Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har inte så mycker erfarenhet utav killar och relationer direkt. Höhö. Har aldrig haft någon relation med någon.

Men jag antar att jag är en sådan som går mycket efter personlighet och insida. Visst kan han inte se ut hur som helst. Man kan ju faktiskt inte låta bli att titta på utsidan lite också, der är ädnå det man ser först utav en person. Men sedan spelar insidan en stor roll när man lärt känna någon. Jag har helldre en kille som är fin innuti än en som är supersnygg men en idiot.

Han ska vara snäll, omtänksam med humor samt kunna få en att skratta och vara på bra humör. Gärna vara lite romantisk också och tex komma förbi och överraska en med blommor någon gång ibland.

Större än mig ska han vara också, men det är nog ingen svårighet. Haha.

7 december. Herregud, snart har halva december gått. Snart är det här hemska året 2010 slut. Så otroligt skönt. Ni ska få en liten resumé av mitt år inom kort.

Men till dagens ämne.

Någonting jag vill ha mer än något annat just nu är nog ledighet. Känner att jag har bokat in mig själv på allt för mycket saker de senaste veckorna. Visst, älskar att vara upptagen men det känns nästan som det blivit lite för mycket nu faktiskt. Börjar känna att jag får magont/illamående av allt som jag ska hinnas med.  Skulle vara härligt med någon lugn hemmadag framför tv:n.

   Jag och min vän kaninen!

Jag har otroligt mycket drömmar om vad jag vill göra med mitt liv. 

Prio nummer ett är att gå ut skolan, en gång för alla. Jag tänker verkligen aldrig gå om något mer år på gymnasiet, den saken är säker. 

Sedan efter det vill jag plugga vidare. Drömmen vore att få komma iväg utomlands någonstans. Så långt bort från Sverige som man kan komma. Helst till USA eller Australien. Har ju som jag redan sagt mina två drömskolor i Hawaii och Los Angeles. 

Men om vi ska vara lite realistiska(för det måste man ändå vara någonstans)så kanske jag inte kan börja där direkt. Först måste jag få ihop pengar och sedan kanske börja någon utbildning här i Sverige innan jag ger mig av utomlands. Målet är att plugga marinbiologi i Göteborg. 

Vill också prova på lyckan inom skådespeleri lite känner jag eftersom jag ändå fått in foten i den branscen nu. Har gjort lite småsaker. 

Min största önskning just nu(kanske en dum en, men det struntar jag i) är faktiskt att bli av med mando. Ja nu kommer alla klaga på mig men jag känner att de har gjort sitt. Jag kan inte komma på en enda anledning till att fortfarande stanna kvar hos dem. Behöver dem inte. Jag är skyldig dem ett stort tack för att de räddade mitt liv i våras, visst, men samtidigt är det nog nu känner jag. De bara begränsar mig som det är nu.

Jag kan inte leva ut mitt liv till fullo nu när de finns runt hörnet. Känner mig ledsen/deppad/stressad på att jämt och ständigt behöva tänka på dem och oroa mig inför varje besök jag har där. Vara rädd och ha ont i magen, oroa sig för att man ska få skit av någon behandlare som inte tycker man är "duktig" nog. Få höra hur kass man är osv osv.... Det räcker ta mig fan. 

Utan dem tror jag faktiskt jag skulle må bättre. Iallafall känna mig lugnare. Gillar inte att jag ska ligga hemma och gråta varje dag på grund av mando. Men samtidigt tycker jag så fruktansvärt mycket om min behandlare så det skulle kännas taskigt att lämna honom bara. Herregud, låter som vi är ett gift par eller något. Haha. 

Vet hur mycket han tycker om mig (misstolka inte)och hur gärna han vill jobba med mig men jag kan ju inte bara tänka på honom. Måste göra det som känns bäst för MIG. 

Det var kvällstankarna alá Sofie det.

Min favoritårstid är definitivs sommaren. Kan komma på en massa fel om alla de andra. På hösten är det trist och blåsigt, på vintern alldeles för kallt och på våren för slaskigt. Men sommaren kan jag faktiskt inte komma på något fel med. Vissa kanske skulle säga för varmt men för mig kan det aldrig bli varmt nog.

Älskar allt som har med sommaren att göra. Värmen, ledigheten ifrån skolan. Sola och bada. Sommaren som var nu i år var dock den värsta i mitt liv då första halvan av den spenderades inne på mandos heldygnsvård sittandes i en jävla rullstol. Ush, det är för hemskt. Minnena därifrån är tyvärr minnen som alltid finns med mig också. Hur mycket jag än försöker går vissa inte att förtränga. Vissa minnen sitter som fastklistrat innanför panngloben i skallen på mig. Men sommaren 2011 dåfasen. Då liver jag livet, oavsett vad folk säger.

<3

Dag 4, en kändis jag vill träffa

En känd person jag alltid velat träffa är supermodellen Tyra Banks. Nu kanske folk tycker jag är ytlig eller liknande men jag älskar verkligen den människan. Top model junkie på hög nivå här.

För det första så är hon ju en utav jordens (i mina ögon) vackraste människa. Både innuti och utanpå. Hon verkar vara så himla omtänksam och ha det finaste hjärtat någonsin. Hon är mycket för inre skönhet, en sak man allt för ofta tyvärr glömmer bort. Hon bryr sig inte om något fånigt ideal om att man ska vara ex supersmal för att passa in utan kör sitt egna race. I Top model vill hon ju förutom "vanliga" modeller även ta emot plussize modeller. Hon är redo att ge alla en chans, det är bra tycker jag.

Hon är mycket för självkänsla. Att man ska tycka om och älska sig själv för den man är. För alla är ju faktiskt unika på sitt egna sätt.

Hon har iallafall fått mig att tycka mer om mig själv och kämpa för det jag vill.

Skrev brev till henne för ett par år sedan. Brev som säkert aldrig kom fram dessvärre. Det vore en dröm att få träffa henne. Hon är en sådan stor inspirationskälla för mig.

Idag har jag hållit på att frysa ihjäl. Har gått runt på julmarknad med familjen. Det var ganska värdelöst faktiskt. Kul ibörjan men sedan blev det snabbt tråkigt och som sagt, iskallt. Fytusan för klimatet vi har här i Sverige asså. För att citera en kille ute på stan idag

"Man borde gå på julmaknad , fast i Colorado istället".

Hm, he´s got a point there. Sedan var det lite för mycket folk för min smak också. Det fanns fler andra julmarknader vi kunde valt mellan och så hamnade vi på den där det var som mest trångt med folk. Otur. Kom hem på kvällen med en påse brända mandlar iallafall <3.

Har dessutom fått tre helt underbara telefonsamtal under de senaste dagarna också. Ett ifrån skolan och två ifrån olika tvbolag. Kan ju helt klart säga att jag ser fram emot den kommande veckan. Lite orolig bara hur jag ska hinne med allt. Skola, jobb, träffar med olika personer. Men det får gå på något sätt. Jag har helldre fullt upp om dagarna än att gå hemma helt sysslolös.

Håller på att göra pepparkaksdeg med mamma nu. Imorgon blir det pepparkakor över hela lägenheten.

Pussar o kramar

Ja, vet inte riktigt vad jag ska säga om det.

Jag har haft väldigt många olika smeknamn under min uppväxt. Soffan, Soffi, Soppan m.fl

Namnet - Soffiproppen är väl en kombination mellan två olika smeknamn. Soffi blev jag kallad av i princip alla under högstadiet och på dagis när jag var liten var det en fröken där som kallade mig för soffipropp. Knasanledning kanske.

Då börjar vi med ämne nummer 1, mig själv.

Jag heter Sofie och är 19 år. Fyller år på hösten, den 8e oktober närmare bestämt. Jag föddes i Hammarby men när jag var runt 2-års åldern flyttade min familj till Sollentuna och där har vi blivit kvar.

Jag har två yngre syskon som är 14 respektive 17 år. En bror och en syster. Sedan så har jag min lilla kisse också, Fiona. Köpte henne för ungefär tre år sedan nu från Stockholms katthem, ett ställe för övergivna/hemlösa katter.

Jag går mitt sista år på Djurgymnasiet i Stockholm där jag läser inriktningen djurpark. En udda och speciell skola, men den är väldigt rolig. Som ni kanske förstår så tycker jag väldigt mycket om djur. Mina favoritdjur är alla stora kattdjur såsom lejon, leopard, tiger och gepard men även delfiner är ett utav favoritdjuren.

På fritiden tycker jag om att dansa och spela teater. Går en teaterkurs just nu som är hur kul som helst och i vår ska jag och en kompis börja på streetdance. Just nu när jag ändå har börjat komma in lite i teatersvängarna har jag börjat gå på små statistjobb för olika tv-serier och filmer lite här och där.

När jag var yngre var jag extremt blyg och hade svårt för att titta folk i  ögonen men nu har det blivit mycket bättre och nu känner jag mig hur socal som helst. Jag älskar egentligen människor väldigt mycket och tycker det är kul att träffa nytt folk. Är väldigt öppen utav mig och kan prata på om det mesta med vem som helst. Visar även alltid vad jag känner/tycker/tänker. Hatar att gå och hålla saker inom mig.

I framtiden så vill jag antingen fortsätta med min gymnasieutbildning som jag går och läsa vidare till marinbiolog(jobba med haven och havsdjuren för er som inte kan biologiska ord :P ). Har snappat upp en skola i Göteborg dit jag gärna vill plus min drömskola som ligger i Hawaii. Men dit dröjer det nog ett tag innan jag kommer.

Eller så vill jag kanske satsa på skådespeleri. Kanske gå någon skådespelarskola i USA(har hittat en i Los Angeles som jag är helt kär i).

Eller så vill jag jobba med forskning av något slag. Kanske forska om vilda/hotade djur. Vem vet vad som kommer hända med mig?

Jag HATAR att misslyckas med saker och ting och tycker det känns jobbigt att inte alltid vara den som är bäst på allting. Vill gärna vara den som är bäst, syns/strålar mest.

Drömmer om att få flytta härifrån. Få lämna Stockholm med dess alla jobbiga minnen. Och det SKA jag lyckas med!