  Igår var jag i centrum med mamma och syster och shoppade lite samt köpte hårfärger (hårbomb för mig), så nu är mina toppar blå/gröna. Idag har jag varit och tränat, håller även på att träna på huvudstående. Progress-video kommer senare plus att jag var inne i stan med Maria och svullade glass från Stikkinikki. Fyfan, mätt fortfarande. 


PUSS på er finisar som kikar in här ibland