Jag har ingen direkt bästis. Har aldrig haft heller för den delen.

Kan berätta om några vänner som betyder extra mycket för mig istället.

Alexandra - En barndomsvän som jag känt sedan jag var sju. Vi har gått i samma klass genom hela grundskolan och alltid stått varandra nära. Men sedan kom gymnasiet och vi splittrades upp under några år. Det var inte fösrns nu i våras vi tog upp kontakten med varandra och började umgås igen. Fast jag kan inte direkt påstå att det första mötet var något vidare bra. Vi sågs på mando då, i våras då jag låg på heldygnsvården sittandes i en rullstol och när vi sågs föll både hon och jag i tårar. Jag för att jag hade saknat henne så otroligt mycket och det kändes så skönt att se någon från "livet därhemma" och hon för samma sak plus att hon grät för jag var så himla smal och utmärglad. Stackare. Hon ska aldrig behöva se mig så igen.

Hon tog mig ut på några utav mina första permissioner och de minns jag med glädje. Hur vi åkte in till stan och gick på bio. Eller ja, gick och gick. Rullen var ju med såklart. Men kul var det iallafall. Hon får mig att må bra och känna mig trygg. Får mig att bli en bättre människa. Älskar dig Alex!

Jennifer är en annan fin vän jag har. Henne har jag inte alls lärt känna lika länge och vi träffades genom internet från början. Hon betyder så mycket för mig. Är min ängel och mitt allt. Får så mycket stöttning/peppning från den tjejen och i hennes sällskap känns allting möjligt. Känner mig så älskar när jag är med henne.

Hon har tyvärr haft(och har fortfarande)det rätt tungt men jag vet att jag alltid kommer finnas där för henne. Stötta henne i allt. Vi har inte fått möjligheten att träffas så ofta och det är synd. Vill träffa henne mer.