Jag har otroligt mycket drömmar om vad jag vill göra med mitt liv. 

Prio nummer ett är att gå ut skolan, en gång för alla. Jag tänker verkligen aldrig gå om något mer år på gymnasiet, den saken är säker. 

Sedan efter det vill jag plugga vidare. Drömmen vore att få komma iväg utomlands någonstans. Så långt bort från Sverige som man kan komma. Helst till USA eller Australien. Har ju som jag redan sagt mina två drömskolor i Hawaii och Los Angeles. 

Men om vi ska vara lite realistiska(för det måste man ändå vara någonstans)så kanske jag inte kan börja där direkt. Först måste jag få ihop pengar och sedan kanske börja någon utbildning här i Sverige innan jag ger mig av utomlands. Målet är att plugga marinbiologi i Göteborg. 

Vill också prova på lyckan inom skådespeleri lite känner jag eftersom jag ändå fått in foten i den branscen nu. Har gjort lite småsaker. 

Min största önskning just nu(kanske en dum en, men det struntar jag i) är faktiskt att bli av med mando. Ja nu kommer alla klaga på mig men jag känner att de har gjort sitt. Jag kan inte komma på en enda anledning till att fortfarande stanna kvar hos dem. Behöver dem inte. Jag är skyldig dem ett stort tack för att de räddade mitt liv i våras, visst, men samtidigt är det nog nu känner jag. De bara begränsar mig som det är nu.

Jag kan inte leva ut mitt liv till fullo nu när de finns runt hörnet. Känner mig ledsen/deppad/stressad på att jämt och ständigt behöva tänka på dem och oroa mig inför varje besök jag har där. Vara rädd och ha ont i magen, oroa sig för att man ska få skit av någon behandlare som inte tycker man är "duktig" nog. Få höra hur kass man är osv osv.... Det räcker ta mig fan. 

Utan dem tror jag faktiskt jag skulle må bättre. Iallafall känna mig lugnare. Gillar inte att jag ska ligga hemma och gråta varje dag på grund av mando. Men samtidigt tycker jag så fruktansvärt mycket om min behandlare så det skulle kännas taskigt att lämna honom bara. Herregud, låter som vi är ett gift par eller något. Haha. 

Vet hur mycket han tycker om mig (misstolka inte)och hur gärna han vill jobba med mig men jag kan ju inte bara tänka på honom. Måste göra det som känns bäst för MIG. 

Det var kvällstankarna alá Sofie det.