Jag har otroligt mycket drömmar om vad jag vill göra med mitt liv. 

Prio nummer ett är att gå ut skolan, en gång för alla. Jag tänker verkligen aldrig gå om något mer år på gymnasiet, den saken är säker. 

Sedan efter det vill jag plugga vidare. Drömmen vore att få komma iväg utomlands någonstans. Så långt bort från Sverige som man kan komma. Helst till USA eller Australien. Har ju som jag redan sagt mina två drömskolor i Hawaii och Los Angeles. 

Men om vi ska vara lite realistiska(för det måste man ändå vara någonstans)så kanske jag inte kan börja där direkt. Först måste jag få ihop pengar och sedan kanske börja någon utbildning här i Sverige innan jag ger mig av utomlands. Målet är att plugga marinbiologi i Göteborg. 

Vill också prova på lyckan inom skådespeleri lite känner jag eftersom jag ändå fått in foten i den branscen nu. Har gjort lite småsaker. 

Min största önskning just nu(kanske en dum en, men det struntar jag i) är faktiskt att bli av med mando. Ja nu kommer alla klaga på mig men jag känner att de har gjort sitt. Jag kan inte komma på en enda anledning till att fortfarande stanna kvar hos dem. Behöver dem inte. Jag är skyldig dem ett stort tack för att de räddade mitt liv i våras, visst, men samtidigt är det nog nu känner jag. De bara begränsar mig som det är nu.

Jag kan inte leva ut mitt liv till fullo nu när de finns runt hörnet. Känner mig ledsen/deppad/stressad på att jämt och ständigt behöva tänka på dem och oroa mig inför varje besök jag har där. Vara rädd och ha ont i magen, oroa sig för att man ska få skit av någon behandlare som inte tycker man är "duktig" nog. Få höra hur kass man är osv osv.... Det räcker ta mig fan. 

Utan dem tror jag faktiskt jag skulle må bättre. Iallafall känna mig lugnare. Gillar inte att jag ska ligga hemma och gråta varje dag på grund av mando. Men samtidigt tycker jag så fruktansvärt mycket om min behandlare så det skulle kännas taskigt att lämna honom bara. Herregud, låter som vi är ett gift par eller något. Haha. 

Vet hur mycket han tycker om mig (misstolka inte)och hur gärna han vill jobba med mig men jag kan ju inte bara tänka på honom. Måste göra det som känns bäst för MIG. 

Det var kvällstankarna alá Sofie det.

 

.

7 december 2010 15:46

Känner verkligen igen det du säger om Mando. Går också dit ibland, men det sitter alltid där nånstans att man måste göra dom nöjda, mår dåligt när jag går dit för att jag känner att jag måste ha uppnått massa sedan sist jag var där..
Det enda jag oroar mig för med att sluta utan en friskskrivning är att det kommer att se "dåligt" ut i framtiden, att det synd i ens journal att man fortfarande räknas som sjuk, även om jag är nästintill frisk och tycker att jag klara mig väldigt bra, tillbaks i livet på heltid o så...
Och sen känns det som att folk kommer tycka att jag sviker dem om jag slutar. Men det som jag har fått höra sedan jag började där är samtidigt att jag ska göra saker FÖR MIG, och det är ju för mig jag gör det. Jag går just nu till Mando bara för att "visa upp mig", jag kan äta utan att det är jobbigt. Om jag råkar ha lite lägre BMI än vad min "Viktkurva" säger, so what? Jag mår ju bra!
Hm, vart lite längre än jag tänkt det där... Men skönt med ngn i samma sits :)

Sofie

7 december 2010 21:09

Herregud människa, är vi tvillingar eller något liknande? Känner PRECIS likadant.
Är dock väldigt nyfiken på vem du är eftersom du inte skriver ditt namn. Vet jag vem du är? Har vi setts någon gång?
Du lämnar mig väldigt nyfiken :P

Kram

 

.

8 december 2010 09:28

Ja, vi har setts, fast för rätt länge sen. Det var väl under din "första period" på Mando. Vi pratade nog några gånger, typ under måltider och så, innan de delade på heldygn och dagvård, där jag gick. Men jag var nog rätt apatisk under den tiden när jag tänker tillbaka, var inte så sugen på att prata med någon alls...
Så jag vet inte om du kommer ihåg mig.. Jag lämnade nog inte så stort avtryck... :S
Hoppas iaf att du kommer iväg till Australien, det är ett fantastiskt land!!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...